busbarns blogg

Sitter med oförklarbar brutal ångest. Den kom under skolläkarmötet och har bara fortsatt att växa.
Jag blir så jävla paranoid. Jag kan inte skilja på verklighetsbaserade tankar och fantasifoster
Jag vill gömma mig från världen
Världen är en ond och kall plats
Jag passar inte in

Jag förstår inte grejen med det där, jag är superstolt över att vara svensk och att tillhöra mitt land, och jag vill jättegärna hjälpa andra människor från andra länder med alla medel jag kan för att utveckla mitt land och visa gästfrihet precis som jag i gengäld hoppas att få bli visad tillbaka en dag om det behövs.
Så delen i att vara rastisk kommer varifrån, jag förstår inte?
Hela den diskussionen som har blossat upp är så löjlig, idioti och att vara stolthet måste verkligen inte nödvändigtvis gå hand i hand med varandra.
Skulle vilja skriva en massa om det här, men vem vet, det kanske får bli ett skolarbete senare.
Vilket som så är jag hemma idag, vilket jag misstänker är väldigt bra då jag hade det helt omöjligt att sova igår. Två timmars sömn innan skolan kändes lite väl extremt å mina vägnar och min mage är fortfarande i uppror så jag stannade hemma. Hade bara två lektioner vilket som och började kvart över elva - det innebär att jag måste sitta på skolan från tjugo i åtta till kvart över elva och vänta på att börja.
Nu ska jag ta mig en kopp te, och äta skorpor, och visa er en bild som gjorde mig glad.

Ligger för närvarande i min säng igen.
Har trots att dagen varit tung både fysiskt och psykiskt varit ganska produktiv.
Dammsugit hallen och toaletterna. Stökat i och ur diskmaskinen.
Ägnat kärlek åt ett par av mina absoluta favoritskor och där med lagat dem, ska putsa upp dem och göra riktigt fina.
Putsat upp silverbrickan jag fikade på igår. Den är så himla fin. Jag ska ta med den när jag flyttat hemifrån.
Måste bara återigen berätta om hur äckligt dåligt jag mår fysiskt. Mådde sammanlagt lite bättre igår, idag, not at all. Magen är återigen i uppror och jag rapar magsyra trots att jag tagit en omeprazol. Orkar inte med mitt liv. Brb gå och ta mitt liv. Mår fortfarande illa efter frukosten jag åt klockan tolv i dag.

Någon som har någon fin film att dela med sig av? Som påminner om Kvinnorna på sjätte våningen, Amélie från Montmartre eller Breakfast at Tiffany's?

Fick för övrigt en tes alla redan känner till bekräftad idag. Gjorde denna gif på gifyo där jag bär en normal bh och inte en som är gjord för någon med väldigt stora bröst i femtiotalsstuk, vilket är de jag brukar bära.



Tio nya followers. Jag menar kom igen, har folk inget bättre för sig, jag har ju inte ens sminkat mig.
Att man skulle följa, typ, Naja efter en sådan gif förstår jag med tanke på den kvinnans gudomliga kropp, men jag har inte ens det. Jag kommer aldrig förstå mig på det manliga könet.
Ärs nu ska jag sluta störa mig på korkade penisar och sätta mig på tumblr istället.


Hahahahahaha.
Det är det enda jag har att säga.

Lyssnar på oförskämt bra musik och skaffar mig kalorier på denna väg. Så jävla mycket bättre än alkohol och baksmälla.
Fan vad gott ädelost är, det är helt sinnessjukt. Te, te med alla téer och så mörk choklad. Yeessss.

"Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra
Och att det gick att göra om

Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot dom som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår"

"Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken"

Ligger i min säng och gråter, lyssnar på Kent och Winnerbäck. Känner mig ensam, ful, hemsk och allmänt vidrig.
Jag bad aldrig om att få bli fröken svår. Fuck off. Gå och dö. Äckel. Jag menar det inte för egentligen vill jag att allt ska vara som i en pastellfantasi.

Jag mår så jävla dåligt, rent fysiskt, det är min mage som alltid. Rapar magsyra och mår allmänt otroligt dålig, vet inte om jag mår illa eller inte, för allt är bara ett jävla kaos. Stukade tårna för två dagar sedan och har en ganska duktigt inflamerad axel med kan inte ta några värktabletter, eller har ätit det, men nu dog jag i princip. Blir helt orkeslös och adrenalinhög på samma gång.
Jag vill bara försvinna och slippa det här. Fy och fan.
Kommer inte äta någon middag ikväll, det känns som att jag kommer spy om jag försöker få i mig någonting alls. Eller dö. Jag som ville ha mysmiddag med Ebbe ikväll, med tända ljus och grejer. Istället kommer jag ligga i sängen och försöka sova. Duscha och försöka att inte dö.
Värst vad jag pratar om att dö, men det känns nästan så. Nu ska jag komma ihåg att andas också, glömmer det när jag har såhär ont.

Tänkte dela med mig av ett foto jag tog på en vän till mig på skolan här om dagen.
Vi lånade teatersminket och studion, en kamera och sedan var det bara att köra.
Den finaste bilden måste jag tyvärr spara kvar på hårdisken då jag inte kan lova att hon vill visa den för någon.
Vilket som, här kommer den!

Godmorgon och tillåt mig att vara emo.
Som ni som känner mig på riktigt, och som följt mig lite i forum vet så blir jag av och till kallad fetto eller liknande.
I en tråd som handlade om övervikt och liknande hamnade jag i gräl med en kvinna som sa att övervikt (vilket jag lider av) alltid grundar sig i att du överkonsumerar mat eller sötsaker och jag ska här (precis som jag gjorde i tråden) slå ett slag för att DET INTE STÄMMER. Det har minst lika mycket med arv och stress att göra.
Här följer en normal dag för mig i både mat och motion:

Vaknar strax efter sex, kliver upp och äter två mackor med ost eller skinka, har smör på mackan
Åker bil till skolan då det är fyra mil till dit, dricker en kopp välling
Halv elva/elva är det lunch, äter antingen lite eller bara pasta (Detta vet jag är väldigt hemskt) beroende på mat, är det god vettig mat så äter jag självklart allting och inte bara pastan.
Runt två är jag otroligt hungrig och gör en kopp te, köper ett äpple och eventuellt om det inte var någonting till lunch (Ni vet knappt tre köttbullar och två tuggor mos) en macka - men det sker sällan.
Mellan tre och fyra promenerar jag tre/fyra kilometer i rask takt och uppförsbacke till min man.
Umgås, har eventuellt sex och dricker mer te.
Kommer hem runt sex halv sju och äter en normal middag med allt vad det innebär.
Blir hungrig framåt nio, dricker en kopp te och somnar någon gång mellan nio och elva.

Faktum är, för att gå ner i vikt för att då komma till normalvikt så kommer jag måsta börja springa runt en halv mil om dagen och behålla dessa matvanor, eventuellt minska dem.
Vilket jag tänkt göra så fort jag kommer mig för att ändra hela mitt liv. Eller i alla fall när jag är redo att korta ner varje dag med en timme.

Vad är det då som skapar min övervikt?
Ärligt talat så vet jag inte, har diskuterat detta med mamma som också är överviktig och hon säger att det har med den enorma stressen som i princip alltid ligger hos oss.
Vad är det som gör att jag upplever mig som så otroligt tjock då?
Jo att allting lägger sig på magen och innersida lår. Detta är ett faktum och båda min mor och mormor har samma "problem". Vi behåller välsvarvade ben (utom just innersida lår fem/tio centimeter från grenen och ner) och midja, lägger inte på oss nästan någonting på våra redan breda höfter.
Detta suger kuk. Jag hatar det. För jag känner mig så tjock och äcklig när allting lägger sig på magen.
Ja, ska det komma någonting positivt ut av detta så, så, lägger vi ingenting i princip runt organen, vi har inte någon som helst historia av att lägga fett runt organ vilket gör att övervikten inte blir lika farlig.

Samtidigt som jag känner enormt hat för min kropp, så kan jag tycka att det mest är hjärnspöken och därför ingenting att bry sig om, och att jag inte behöver stressa fram träningen. Den ska vara rolig och någonting jag tycker är trevlig och inte ett tvång för att gå ner i vikt.
Jag längar tills min man rakar av sig sina dreads, för då kan vi börja åka och simma tillsammans. Om man är två är allting lättare.

Puss och kram till er.