Jinekologens blogg

Så jaha nu vaknade jag. Sovit ungefär sådär 1h efter mitt nattpass och vaknade då nu helt utan anledning. Är jätte pigg också.

Ytterst konsigt måste jag säga. Drack ändå i vanlig ordning en del innan jag gick till sängs. Fan ska göra massa saker idag hade väl hoppats på iaf två timmar till. Men men, huvudet bestämmer. Jävla meck.

Tillit. Något jag värderar bra mycket mer än de flesta andra ting här i världen. För mig är det i princip ett vitalt verktyg jag direkt impregnerar på det mesta i min vardag. Speciellt när det gäller sociala relationer. Utifrån den grad av tillit jag har till en person så dömer jag hur bra samt nära jag vill komma. Vet inte om andra gör så eller om jag låter mental nu men irrelevant.

Jag har som vissa vet, andra inte, hjärnspöken som älskar att jiddra med mitt liv på alla möjliga sätt. Mitt sätt att kontra dessa envisa jävlar är inte alls optimalt eller speciellt hälsosamt. Jag dricker mycket, eller röker, eller ja båda delarna. Så jag kan tänka mig att de fåtal som vet om vad dessa spöken är en metafor för ser på mig och hur jag sköter det ungefär såhär:

Jag tror de enda jag berättat för är min flickvän, min bff och ett ex. Inte min familj, släkt eller någon annan. Helt enkelt för att det är mitt psyke och mitt val. Jag förstår att det oroar vissa, speciellt den ovannämnda trion förutom exet då. Mest min fina flicka tror jag. Men jag försöker, kontinuerligt, förklara att ur mitt perspektiv har jag det under kontroll. Jag påstår inte att det på något sätt är ens det minsta bra. Jag vet att det finns ur deras perspektiv betydligt bättre tillvägagångssätt än att vara onykter. Men det jag sagt om helheten är en sådan liten jävla del. Det har en sorts komplexitet så om jag skulle bara spy ur mig allt om det hade jag haft en jävla föreläsning. Inget jag önskar. Men att folk ber mig söka professionell hjälp, vård, mediciner för att få bukt med det här gör mig enbart ledsen och större ångest generator finns nog inte för mig. Det är fruktansvärt att få konfirmerat att sådana nära och viktiga personer inte tror att jag klarar det här, när de ens knappt har ett hum om vad det gäller. Hur det är. Hur jag ser på det. Vad jag vet om det. Jag vet att jag tillsynes sköter det på ett dåligt sätt men snälla, lite jävla tillit kan jag väl ändå få.
Så jävla frustrerad att jag mår sämre på grund av att jag berättat det som egentligen får mig att må och vara som jag är.

Ursäkta min gnälliga text men valde att pumpa ut det här istället för att gapa på någon.

Afton ec,
Nu gör jag min sista jävla natt thank god. Fyra irad är lite mot vad jag är van vid men med fel mentalitet är det rätt krävande. Taggad som fan att sluta då jag ska jaga pokémon och gå på den där ec träffen ingen ska till. Jag kommer iaf vara där i tid med min onyktra aura och förgylla dagen för dem som nu behagar släpa sig dit. Jag ska också försöka få till massa skate nu i helgen, var alldeles för längesedan så lär vara sämst än en gång. Dock ganska van vid att vara det nu vid det här laget så vad gör det om hundra år när allting kommer till?
Är förargligt hooked på det jävla spelet. Har gått förbi den nivån där jag fortfarande kände en gnutta skam och jagar nu fullt roleplay i extas.

Så vilka ska säkert dit imorgon? Vet att i princip ingen läser den svarta gallan även kallad min blogg men kanske någon av er stackare ska dit? Isf får ni gärna höra av er.

Nu ska jag dricka kaffe med sjuksköterskor, ha de.

Acceptera min tråd tack.♥

Inte svarar mig på fb trots att jag försöker va cute och få lite uppmärksamhet. Ganska tråkigt... För det är galet segt och dött på jobbet och vill veta så att allt är bra med henne.
Även fått till mig många gånger att min syn på sådant är konstigt? Att det inte går att vara vän och ha en enbart vänskaplig relation? För mig är det en självklarhet iaf, klart min partner ska få träffa vem hon nu än behagar. Älskar och litar på henne så vad är problemet? Kan inte förstå alla svartsjuka människor som dessutom verkar vara en överlägsen majoritet. Ta ett råd; Bli inte tillsammans med någon ni inte har tillit till. Ska det vara en så svår parallell att dra verkligen? Och skulle nu partnern vara otrogen, seriöst vad gör ens det egentligen. Då förtjänar den personen en helt enkelt inte och så är det väl inget mer med det?
Med ovänlig hälsning;
Oempatisk Realist

Så efter inatt är de bara en natt kvar innan jag äntligen får lite mer ledighet. Ska bli underbart verkligen, ber att de blir nice väder så jag får till lite skate också. Har börjat få till det där lite okej nu. Vill inte tappa det redan. Hemskt att vara "vuxen" på det sättet, med konstanta och kontinuerliga vardagsansvar. Saknar att vara unge som fan verkligen, eller typ gymnasie tiden då det bara var vänner, sex och onykterhet en hade i huvudet. Men jaja, i natt verkar bli en bra natt. I princip redan fått lagt alla och gjort klart mina fasta rutiner. Så hoppas ec än en natt kan underhålla mig lite.

Så insåg det här med Lures, sjukt nice. Hade en och jobbar natt så tänkte let's do it. Men hepp måste ha poké stop tydligen, hade inte insett detta. Är fan något med mig och inte läsa ordentligt. Är ett pokéstop alldeles vid mitt jobb men, når den PRECIS inte från byggnaden jag inte kan lämna när jag jobbar. Död.

Konfunderad över klara komplikationer, uppstådda plötsligt men tydligen av mer permanent karaktär. Kan inte koppla, inte riktigt förstå varför eller hur det blev såhär. Antar att min litterära inkompetens gentemot att epistolära förvirrar och inte inbringar någon vidare grad av förståelse. Vilket är en trygghet, på lika många dåliga sätt som bra. En sorts sfär bildning på ett sätt, trygg sådan men fortfarande fylld av de ting som jag avskyr. Trampar vatten i min personliga bubblas egna hamsterhjul. Möjligheter existerar alltid, men för mångfacetterade. Av en karaktär jag inte kan acceptera, ens våga rikta mitt synfällt emot. Att vara mållös till den grad att vara tyst, men ändå skrika. Gå ner för trappa efter trappa ihop om att hitta något som ens kan vagt tolkas som hopp. Men varför. Beroende på vilket perspektiv jag väljer att fokalisera det pågående scenariot ses för många tolkningar, perspektiv och uppfattningar. Alla kolliderande i en äcklig jävla dans utan något slut. Bara en kontinuitet tills någon part i dansen brister. Eller två. Eller alla. Samtidigt. Bara falla. Motivationen existens är ett faktum. Det kommer den alltid vara, precis som den alltid varit. Just den rena definierade viljan att vilja. Hade just den varit allt som fallet hade behov utav. Naivt inkompetent tänk. Alldeles för kort och konkret tankeprocess. Inte i närheten av tillräckligt. Ändå önskar. Hur länge kommer det rotera söder innan det inte går längre. Fungerar det som en kontraktion med en elastiskt driv. Roterar ner, spänns åt, med samma kraft uppåt åter stiga. Ett komplett energi kretslopp som allt annat. Eller brister den bara. Vill inte mer, kan inte mer. Vetskapen av att inte veta vad som ens bör vetas. Den empiriska avsaknaden. Finns inga säkerheter, inga garantier. Inget bestämt med någon form utav ram. Är väl också ändå det som är vackert, okontrollerbart. En psykisk satyr på realiteten.

Samma mood som hunden,

Så gick ut i min bakfyllemissär på vår baksida för morgonciggen när jag nyss gick upp. Givet så drog jag igång Poké Go. Såg en drowse ett steg bort så vinglade ditåt med ansiktet klistrat på skärmen. När jag efter några steg finner den lilla jäveln hör jag ett väldigt obekvämt och arg harklande. Tittar upp. Är på grannens tomt. Han sitter där med sin fru och deras 3 åriga dotter och fikar. Jag har bara kallingar på mig. Ber genant om ursäkt och springer tillbaka. Han blev säkert bara mad på min tighta slimmad pojk kropp, prestationsångest för honom och hans ölkagge. Men så pinsamt, vill bara dö.

Fuck Pokemon Go vad hooked jag är, pinsamt verkligen. Satt på bussen hem och löjligt långt ifrån där jag brukar gå av dök en upp jag inte kunde urskilja vem det var. Då jag är pokémon nörd insåg jag att det var en rare! Mycket riktigt;

Så jävla värt att gå nästan en timme hem för.
Så var hemma efter nattpasset på jobbet ca 08,30. Men min Pokéabs var inte stillad. Så möte en polare och ja haha kom nyss hem. Snorfull också men fan för att vara första dagen jag spelar;

Rätt nöjd.
Level sju nu också! Blev team Instinct då alla andra är Valor eller Mystic. Måste reppa underdogs.
Men nu måste jag fan sova, ska jobba natt och är alldeles för full. Natti.