Lite tillit, är det så svårt? Hjärnspöken.

Tillit. Något jag värderar bra mycket mer än de flesta andra ting här i världen. För mig är det i princip ett vitalt verktyg jag direkt impregnerar på det mesta i min vardag. Speciellt när det gäller sociala relationer. Utifrån den grad av tillit jag har till en person så dömer jag hur bra samt nära jag vill komma. Vet inte om andra gör så eller om jag låter mental nu men irrelevant.

Jag har som vissa vet, andra inte, hjärnspöken som älskar att jiddra med mitt liv på alla möjliga sätt. Mitt sätt att kontra dessa envisa jävlar är inte alls optimalt eller speciellt hälsosamt. Jag dricker mycket, eller röker, eller ja båda delarna. Så jag kan tänka mig att de fåtal som vet om vad dessa spöken är en metafor för ser på mig och hur jag sköter det ungefär såhär:

Jag tror de enda jag berättat för är min flickvän, min bff och ett ex. Inte min familj, släkt eller någon annan. Helt enkelt för att det är mitt psyke och mitt val. Jag förstår att det oroar vissa, speciellt den ovannämnda trion förutom exet då. Mest min fina flicka tror jag. Men jag försöker, kontinuerligt, förklara att ur mitt perspektiv har jag det under kontroll. Jag påstår inte att det på något sätt är ens det minsta bra. Jag vet att det finns ur deras perspektiv betydligt bättre tillvägagångssätt än att vara onykter. Men det jag sagt om helheten är en sådan liten jävla del. Det har en sorts komplexitet så om jag skulle bara spy ur mig allt om det hade jag haft en jävla föreläsning. Inget jag önskar. Men att folk ber mig söka professionell hjälp, vård, mediciner för att få bukt med det här gör mig enbart ledsen och större ångest generator finns nog inte för mig. Det är fruktansvärt att få konfirmerat att sådana nära och viktiga personer inte tror att jag klarar det här, när de ens knappt har ett hum om vad det gäller. Hur det är. Hur jag ser på det. Vad jag vet om det. Jag vet att jag tillsynes sköter det på ett dåligt sätt men snälla, lite jävla tillit kan jag väl ändå få.
Så jävla frustrerad att jag mår sämre på grund av att jag berättat det som egentligen får mig att må och vara som jag är.

Ursäkta min gnälliga text men valde att pumpa ut det här istället för att gapa på någon.