Jinekologens blogg

"I been having trouble sleeping
Battling these demons
Wondering what's the thing that keeps me breathing
Is it money, fame or neither"

F.ö så jävla bra låt.

Idag var skevt fyfan. Men jag lyckades tillslut styra upp läget. Sket i vad annan personal sagt och gjort. Vi drog till stan, bara jag och patienten då denne ville det. Mycket tveksam till detta först då jag inte var sugen att gå på en jakt om hen beslutade sig för att fly, som hänt innan. Men det gick super bra. Vi promenerade i nästan 3h i centrala Göteborg. Sjukt mysigt. Sen dess var patientens humör på topp och kvällen blev perfekt. Äntligen slutat efter mina 10 timmar nu. Skeva dag.
Är så jävla förvirrad.

Efrer överlägset värsta natten på evigheter har jag världens jävligaste arbetspass. Ingen annan vågar i princip ta de passen då patienten man då jobbar med har blivit väldigt aggressiv. Ångrar mig lite att jag tog det. Inte sovit ett skit, fruktansvärt jävla ledsen och sen klockan 9 har jag fått höra att jag är en sadist, att jag ska slås isönder och allt vad det är. Tbh får patienten gärna döda mig idag. Fattar inte någonting.

Update på mitt äventyr. Jag sneade sjukt på dessa jävla kids. Så gick fram till gruppen, såg den jag trodde var "ledaren" i hans fula ögon och sa att om de inte höll käften eller iaf dämpade sig så skulle vi ha ett problem. Jävlar vad de gick igång. En dude putade bort mig och skulle enligt han själv döda mig och knulla hela min släkt. Nasty guy. Så hetsade de järnet, "kom då jävla svenne" "fega fitta visa då". Insåg att mitt val var dumt, de må va små men inte fan var de få. Då kommer svennen de sa att de skulle döda när jag gick på vagnen och säger att han ringt snuten. Då blev de en jävla fart på dem. Nu skulle vi båda dödas och våldtas och allt var de va. Trodde fan vi var fucked. Då Kommer två Securitas vakter på vagnen. Kidsen tror att de är snuten och löper järnet. En ramlade Haha. Vakterna var bara påväg till jobbet. Lol. Gg.

Nyss slutat jobbet och löpt som om eld spruta ur min ändtarm för att hinna med vagnen, kom precis till hållplatsen är vagnen kom. Score. Men ja, på denna vagn är det ett 15-20 tal skrikande hets förortskids. Dessa gapade då en 30 ish svenne sagt något opassande. Dessa står och gormar om hur hann är död och att de ska gå på han och lalala. Hör knappt min älskade hiphop i lurarna för detta jävla oväsen. Ska jag försöka sätta skit ungarna på plats eller är de oetiskt och fel? Geez.

Så har sedan 12/1 tränat 5 gånger i veckan. Kör två muskelgrupper per pass. Men det här med mat, de kan jag inte alls tydligen. Jag hade trott de räckte med att käka protein. Men tydligen gynnar de inte mig som det ska. Ätit massa Kvarg, havregrynsgröt och bananer. Detta är tydligen bra om man vill bli slimmad och gå ner i vikt? Så jag som vill bygga större kroppshydda och betydligt mer muskler, vad ska jag äta då? Hört att pasta ska va bra men också hört motsatten.

Jag äter allt. Veganskt, vegetariskt eller kött. Allt funkar. Tips, snälla. Trött på att vara skinny little bitch kombinerat av slender man.

Så igår var en sådan kväll där oönskade diskussioner ägde rum. Jag och bruden hade ett relativt casual snack om droger osv. Hon har alltid sagt att det inte gör henne något att jag röker, att det är mitt val osv. Men märkte igår att något blev fel. Så efter en rad tjat och envishet så fick jag ur henne att hon verkligen inte vill att jag ska röka, fast med andra ord då. Så jag sa precis som jag kände, vill du inte att jag röker så säg de rakt ut? Då kommer jag inte göra det i din närhet igen. Du är viktigare. Det var då verklighetsslaget i ansiktet kom. Hon trodde inte för fem öre att jag skulle kunna sluta röka, eller ens trappa ner. Helvete vad ont de gjorde. Skar verkligen i mig.

Men ja var väl för de bästa. Nu vet jag helt säkert hur de ligger till vilket på många sätt är skönt för ett kontrollfreak som jag. Men jag har absolut ingen aning vad jag ska göra med detta. Självklart ska jag försöka att inte röka något alls men. Jag har inte tagit längre uppehåll än någon månad på många år, speciellt inte sen jag träffade henne. Tror jag haft en månads uppehåll totalt sen vi började hänga. Jag vet hur de ser ut men, jag har förklarat varför för henne men det verkar inte som hon tror mig, eller ser mina val för min condition som de bästa. Låter jag de gå lång tid, mer än en månad, utan att jag får stänga av på sättet som röka låter mig göra så kommer jag förändras. Krypa tillbaka. Bli den där äckliga jäveln jag krigat för att inte bli.

Det kan verka som ett uppenbart val vilket det egentligen är. Självklart borde jag bara sluta rakt av gör hennes skull. Då hon får mig att må så jävla bra. Men jag vet inte om hon kommer vilja ha den jag kommer bli. Så vad fan ska jag göra nu? Känns som alla val är på nivå med idioti. Fuck.

Min grupp var sist idag. Blev flyttade tills imorn. Fuck. Hade inte behövt kriga som ett as idag för att få klart allt.

Ska snart redovisa. Ska prata i tjugo minuter om alzheimers. Tjena talängslan, gött att se dig igen gamle vän.

Orkar inte hur det hela tiden ska eskalera. Inget hinner passera innan det kommer mera. Det trycker från alla håll som min skalle skulle vara formbar lera. Men det är väl ändå hela charmen med att försöka, gång på gång tvinga sig själv att inse och höra. Att det faktiskt finns skit som går att göra. Saker som gör det hela bättre istället för motsatsen. Så jävla trött på att med ansiktet först gå i backen. Är öm i nacken. Ligger ofta vaken hela natten. Tankar som vägrar ge sig, personer som inte försvinner ut, de fortsätter bara att förpesta mig, i min egna skalle så jag känner mig sjuk. Har aldrig ändå velat bli definierad som normal. Det är något jag helt enkelt aldrig haft ett behov av. Däremot känslan av en gemenskap, som jag ofta saknat. Kanske låter som löjligt prat, men alltså mer än ett hak. Någon eller några som med det faktiskt går, att visa vad man är på ett sätt så att de förstår. Något jag trott mig fått uppleva gång efter gång. Som en repetiv house sång. Men motsatsen blir alltid snabbt markant. Personerna visar sig alltid vara bara någon bekant. Inte alls nära, då det dolt lika mycket som jag för att känna sig säkra. Säkerhet finner jag ändå överskattad, skapt för den som är mer trögfattad. Livet handlar inte om att vara säker utan om att utmana. Bara att bita ihop och göra det till en vana. Att alltid stolt följa sin egna jävla bana. Utan att försöka tillfredsställa alla som tycker och ställer krav. Det kommer ändå inte länge finnas kvar, skit samma vilken relation ni har. De kommer aldrig energi sluta ta. Se det för vad det är, lika bra. Men nu är jag här. Arg av misär. För vill kunna allt det där. Är bara genuint galet trött. Gnistan har i princip dött. Veken utbrunnen och stearinet är smällt, rinnande, blött.

Nu får det räcka. Fan vaa jag kan gnälla.