behandlar man någon så?

fy fan för det här jävla livet,
folk säger att de bryr sig,
mitt arsle!!!!

när ja mår skit, personen ifråga ger mig ett panik "anfall"
och sen klickar mig!!!
fy fan vad okänsligt, fy fucking fan!!!
först gör den mig ledsen, den vill bara sova, så då lägger ja på,
för jag har inget att säga, jag blev sårad, trodde den ville hjälpa mig...men nä...ja hade fel..
ramaskri blir till panik, panik till den andras okänslighet.
bryr den sig verkligen när den gör så??

säger att den bryr sig, jo visst....
då skulle den hellre försöka lugna mig än att sova,
men nä sömn är viktigare...vem fan ska ja vända mig till då,
om det nu är så jävla viktigt att ja ska vända mig till någon som "bryr sig"..

varför litar ja inte på folk??
bra fråga?
Läs och tolka åvanstående text??


gha, ska fan ha mobilen avstängd, så mycke för att snacka imorn.
ja kanske inte har fucking tid imorn,
den hade ju fucking inte tid för mig idag,
varför ska bara ja prioritera??

ja hatar folk som vill styra mig,
och de får bli hur jävla sura på mig för det här,
för de va fan inte ja som stängde av mobilen direkt efter sista samtalet.
och folk kallar mig omogen...


ja har så jävla mycke ja vill ha ur mig,
falska vänner, almänna puckon.
jag tar åt mig så jävla enkelt.
Hur fan ska ja kunna skaffa mig en självkännsla i det här jävla livet,
om ingen, inte ens ja själv kan axeptera det/den jag är.

Hur fan kan folk förvänta sig att ja ska kunna älska mig själv,
när de själva inte ens gillar allt jag är...


jag är ivägen, jag är bara jobbig, jag är en mamma,
jag är ett dragplåster, en bitch, diva, en kurator som förkänar alla andras problem.
Ser folk mig ens som en människa??
eller är ja bara ett klåtterplank för alla andras misär.

Ja får inte må dåligt,
ja får inte vara ledsen,
ja får inte ha ångest.

ja måste klistra på ett leende,
ja måste tårka tårarna när någon kommer nära,
ja måste dölja allt det dåliga.

För vem aksepterar mig för den jag är??