Riktigt namn:
Linnea Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kreativitet
Bor:
I skogen
Politik:
Röd
Dricker:
Vin
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-09-06
Överviktiga kvinnor och fett lagrat runt organ
Godmorgon och tillåt mig att vara emo.
Som ni som känner mig på riktigt, och som följt mig lite i forum vet så blir jag av och till kallad fetto eller liknande.
I en tråd som handlade om övervikt och liknande hamnade jag i gräl med en kvinna som sa att övervikt (vilket jag lider av) alltid grundar sig i att du överkonsumerar mat eller sötsaker och jag ska här (precis som jag gjorde i tråden) slå ett slag för att DET INTE STÄMMER. Det har minst lika mycket med arv och stress att göra.
Här följer en normal dag för mig i både mat och motion:
Vaknar strax efter sex, kliver upp och äter två mackor med ost eller skinka, har smör på mackan
Åker bil till skolan då det är fyra mil till dit, dricker en kopp välling
Halv elva/elva är det lunch, äter antingen lite eller bara pasta (Detta vet jag är väldigt hemskt) beroende på mat, är det god vettig mat så äter jag självklart allting och inte bara pastan.
Runt två är jag otroligt hungrig och gör en kopp te, köper ett äpple och eventuellt om det inte var någonting till lunch (Ni vet knappt tre köttbullar och två tuggor mos) en macka - men det sker sällan.
Mellan tre och fyra promenerar jag tre/fyra kilometer i rask takt och uppförsbacke till min man.
Umgås, har eventuellt sex och dricker mer te.
Kommer hem runt sex halv sju och äter en normal middag med allt vad det innebär.
Blir hungrig framåt nio, dricker en kopp te och somnar någon gång mellan nio och elva.
Faktum är, för att gå ner i vikt för att då komma till normalvikt så kommer jag måsta börja springa runt en halv mil om dagen och behålla dessa matvanor, eventuellt minska dem.
Vilket jag tänkt göra så fort jag kommer mig för att ändra hela mitt liv. Eller i alla fall när jag är redo att korta ner varje dag med en timme.
Vad är det då som skapar min övervikt?
Ärligt talat så vet jag inte, har diskuterat detta med mamma som också är överviktig och hon säger att det har med den enorma stressen som i princip alltid ligger hos oss.
Vad är det som gör att jag upplever mig som så otroligt tjock då?
Jo att allting lägger sig på magen och innersida lår. Detta är ett faktum och båda min mor och mormor har samma "problem". Vi behåller välsvarvade ben (utom just innersida lår fem/tio centimeter från grenen och ner) och midja, lägger inte på oss nästan någonting på våra redan breda höfter.
Detta suger kuk. Jag hatar det. För jag känner mig så tjock och äcklig när allting lägger sig på magen.
Ja, ska det komma någonting positivt ut av detta så, så, lägger vi ingenting i princip runt organen, vi har inte någon som helst historia av att lägga fett runt organ vilket gör att övervikten inte blir lika farlig.
Samtidigt som jag känner enormt hat för min kropp, så kan jag tycka att det mest är hjärnspöken och därför ingenting att bry sig om, och att jag inte behöver stressa fram träningen. Den ska vara rolig och någonting jag tycker är trevlig och inte ett tvång för att gå ner i vikt.
Jag längar tills min man rakar av sig sina dreads, för då kan vi börja åka och simma tillsammans. Om man är två är allting lättare.
Jag väger 65 kg på ett ungefär och är överviktig med 5 kg, har vägt nästan 80 kg, och då är jag 157 cm kort. Just nu så är jag supernöjd med hur jag ser ut och inte ens om jag skulle kunna så skulle jag VILJA gå ner i vikt.
Jag har samma "problem" som du dock. Jag äter helt normalt, nu för tiden äter jag aldrig godis, dricker läsk eller något sådant heller. Äter normalt, 3 gånger om dagen kanske, och nästan bara nyttigt eller saker som innehåller oerhört lite kalorier. Ibland unnar jag mig något, men det gör väl alla?
Går mycket också, framför allt nu då jag har hund att promenera med, det blir lätt en halv mil om dagen då hunden är här hos mig.
Ändå är jag överviktig. Varför? Och om jag skulle vilja gå ner i vikt - ska jag svälta mig själv då?
Folk är så jävla ologiska, och själv tror jag att 5 kilo för mycket är hälsosammare än att, vilket verkar vara vanligt i dagsläget, väga 15-20 kg för lite.
Absolut, det är nog det största problemet jag har med framförallt ec, folk verkar ha den inställningen att har man ett bmi på över nitton så är man tjock. Det är så otroligt ologiskt och framförallt farligt.
Är så sjukt glad att du sa det där för övrigt kvinna, för utseendemässigt så är du utan tvekan en av de sexigaste kvinnorna jag vet, och jag tycker inte att du ska gå ner, inte ett kilo, du är mer än perfekt kvinna, du är riktigt jävla sexig
Förstår inte folk som tror stenhårt på att så fort man har mer fett på kroppen än vad som anses "normalt", så beror det på att man äter för mycket eller fel. Men självklart kan man ha lika långsam ämnesomsättning, som vissa har snabb. Dvs personer som håller sig pinnsmala hur mycket dom än äter. Klart det kan vara åt andra hållet också.
Och om det enbart hade med kost att göra, och att alla funkade likadant, så skulle jag ha likadan kropp som du. Och ännu större antagligen. För jag äter på nästan exakt samma sätt som du gör (vällingen är enda skillnaden), och jag rör mig INGENTING. Går bara mellan bussar, och sen sitter jag stilla resten av tiden. Men ändå är jag inte överviktig.
Det är ju ändå ett bevis på att kroppar är olika :O
precis, där har vi det exakt, och bara för att jag har långsammare ämnesomsättning än vad du har så innebär inte det att jag kan strunta i att äta
jag behöver fortfarande energi för att min hjärna ska fungera, fett för att kunna fungera, vitaminer, mineraler, protein and so on
Felet du gör är att du äter för lite vid fel tidpunkt. Med det sättet som du äter på så går ditt blodsocker upp och ner som en jojo, och kroppen kommer att försöka lagra så mycket energi som den bara kan när du väl äter, eftersom den tror att det är svält på gång. Ät små portioner regelbundet fem gånger per dag så ska du se att det gör skillnad. Jag har gått ner sex-sju kilo på en månad utan att jag rört på mig mer än jag brukar. Och då äter jag bara så fem och en halv dag i veckan. Fredag kväll till lördag kväll så äter jag i princip vad jag vill.
nej men det är så, det ligger i släkten, stress gör att jag går upp i vikt och då jag ständigt är stressad så går jag upp i vikt
tro mig, jag har varit nere i en ätstörning, så jag har testat allting för att gå ner i vikt, på alla möjligt tänkbara sätt
från att inte äta, till att äta mer, mindre och oftare, till att träna tre gånger i veckor, varje dag, två gånger om dagen
och det spelar ingen roll i slutendan, jag går inte ner i vikt om jag inte tränar otroligt mycket och äter väldigt lite - eller jag går inte ner i fettmassa om vi ska mer, eh, korrekta, dock är ordet fettmassa inte direkt korrekt. Strunt samma du förstår vad jag menar
För det första: du är inte tjock, korkade kvinna. Du är kurvig och vacker, inget fel med det.
För det andra: du har fel. Visst, det finns någon enstaka bråkdel av någon promille av befolkningen som har problem med sköldkörteln och därför går upp i vikt, men för alla oss andra så är det samma ekvation som gäller. Om man stoppar i sig fler kalorier än man gör av med så går man upp i vikt. Stoppar man i sig färre kalorier än man gör av med så går man ner i vikt. (fortsättning i nästa inlägg p.g.a. för många tecken)
Du är då inte tjock! Du är kurvig! Och det är fint!
Men alla i forumet har ju storhetsvansinne.
Är det någon som inte håller med dom så börjar alla lacka ur.
Inget värdsligt att bry sig om :)
Det är ju sant att de har storhetsvansinne and so on, men my statement stands, jag är fortfarande överviktig osv
Och jag vill visa på att det faktiskt inte är någons fel att vissa ser ut så, för det har inte alltid med kost och liknande att göra
Du är vacker, väldigt vacker dessutom. Och som jag sagt tidigare så vill jag byta kropp med dig.
Jag tycker att utan dina kurvor så hade du inte varit samma Linnea. Jag tänker kanske jätteskumt.
Men jag beundrar ditt utseende.
nej jag förstår din tanke, men det är som jag säger, jag slår ett slag för att övervikt inte ligger i överkonsumtion av mat, jag ser ut såhär, det är så min kropp hanterar näring
okej, nu lät det där jättetaskigt, men det var inte så jag menade det, tycker bara inte att du borde gå ner mer nu kvinna, du är så jävla snygg med dina kurvor
Känns som att vara barn igen, bästa känslan ever och så blir min mage inte så ledsen på mig då.
Utan tvekan så har jag det, men jag är fortfarande tjock och det kommer jag inte undan.
