kedjan

va "hemma" i helgen.. skokloster och sigtuna..

Nu efter att ha varit i skolan, loggat in på datorn, kollat fb m.m.
så får jag bara känslan av äckel..
Varför i helvete kom jag hem igen?

Känner bara av den här evigt malande ångesten..
ja fryser och mår illa, mitt inanmäte typ knycklas ihop och knyts.
Vill skrika och gråta, men då har ja smink i hela ansiktet och pappa kommer bli förstörd.
Nu när ja för en gångs skull känner mig snygg och vågade sminka mig,
för jag antog att jag inte skulle gråta idag..
ska nog gå och tvätta bort det snart.

Det är sjukt hur en person kan påverka en så starkt,
bara för att det har skapats osäkerhet.
osäkerhet blir till rädsla, rädsla till paranoia, paranoia till deprition, deprition till skada, skada till ånger, ånger till död..

ja måste stoppa kedjan nu..
men det känns inte som att ja kommer få fler chanser..