Bodypositivity (nämner äs)

Har dragit ut och prokrastrinerat att skriva det här inlägget så länge nu. Behöver liksom få ur mig det, men det är så himla svårt för mig att skriva eller tala om det. För att jag aldrig gjort det. Så ber om ursäkt för luddiga förklarningar, formuleringar och meningsuppbyggnader.

I början och flera år efter att jag började känna såhär så trodde jag bara att mina ätstörningar berodde på att jag i mitt huvud och mina röster skrek att jag var fet och äcklig. Men jag har ju aldrig varit stor och jag har aldrig varit "fet"?

Men det är inte riktigt där som mitt komplex för min kropp grundar sig i.

Jag minns när jag var typ 9-10 år och när mamma hjälpte mig att smörja in mig med kortison (har haft torr/sprucken hud och eksem sen barnsben) och jag stod och stirrade på min skugga. Det var inte storleken jag avskydde, det var formerna. Det faktum att jag redan pre-puberty hade en timmglas formad kropp. En liten midja, stora höfter, diphips (som jag förövrigt hatade mest av allt), större lår och smalare ben.

Den skuggan har jag hatat sen dess.

Jag ville bara vara rak och det blev inte bättre efter puberteten. För då blev formerna tydligare och större. Plus att mina bröst blev större och större, vilket jag skämdes över.

Under den hör perioden så slutade jag ha tighta figursydda tröjor och toppar. Hade endast på mig stora t-shirts och min storebrors hoodies. Bara för att gömma min kropp.

Det är ingen nyhet för ec att jag sålt/säljer nudes. Har sålt bilder på det mesta utan skam, men jag har aldrig någonsin sålt en helbild på mig själv. För att jag skäms över det jag ser. Det ser inte smickrande ut och jag gillar det inte alls.

Jag vill inte ha några former alls, jag vill vara rak, platt.

Men det är jag inte och bara för att jag inte är det så betyder det inte att jag är fel.




Jag ser ut såhär och Saga det är okej att se ut såhär.