Var hos min biologiska fader igår som jag inte träffar så ofta. Var riktigt trevligt men blev väldigt sent tyvärr. Och väldigt mycket whiskey, öl och diverse. Så mitt mående idag kan summeras med ett enda simpelt ord; anus. Extra anus då jag nyligen kom till jobbet. Mått så jävla illa sen sekunden jag öppnade ögonen imorse. Börjar nu efter ca 4 timmars illamående ifrågasätta hurvida de var värt att supa till det igår. Tror ändå att de var värt, vi hade det jävla trevligt. Jag gillar honom galet mycket. Men det är bara en detalj som jag av någon anledning helt enkelt inte kan se förbi. Han valde bort mig innan jag föddes, något sånt är svårt att släppa samt processera ordentligt. Men vår relation är idag väldigt bra. Vi har alltid kul ihop när vi ses. Har kontakt relativt regelbundet. Han har aldrig ifrågasatt några av mina val eller resonemang, han säger bara vad han tycker om saker istället för att försöka övertyga eller argumentera emot som de flesta andra gör. Väldigt skönt som omväxling.
Känner mig dum som är så jävla bakis när jag var fullt medveten om att jag skulle arbeta idag. Men det var värt det trots allt. Igår var bara rakt av bra. Inte ofta något är så nu för tiden.
Satt ner med min kollega en stund nu och så kom vi in på samtalsämnet droger. Det hela eskalerade och hen började prata om sitt barns bruk och diskutera det med mig. Sjukt tråkigt att höra en förälders historia om det. Så sitter jag här, den lilla pundare, och instämmer till allt som sägs. Kändes rätt hemskt faktiskt. Hatar när jag behöver ljuga, speciellt för någon som jag gillar liksom, sjukt bra kollega. Men det blir en perspektivskonflikt. Som det alltid blir när den här typen av debatt förs på tal. Dock höll min kollega med om att alkohol och receptbelagda mediciner är bra mycket värre än många narkotikaklassade droger. Skönt med en som faktiskt har en mogen och logisk syn på de hela trots att hen sett de värsta med den sfären.
Känns bara så ironiskt, när jag sitter och ger tips men egentligen själv är en form av brukare. Skötsam är jag, visst. Men jag är ändå nere i skiten hur jag än väljer att se de. Synd att jag inte orkar göra något åt det bara. Ser mig dock som en brukare och inte missbrukare. Folk som inte fattar skillnaden kan dra åt helvete. Puss.
Äntligen är julen då över. Fått lite saker jag behöver. Inte kul dock. Fick en gnutta pengar, boxer shorts och en skev skjorta. Men hade ändå inte direkt antagit något annat, brukar vara så på senare år. Inte samma sak nu på äldre dagar. Charmen är borta på något sätt och handlar väl nu mer om att behaga än att behagas. Inget emot det dock. Var med min supersöta femåriga lillasyster. Var tomte i år igen, dock såg hon igenom mig. Men jag fick henne ändå att tro på tomten en stund, här är vi för övrigt;
Var badass tomte. Gjorde till rösten och gick skevt etc.
God mat var de iaf men. Julen känns mest, precis som de flesta andra traditioner nowadays, äcklig. Tråkigt att se de så.
Juldagen idag då. Vaknade vid 17 i eftermiddags. Sov kass trots att jag jobbat natt. Men ska träffa en polare och jaga bäcknare nu så, kvällen blir kanske ok ändå.
Hatar att min flickvän är i Skåne. Helvete vad jag saknar henne.
Så jävla klantigt av mig. Vet inte ens vad jag egentligen förväntade mig för utgång. Tror jag knappt tänkt så långt för en gångs skull. Men jag tror hon blev ledsen. Det är de värsta jag vet när en av mina handlingar har fått henne att må så. Var väl inte allt för stor grej egentligen men ändå. Vill inte att det skall vara eller bli så. Oh well. Kan inte hjälpa mina hjärnas inkompetens ibland antar jag.
Egentligen, är det hela väldigt simpelt. Jag har efter en lång tid helt enkelt vant mig vid att spela den här typen utav spelet. Jag vet precis hur jag bör föra mig, både fysiskt och psykiskt. Mitt kroppsspråk, mina ansiktsuttryck och mina val av ord. Det är en social kodex som vanligtvis tes komma från en god uppfostran. Det är i alla fall så vi bör se på det hela, enligt den sociala kodexen. Om jag följer spelet, den roll som av dem förväntas, så kommer interaktionen ha den utgång som de tror är rätt samt fått mig att inse är rätt. När egentligen det är jag som vet precis hur de tänker, vad de tror om mig då det är en roll baserad på vad jag tillåter dem att förstå. Det finns så mycket mer, så mycket mer jag egentligen skulle vilja berätta för dem, om hur jag egentligen är. Vem jag egentligen är. Men det går bara inte. Våra verkligheter är för olika. Tråkigt, men det är sant. Om de baserat på sina perspektiv såg mina handlingar skulle det hela inte proceseras till något positivt. Inte för någon. Jag är fiktiv. Jag är fokalisatorn. Ur mitt perspektiv är jag någon helt annan än den som de skulle som mig som. Om de visste allting om mig.
Förr var jag trött på denna process. Att gång efter gång binda förtroende och försöka övertyga. Att jag inte var misslyckad, att jag hade någon form av livsglädje, att jag var motiverad och på väg mot den person de ville att jag skulle bli. Jag är nära nu. Det är så mycket lättare än mot hur det har varit innan. Det kan till och med ibland kännas genuint bra. Efter många år kan jag kontrollera min vardag kontra mitt dumma huvud. Jag jobbar, skall snart utbilda mig och är socialt kompetent. Det är ungefär det de vil att jag skall åstadkomma. Saknas bara Villa, volvo och vovve. Några bortskämda ungar också antagligen.
Det känns som jag utan några större svårigheter kan åstadkomma det här. Den egentliga utmaningen blir att tygla min inre idiot. den som gör att det där dåliga md mig yttras. Hade varit betydligt lättare utan den jäveln. Men jag är envis, i slutändan skall det inte vara någon annan än jag som står upp. Jag ska vinna. Får helt enkelt ta och motbevisa det jag ansett om min kompetens.
På något sätt är det en form av rus, att få bekräftelse från en förälder som haft samt har tvivel om en. Bar skönt att det börjar bli bättre. Han har inte alls haft det lätt genom åren. Inte kunnat koppla riktigt varför saker blev som de blev. Helt enkelt varit säker på att hans synsätt var de bästa, att han hade insett det andra inte. Jag har gjort det bättre nu känner jag, han är alltid glad när jag kommer hit. Helt enkelt visar att jag bryr mig om honom. Ger en bit bekräftelse. Ofta känner jag att det sker alldeles för sällan. Att jag borde göra det här så mycket oftare. Bara hälsa på, se om de mår bra. Är ändå en av mina familjer. Har en sjukt ball lillasyster som dyrkar mig.
Hatar att jag tar den tid jag tar, för mig själv. Det får helt enkelt ta och bli bättre. Vilket det säkert kommer bli förr eller senare. Måste bara orka. Det mesta är ändå bra nu, finner mig inte i en position att klaga. Många andra har det mycket värre, jag har ingen rätt att gnöälla.
Har nu under min tågresa tråkat runt här väldigt mycket på ec. Märkte då till min förtvivlade förtjusning att ganska många användare har blockerat lilla mig. Inte för att jag finner det störande eller något, snarare tvärt om. Mest nyfiken hur jag fick dessa att få så himla ont i stjärten. Då ingen av dem är någon jag kan finna att jag bråkat med eller argumenterat med etc. Knepigt. Men knepigt summerar hela ec rätt perfekt. Antar att dessa barn helt enkelt är ledsna.
Inte lätt att va liten och så, det kan jag allt förstå. Men har jag seriöst gjort någon sne vill jag gärna veta varför så jag kan utveckla detta beteendet.
Jaaaaag blir så sneee. Idag mina vänner och ovänner började jag min resa hem från bonne brukar landet Skåne. Jag var längst ner i skiten med min brud hos hennes far. Var super mysigt och han verkar gilla mig, vilket tydligen var konstigt då han inte brukar gilla folk. Hur nu det går ihop. Han var soft med att jag pundade, vilket var ännu mer förvånande. Men han har kirrat alla poäng han kan kirra hos mig, helt klart en go man att hänga med var han.
Men ja, idag måste jag ta mig till mina hemtrakter i Stenungsund. Det är en liten bit att åka kan man lugnt säga. Självklart är tåget från Malmö försenat, så får se när jag kommer upp till far. Det är försenat pga att polisen kollar id på alla som kommer från Köpenhamn. Sverige är så efterblivet. Det enda som dessa id kontroller gör är att få alla asylsökande flyktingar att framstå som terrorister. Men vår avlånga land är en känd brukare av idiotin i sin renaste form.
Så inför denna tre timmar tåg resa hade jag varit smart och köpt en powerbank, en såndär liten dildo typ man kan ladda mobilen i utan vägg uttag. De första som händer när jag kopplar i skiten är att min ihponesladd går av. Jaha? Tack för det anala antastandet Gud.
Underhåll mig gärna under denna tid, så mitt sinne får någon frid. Där inne är det krig.
Så är hos min flickas fader på landet här i Skåne. Österlen hette det tydligen. De var förvånade när jag sa att jag aldrig hade hört om det :(. Men men, jag och hennes farsa klickade tydligen riktigt bra, vilket var rolig. Han är faktiskt en riktigt soft snubbe, förstår inte hur man inte skulle kunna klicka med honom. Än mindre att socialt inkompetenta jag klickade med honom, men det är väl ingen idé att överanalysera. Ska nog bara gilla läget.
Idag ska vi till malmö för sista minuten julshopping. Ska bli kul och se hur malmö är, bara varit där snabbisar innan.
Så sitter här i en bil med min dam och hennes moder. De har en dansande allsång, mycket sätt osv men. Genret av musiken kanske kunde ha varit bättre. Svensk autotune och sådana där låtar man önskar att man inte behövt utsätta sina trumhinnor för men. Det är mysigt och jag är pepp, de är förjävla söta faktiskt. Lite nervös bara att jag snart ska träffa så många i hennes släkt och så många av hennes vänner. Inte direkt gjort det innan så, ska väl bli erhm.. Intressant haha. Får bara finslipa rollen så lär de gå vägen.
Kan för övrigt inte med ord beskriva hur skönt det ska bli att vara ledig i tre hela dagar. Sådant händer typ aldrig mig. Hade ni en bra helg? Min är bra nu. Så jävla röksugen bara, ska åka bil i 3 timmar till. :(
