Speaking words of wisdom, Let it be

6 oktober 2012 kl. 18:32

Då är alltså frågan, varför spelar egentligen vikt så stor roll?
Vi har alltså konstaterat att man helt enkelt ser olika ut även om man tränar lika mycket och har samma matintag under samma tider, så varför ska inte den som är lite större få äta en chokladmuffin till eftermiddagsfikat utan måsta sitta och drömma sig bort tills den dagen då hen är nog liten för att också våga på sig att äta en.
Det är ju verkligen otroligt dumt, så länge övervikten eller undervikten inte är skadlig så borde det verkligen inte spela någon roll. Världens snyggast Elsa Billgren måste nog vara min största inspirationskälla i denna otroligt dumma debatt.

Hur får man bättre självförtroende?
- Man litar på livet och lyssnar på fina historier om rädda små Göteborgstjejer som flyttar till Stockholm i tonåren, gör allt för bekräftelse och har turen att träffa fina snälla personer som finns vid ens sida under hela tiden man går igenom skola, kompisar som dör, killar som är dumma i huvudet och familj som inte förstår. Sen gör man samma mot dem och förstår hur viktig man är, och vacker. Speciellt på morgonen i rufsigt hår och varma kinder.

Och Emma Sundh

Jag tänkte fråga vackra, vackra Emma, har du helt platt mage? – låter mystiskt, men jag undrar verkligen. Kramar
- Hej! Man får fråga vad man vill, men nej, jag har inte en helt platt mage. Den är lite degig och hejåho. Den är fin tycker jag. John älskar den och skulle nog vilja att den var dubbel så stor. ”Mer Emma” brukar han säga. När jag var yngre så trodde jag att det fanns ett, riktigt sätt som en mage skulle se ut på. Den skulle vara platt. Även när man satt ner. Så jag tränade och tränade. Inte för att jag tyckte att det var roligt, inte för att jag strävade efter att må bra, utan för den där förbaskade magen skulle bli platt. För det skulle den ju vara, eller? Jag försökte av någon konstig anledning passa in magen i en hittepå-mall. Som om alla människor skulle se ut på ett och samma sätt. Galet! Jag slet som ett djur, men det spelade liksom inte någon roll hur mycket jag tappade i vikt – magen guppade på. När jag satt ner så höll jag in magen så mycket jag kunde så att det inte skulle bildas bilringar. Måste sett hur roligt och konstigt ut som helst. Snacka om avslappnad tjej liksom.
Det måste ju ha krävt hur mycket energi och tankekraft som helst för att sitta där och knappt andas. Kan inte ha gjort många knop då alltså …
Insåg alldeles för sent att jag inte var konstruerad för att passa in i någon mall, jag var konstruerad för att vara jag. Något som innebär att ha en vacker mage som är allt annat än platt och som får söta bilringar när jag sitter ner.

Liksom så himla kloka människor istället för de saker som så ofta slägs ut här "Feta människor borde få betala extra skatt" "Vi borde bränna feta människor på bål" "Jag blir så äcklad av att se feta människor", egentligen kanske de menar tvåhundra kilos amerikaner, men jag tror alltid att de menar mig.

Idag är jag lite klok i huvudet minsann, ni får ursäkta att inläggen handlar så mycket om vikt och sådant, men det är verkligen någonting som bekymrar mig mycket och ofta. Det är liksom någonting som inte riktigt vill släppa taget om mig.

Nu ska jag visa er några bilder som är himla bra som bot mot vikthetsen som råder. Bilder på saker man verkligen inte borde missa bara för att man är rädd för att bli tjock av att äta.







Egentligen är jag inte så mycket för sötsaker, men tycker inte att mat ser så gott ut på bild.
Varför skriver jag ens det där? Jag har ingenting att bortförklara. Suck, jag har fortfarande lång väg att gå. Ska avsluta denna matfattiga dag (Magsjukan of doom i Torsdags till fredag morgon) med hemgjord tomatmarmelad med kanel och ingerfära, brieost och något gott kex. En kopp te och kanske en fransk film.

---