CPraptors blogg

ja har mina jävla piller nu, de borde vell hjälpa??
men nä, de tar 2 veckor för dem att verka...

men biverkningaran håller på för fulla muggar...
hungrig och trött, kommer fan sluta som ett fetto...

sabbade middan idag, skulle bli soppa, de blev pure..
tur att mamma är en mamma och kunde rädda den.

Sen så kommer brorsan hem och skricker och har inge hyfs,
så då får man en känga från honom också...

då försöker man söka tröst hos pojken sin,
men han klickar och lägger ifrån sig mobilen så att jag inte kan få tag på honom.
För det var viktigare att städa än att försöka trösta mig...

är det bara jag som skulle agera anorlunda??
om det var han som ringde?

ibland kan jag inte se om ja har för mycket empati eller om jag har ett för stort ego..
jag är ju bara psykiskt sjuk...

ett jävla cp-barn som man skulle sagt på 90-talet.
tur att de bröt ut nu och inte då..


ja vet bara inte vem ja ska ringa, när han inte svarar..
för mina päron fattar inte, de är blinda..

Pappa fattade bara grunden och han var tvungen att hamna med mig på psyket för att inse de..
ja e bara fuckt up..
jag är ett känslobarn,
föddes förbannad,
alltid förbannad,
allt känns starkare.

Var är ni, mina jämnlikar?
var är ni som förstår mig?

nu kanske ja kan få min chans,
nu kanske ja får leva ordentligt :3

allt är hemma från linköping och nu börjar ett helt nytt kapitel.

Ja var på Psykiska akutmottagningen på st. Lars igår kväll, tror ja spenderade 4-5 timmar där..
så nu äntligen ska min döds- , vanliga- och panik ångest bort :D
får ångest dämpande i 15 månader.

Det känns jätte bra, ja kan äntligen börja leva igen,
bara 2 biefekter, extrem tröthet och hunger, men de kan ja leva med ^^


hoppas min pojke vaknar snart....eller kollar mobilen.
vill träffa honom idag♥

då har man en ny bevakare underbart ^^
uppe på två igen :3

mitt liv går rätt javla dåligt, så ja ska inte skriva om det ^^

mitt nät suger, så ja kan typ inte göra något....
blääää..

men nu borde ja försöka sova, men ja mår så jävla illa.
Fy fan för det här..

Idag kan mitt liv/min värld gå och dö..
så enkelt är det, allt går åt helvete och jag pallar inte det idag.
Jävla depritions helvete!!

skrik, skrik, skrik....höga röster, onda ord, elakheter.
Jag önskade att huset svalde alla ljuden,
att jag slapp läsa den här duma boken, han dödade 7 kattungar...han slog ihjäl dem,
jävla bok, han borde inte få leva....

Pralin praslar, bror spelar hög dålig musik,
man hör bara basen genom stenväggar..

färger, kluster, massa saker över allt,
jag är en ekorre, kommer alltid att vara, har alltid varit.
samlar på allt, folk tycker att det är coolt,
att mina saker är coola, de är bara udda.
ett bevis på min kärlek till loppis,
till andras skräp, till mina skatter.

böcker, färgade pärmar,
stora mönster, massa sagor.
Världar som jag kan dyka in i när jag inte vill vara här.
hjältar och fån som tröstar mig om nätterna.


Drakarna som kretsar kring mitt huvud,
grön, blå röd, bara färger,
bara fantasi, sådant ingen tror på,
sådant ingen ser...
sådan min verklighet..

torkade växter, dam, metall, trä, plast, glas,
alla material, allt i disfunktionell harmoni.
kluster, alster, skatter, sagor...

historia i varje hörn..

Jag lever som ingen annan,
varför ska jag skämmas för det?

ja samlar,
jag uppskattar,
jag ser.
Skatter som ingen skulle tro på..

tankar, tårar,
eld och is.

ja vill skrika,
men det går inte.
Jag vill dö....
men ja vågar inte..

alltid gråtandes,
alltid så ynklig.

gömd bakom dess perfekta mask,
behövde aldrig visa känslor.
rytandet av livet lejon,
skrämde mig till märgen.
mina gamla stigar,
kan aldrig finnas mer.

ensam, tröt och liten,
sargad in till själ.
ont i kroppen,
öma ben.
skogen mörker hopas..

ensam frid är allt jag ber,
kraft att våga stegen.
kasta mig från livet brant,
finna ro i mörkret..

precis......där...kraschlandade en malin....
typ jävligt hårt...desutom...

en film....en jävla film....och hela livet rasar samman..
ja borde fan aldrig kolla på film mer.
eller i så fall, bara blod, gore och skräck...bara sådant som skrämer,
inte förstör.

Fuck chickflix, fuck tjej filmer, fuck romantiska komedier, fuck allt....
ja mår så jävla dåligt.

Varför får jag aldrig må bra,
så bra som jag gjorde förut..
varför måste den lilla lyckan jag har, smälta sönder i mina händer...
varför måste det som betyder mest, helt plötsligt kännas fel...
Fuck mitt äckliga jävla liv....

ja vill fan inte ha det.
inte om det ska göra så här mot mig,
inte om det ska beröva mig det jag älskar...

ja vill inte lägga all tyngd på mina vänner...

ja vill inte få andra att må dåligt,
bara för att jag inte kan må bra...
ja blir så ledsen på mig själv..


andra dagen på högskolan,
de gick bättre än igår.
Ja slapp äta själv och jag hade folk som snackade med mig utan att det blev krystat.
Fixade mitt student kort också, jag ser bra ut för en gångs skull XD
men det var skönt att slippa vara ensam i "skolan"
skönt att någon ja inte känner skrattar åt mina skämt.

Skönt att det finns folk utanför lunda gänget som gillar mig.
Det här kan nog bli bra..
Jag ska bara ge mig fan på det.

Så hoppas jag att ja får spendera morgondagens kväll med älsklingen min♥
behöver få känna hans armar om mig♥
behöver få känna hur han snusar mig i håret och kliar mig på ryggen.

Nu har jag inte "skola" för ens på torsdag.
så imorn blir det att läsa, städa och gå till teddy.
Borde inte bli allt för svårt.
Ikväll blir det avatar..♥

har märkt att jag nästan bara skriver depp i min blogg...

det får ja fan göra något åt,
gör framsteg på kbt, enligt mig själv i alla fall XD
massa nya löften till mig själv,
nu måste ja lyckas vända livet.

jag höll på att förstöra den lilla lyckan jag hade igår,
höll på att förlora personen som betyder mest♥
sen även min farmor♥

den insikten fick mig att förstå en del,
men det är inte bara mitt fel att det blev så.
Jag ärr inte ensam om att göra fel
och jag måste vara hård med att visa det.

Jag har underbara vänner,
vänner som pratar och finns där,
vänner som frågar om man vill umgås.

Sen har jag min underbara pojke som jag börjar förstå bättre,
tog bara 16 månader...
visst han har sina brister som nästan mördar mig,
men jag älskar honom ♥
han tycker lika dant om mig,
och igår skrämde han mig något fruktansvärt.

Jag tänker inte ge upp
och jag hoppas inte han gör det häller.

men ja,
jag är väldigt personlig i min blogg känner jag.
Hej, välkommen till mitt indre XD

fy fan för det här jävla livet,
folk säger att de bryr sig,
mitt arsle!!!!

när ja mår skit, personen ifråga ger mig ett panik "anfall"
och sen klickar mig!!!
fy fan vad okänsligt, fy fucking fan!!!
först gör den mig ledsen, den vill bara sova, så då lägger ja på,
för jag har inget att säga, jag blev sårad, trodde den ville hjälpa mig...men nä...ja hade fel..
ramaskri blir till panik, panik till den andras okänslighet.
bryr den sig verkligen när den gör så??

säger att den bryr sig, jo visst....
då skulle den hellre försöka lugna mig än att sova,
men nä sömn är viktigare...vem fan ska ja vända mig till då,
om det nu är så jävla viktigt att ja ska vända mig till någon som "bryr sig"..

varför litar ja inte på folk??
bra fråga?
Läs och tolka åvanstående text??


gha, ska fan ha mobilen avstängd, så mycke för att snacka imorn.
ja kanske inte har fucking tid imorn,
den hade ju fucking inte tid för mig idag,
varför ska bara ja prioritera??

ja hatar folk som vill styra mig,
och de får bli hur jävla sura på mig för det här,
för de va fan inte ja som stängde av mobilen direkt efter sista samtalet.
och folk kallar mig omogen...


ja har så jävla mycke ja vill ha ur mig,
falska vänner, almänna puckon.
jag tar åt mig så jävla enkelt.
Hur fan ska ja kunna skaffa mig en självkännsla i det här jävla livet,
om ingen, inte ens ja själv kan axeptera det/den jag är.

Hur fan kan folk förvänta sig att ja ska kunna älska mig själv,
när de själva inte ens gillar allt jag är...


jag är ivägen, jag är bara jobbig, jag är en mamma,
jag är ett dragplåster, en bitch, diva, en kurator som förkänar alla andras problem.
Ser folk mig ens som en människa??
eller är ja bara ett klåtterplank för alla andras misär.

Ja får inte må dåligt,
ja får inte vara ledsen,
ja får inte ha ångest.

ja måste klistra på ett leende,
ja måste tårka tårarna när någon kommer nära,
ja måste dölja allt det dåliga.

För vem aksepterar mig för den jag är??