Och ändå fick du namnet fröken svår

"Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra
Och att det gick att göra om

Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot dom som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår"

"Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken"

Ligger i min säng och gråter, lyssnar på Kent och Winnerbäck. Känner mig ensam, ful, hemsk och allmänt vidrig.
Jag bad aldrig om att få bli fröken svår. Fuck off. Gå och dö. Äckel. Jag menar det inte för egentligen vill jag att allt ska vara som i en pastellfantasi.