alismas blogg

Så Jonnababe kom på besök här på psyk och hen tog med sig mina favorit chips, TVÅ LITER cola, TRE PAKET med mina favorit clickcigg och ett nagellack ;_____; ♥

Så himla fint och fick lite kläder att låna eftersom jag inte fick med mig något. Så sitter i sängen med en stickad kofta och luktar Jonna.

Vi har bestämt att vi ska ha Harry Potter maraton när jag kommer ut och innan hen åker tillbaka till Kumla.

Finaste bästis ♥

Så mobilateamet hämtar tydligen inte mig, så jag har väntat i fyra timmar i onödan när jag hade kunnat ta en taxi.
Älskar livet så mycket just nu (::::::

Sminkade mig i brist på annat, på ett sett jag nästan aldrig gör pga komplexxx. Med andra ord en sminkning som framhäver mah asianeyes. Med andra ord inte typ 5 kg ögonskugga, 10 kilometer upp över globlinjen.





Min handpose över ansiktet från 2015 är tillbaka igen

Under de senaste två veckorna har jag mått bättre än vad jag gjort på länge, men samtidigt har jag kraschat totalt. Så mu väntar jag på att det mobila teamet ska hämta upp mig och skjutsa mig till sjukhuset

Har dragit ut och prokrastrinerat att skriva det här inlägget så länge nu. Behöver liksom få ur mig det, men det är så himla svårt för mig att skriva eller tala om det. För att jag aldrig gjort det. Så ber om ursäkt för luddiga förklarningar, formuleringar och meningsuppbyggnader.

I början och flera år efter att jag började känna såhär så trodde jag bara att mina ätstörningar berodde på att jag i mitt huvud och mina röster skrek att jag var fet och äcklig. Men jag har ju aldrig varit stor och jag har aldrig varit "fet"?

Men det är inte riktigt där som mitt komplex för min kropp grundar sig i.

Jag minns när jag var typ 9-10 år och när mamma hjälpte mig att smörja in mig med kortison (har haft torr/sprucken hud och eksem sen barnsben) och jag stod och stirrade på min skugga. Det var inte storleken jag avskydde, det var formerna. Det faktum att jag redan pre-puberty hade en timmglas formad kropp. En liten midja, stora höfter, diphips (som jag förövrigt hatade mest av allt), större lår och smalare ben.

Den skuggan har jag hatat sen dess.

Jag ville bara vara rak och det blev inte bättre efter puberteten. För då blev formerna tydligare och större. Plus att mina bröst blev större och större, vilket jag skämdes över.

Under den hör perioden så slutade jag ha tighta figursydda tröjor och toppar. Hade endast på mig stora t-shirts och min storebrors hoodies. Bara för att gömma min kropp.

Det är ingen nyhet för ec att jag sålt/säljer nudes. Har sålt bilder på det mesta utan skam, men jag har aldrig någonsin sålt en helbild på mig själv. För att jag skäms över det jag ser. Det ser inte smickrande ut och jag gillar det inte alls.

Jag vill inte ha några former alls, jag vill vara rak, platt.

Men det är jag inte och bara för att jag inte är det så betyder det inte att jag är fel.




Jag ser ut såhär och Saga det är okej att se ut såhär.

Hähähä, älskar när det händer.



Det här är ju dock resten av alla på ec :^)

Mvh gråter

Har så underbara vänner ♥ vill klappa på var och en av er. Tbh så hade jag inte vetat vad jag gjort utan er. Ni alla är en viktig del av mitt liv. Är lite virrig atm pågrund av att jag inte sovit något sen i förrigår. Har mått sådär och har flytt fältet helt, aka mitt rum hemma hos fosterfamiljen. Har ju isolerat mig i stunder så min introverta sida har lyst fram och min extroverta sida har lyst med sin frånvaro. Men det har gått bra ändå, vill jag tro.

Orkar inte riktigt tänka på vad som kommer hända med mitt boende just nu, är i en gråzon och är mest är lite ångestig och obekväm med tillvaron.

Jag färgade ju håret spontant idag.

Dagens fundering:

Hur mycket kostar mitt ansikte idag/hur mycket är mitt ansikte värt idag?

Also halva ec hatar mig nu, så efter det här i lägget ska jag hå offline ett tag

Vet inte vad grejen är men varje gång jag går förbi ett skyltfönster eller w/e så stirrar jag sönder mina ben och ba "mmm"

Tack mama för mina ben