Så igår var en sådan kväll där oönskade diskussioner ägde rum. Jag och bruden hade ett relativt casual snack om droger osv. Hon har alltid sagt att det inte gör henne något att jag röker, att det är mitt val osv. Men märkte igår att något blev fel. Så efter en rad tjat och envishet så fick jag ur henne att hon verkligen inte vill att jag ska röka, fast med andra ord då. Så jag sa precis som jag kände, vill du inte att jag röker så säg de rakt ut? Då kommer jag inte göra det i din närhet igen. Du är viktigare. Det var då verklighetsslaget i ansiktet kom. Hon trodde inte för fem öre att jag skulle kunna sluta röka, eller ens trappa ner. Helvete vad ont de gjorde. Skar verkligen i mig.
Men ja var väl för de bästa. Nu vet jag helt säkert hur de ligger till vilket på många sätt är skönt för ett kontrollfreak som jag. Men jag har absolut ingen aning vad jag ska göra med detta. Självklart ska jag försöka att inte röka något alls men. Jag har inte tagit längre uppehåll än någon månad på många år, speciellt inte sen jag träffade henne. Tror jag haft en månads uppehåll totalt sen vi började hänga. Jag vet hur de ser ut men, jag har förklarat varför för henne men det verkar inte som hon tror mig, eller ser mina val för min condition som de bästa. Låter jag de gå lång tid, mer än en månad, utan att jag får stänga av på sättet som röka låter mig göra så kommer jag förändras. Krypa tillbaka. Bli den där äckliga jäveln jag krigat för att inte bli.
Det kan verka som ett uppenbart val vilket det egentligen är. Självklart borde jag bara sluta rakt av gör hennes skull. Då hon får mig att må så jävla bra. Men jag vet inte om hon kommer vilja ha den jag kommer bli. Så vad fan ska jag göra nu? Känns som alla val är på nivå med idioti. Fuck.
Orkar inte hur det hela tiden ska eskalera. Inget hinner passera innan det kommer mera. Det trycker från alla håll som min skalle skulle vara formbar lera. Men det är väl ändå hela charmen med att försöka, gång på gång tvinga sig själv att inse och höra. Att det faktiskt finns skit som går att göra. Saker som gör det hela bättre istället för motsatsen. Så jävla trött på att med ansiktet först gå i backen. Är öm i nacken. Ligger ofta vaken hela natten. Tankar som vägrar ge sig, personer som inte försvinner ut, de fortsätter bara att förpesta mig, i min egna skalle så jag känner mig sjuk. Har aldrig ändå velat bli definierad som normal. Det är något jag helt enkelt aldrig haft ett behov av. Däremot känslan av en gemenskap, som jag ofta saknat. Kanske låter som löjligt prat, men alltså mer än ett hak. Någon eller några som med det faktiskt går, att visa vad man är på ett sätt så att de förstår. Något jag trott mig fått uppleva gång efter gång. Som en repetiv house sång. Men motsatsen blir alltid snabbt markant. Personerna visar sig alltid vara bara någon bekant. Inte alls nära, då det dolt lika mycket som jag för att känna sig säkra. Säkerhet finner jag ändå överskattad, skapt för den som är mer trögfattad. Livet handlar inte om att vara säker utan om att utmana. Bara att bita ihop och göra det till en vana. Att alltid stolt följa sin egna jävla bana. Utan att försöka tillfredsställa alla som tycker och ställer krav. Det kommer ändå inte länge finnas kvar, skit samma vilken relation ni har. De kommer aldrig energi sluta ta. Se det för vad det är, lika bra. Men nu är jag här. Arg av misär. För vill kunna allt det där. Är bara genuint galet trött. Gnistan har i princip dött. Veken utbrunnen och stearinet är smällt, rinnande, blött.
Så sitter här och rullar mina tummar. Skulle egentligen slutat 15, gick in extra så skulle slutat 21. Fick höra att den patienten som jag arbetar med skulle få besök kl 19, så då kunde jag sluta 19. Klockan är snart 20 och de har Inte kommit. Fuck.
Höll på att städa köket efter middagen på jobbet. Inne i kylskåpet finner jag den här pärlan på ett mjölkpakets baksida;
Alltså ord kan inte beskriva min reaktion, var lagom trött osv. Men förkortningar kan, "roflmao" är rätt exakt hur jag reagerade. Framför mina patienter. Var klurigt att förklara. Men seriöst. Vem sätter en så skev bild på en unge bak på ett mjölkpaket? Och skriver "osäker" som summering av personen. Kom igen han heter för fan bärs i efternamn, hur kan man vara osäker då? Får fortfarande skrattryckningar av bilden och dör inombords över min vidriga humor. Hur kunde jag seriöst avlida till en Bris annons? Kanske inte är den empat jag tidigare trott.
Än en gång skulle jag vilja nominera mig själv till någon titel som syftar på extrem idioti. Jag undrar om jag ens tänker ibland, börjar betvivla detta. Skulle varit ledig i eftermiddag nu och varit med tösen min, vilket varit min motivation till att palla jobba idag efter knappt någon sömn. Men så blev folk sjuka och folk sneade. Blev en lucka i enheten nu i kväll så jag gick in. Smart nog. Hah. Så istället för 6.45-15 så kör jag 6.45-21. Gött med cash men vafan. Kroppen och huvudet säger ifrån. Snurrar som satan.
Ber förövrigt om ursäkt för mitt ohyggligt tråkiga bloggande det sista. Jag bara gnäller och pratar jobb.
Då så blev det tydligen att jag ska bege mig till andralång eller i närheten. Det blir jag, bruden och hennes vän. Hjälp. Ska någon ut i närheten ikväll?
Kom på en annan sak om gårdagens kväll. Som sagt var det mycket trevligt, förutom en detalj som hände på slutet. Vi stod utanför Seven eleven på Järntorget då de jag var med hade köpt cigg. Så kom det tre pers till oss som kände de jag var med. Kände igen en dude av dem som fan men kopplade inte från vart. Så hälsade vi och han sa sitt namn. Då började jag successivt koppla. Var väldigt onykter till mitt försvar. Så jag sa till honom att jag kände igen honom, vilket han bekräftade var ömsesidigt. Då trillade äntligen polletten ner. Snubben var min flickväns ex som hon träffat innan hon blev min brud. Han har varit allt annat än snäll mot henne, både fysiskt och psykiskt så jag har minst sagt lite svårt för honom. Så gjorde mitt bästa att inte låtsas pm situationen som uppståt, då jag är rätt säker på att han kopplade vem jag var också. Men blev bara då äcklad av att han var såpass nära mig och verkade må helt okej. Sen blev jag ännu mer äcklad, av just faktumet att han äcklade mig. Det som hänt har hänt samt att de är mellan dem och har inte med mig att göra. Brukar klara mig ifrån att grunna över sådant, bara extra svårt i det här fallet då min flickvän verkligen är mitt allt.
Nåväl. Gick väl bra. Tror ingen av mina vänner eller övriga närvarande märkte något. Jag är konung på poker face när det gäller. Damn.
Så varit ett jävla snurr för mig planeringsmässigt de sista och speciellt idag. Får jaga arbetspass som en galning nu för att gå runt ekonomiskt. Iaf säkrat denna månaden inkomst, fuck vara vikarie. Men insåg nu då när jag skrivit in pass och planerat hela månaden att jag från och med idag inte har en enda ledig jävla dag på nästan tre veckor. Hur tänkte jag där? Vet inte om det är idioti eller högmod, kanske en charmig blandning. Ska bli spännande att se om jag överlever.
Igår träffade jag kacke med flera. Var väldigt trevlig kväll måste jag säga. Behövde en sådan nu innan arbetetsperioden. Vad har ni för er ikväll?
