varför?

ja har mina jävla piller nu, de borde vell hjälpa??
men nä, de tar 2 veckor för dem att verka...

men biverkningaran håller på för fulla muggar...
hungrig och trött, kommer fan sluta som ett fetto...

sabbade middan idag, skulle bli soppa, de blev pure..
tur att mamma är en mamma och kunde rädda den.

Sen så kommer brorsan hem och skricker och har inge hyfs,
så då får man en känga från honom också...

då försöker man söka tröst hos pojken sin,
men han klickar och lägger ifrån sig mobilen så att jag inte kan få tag på honom.
För det var viktigare att städa än att försöka trösta mig...

är det bara jag som skulle agera anorlunda??
om det var han som ringde?

ibland kan jag inte se om ja har för mycket empati eller om jag har ett för stort ego..
jag är ju bara psykiskt sjuk...

ett jävla cp-barn som man skulle sagt på 90-talet.
tur att de bröt ut nu och inte då..


ja vet bara inte vem ja ska ringa, när han inte svarar..
för mina päron fattar inte, de är blinda..

Pappa fattade bara grunden och han var tvungen att hamna med mig på psyket för att inse de..
ja e bara fuckt up..
jag är ett känslobarn,
föddes förbannad,
alltid förbannad,
allt känns starkare.

Var är ni, mina jämnlikar?
var är ni som förstår mig?