LindiLiis blogg

Titeln säger allt! Fan va nöjd jag är. Största vi skulle göra i Biologin och jag kammar hem ett MVG. Kemi är alltid cp-svårt så jag är extremt nöjd med VG :D

kvällen bestod av makaroner med ost, 112 på liv och död, cigg, godis och matte.

22 PROV INPLANERADE I MAJ! HATAR JÄVLA FITT NATURVETENSKAP JUST NU...
Men fan va gött det kommer bli med sommarlov sen, får se det ljusa istället. Även fast det är ganska svårt i dessa tider.
Min kära pojkvän har lärt mig en hel del om att se saker och ting från den ljusa sidan, han har varit med om mycket vill jag lova, och är tacksam över det lilla. Jag har mycket att tacka honom för. Min älskade solros. <3

Precis innan påsk åkte jag på den jävla magsjukan som jag inte haft på tio år eller något så det kändes inte så trevligt.. Sen under påsk åker jag och Robin till mormor och hälsar på och när vi kommer tillbaka så har jag influensa. Feber, frossa, ingen aptit, hosar och snorar. Fatta vilken panik man får när man aldrig varit sjuk och över lovet får man allt möjligt. Jag, som aldrig missar någonting i skolan alls nästan, missade två dagar där min klass gick från 8 till 4 bägge dagarna, missar ju som fan utan genomgångarna. :S usch å fy å blääää! Borde "egentligen" stanna hemma från skolan imorgon med givetvis eftersom jag har feber idag och vart nära på att svimma ett antal gånger men jag känner verkligen att jag inte kan missa en dag till från skolan, det skulle vara rena döden i mitt läge. :((( också saknar jag min älskling något så fruktansvärt, känns så jobbigt att jag är så beroende av honom men bor man tillsammans antar jag att det är något man får räkna med. Lite gulligt också, faktiskt :3 Han är på In Flames nu i Karlstad och jag hade jättegärna blivit med men då hade jag automatiskt missat en dag till från skolan och det var ju fasan såatt... ingen In Flames konsert för min del inte. :(
Aldrig varit såhär bra mellan mig och Robin förut tror jag, nu känns det som det värsta har passerat och i nödlägen kan vi verkligen räkna med varandra, vi är som gjorda för varandra och båda har sina brister, men hos dom man älskar lär man sig att älska bristerna istället för att störa sig på dom. Robin Elmlund är det undebaraste människan på jorden och utan honom skulle jag definitivt inte vara den jag är idag. Han ger mig anledning att fortsätta när saker är jobbiga. Älskar honom! : } <3

Påsken måste bli bra, för sen har jag 9 veckor framför mig i skolan.. usach
Funderar på att färga håret rosa och lila såhär lagom till påsk xD

OJoj, fick IG i spanskan, nu gårre utför alltiså, sataN i helvete IG på grammatikdelen i spanskan, inte bra....
:((((((((( HAHAHA OCH JAG SOM SATSADE PÅ VG I SPANSKA STEG 4. Aja, det tog mig inte lika hårt som jag först trodde, har ju bara migsjälv att skylla. "/ Får helt enkelt jobba upp mig. Skolan börjar lätta nu iallafall, känner inte lika stor press som för några veckor sen, och det är sköönt. :) Ätit 3 kärleksmums idag, fyyfan på en tisdag :S fyskäms på mig. NU ska jag ta tag i mitt liv och bli duktig på spanska innan House börjar.

dusch å kran.

Hejhej, var ungefär en månad sen jag var aktiv här... En månad sen den bortglömda dagen. 21 mars förra året satt jag i Karlstad med tårar i ögonen, den dagen satt jag och trodde att det var dagen D. Det var dagen min pappa blev 60. 21 Mars 2012, min pappa blir 61 denna dag och jag tror ännu en gång att det är dagen D. Hatar mitt liv just nu, vill bara gå och dö, känner verkligen inte för att göra någonting, inte göra någonting förutom att äta mig ännu fetare än vad jag är. Tack AA för att ni gett mig ett bra budskap.

G-löm
D-ina
B-ekymmer
I
M-orgon
K-ommer
N-ya

Du glömde,
tårarna som föll ner på köksbordet var färgade av både min foundation och min mascara.
En blandning av svart och ljus sand.
Aj va ont det gjorde sa mitt förvånade hjärta.
En blandning av besvikelse och sorg
Mina blåa pyamas färgades svart när jag torkade ögonen.
Skärp dig nu sa en skarp röst i hjärnan.
Jag kollar ner i boken igen och försöker tappert läsa Biologi:
Osmos är när kon.c..e..n..... bokstäverna syns inte längre,
mina ögon är redan fyllda med sorg, igen.
IDIOT kallade jag honom,
menade jag det?
Nej..
Aj sa mitt hjärta igen, lika förvånad som sist.
Men varför skrev jag det till honom då.. I-d-i-o-t
Han såg fel datum i kalendern, sånt gör man bara inte.
AjAjAj, nu värker det mer än nödvändigt.
Tårarna slutar inte. Jag vänder allt mot mig.
Varför?

Känner mig sjuk och jag har inte tid att bli sjuk nu. Min kropp tar all min energi så jag orkar varken tänka eller plugga. Vill bara mysa ner mig i sängen tillsammans med den bästa och mysa oändligt. ://
Känner mig så jävla vår-deppig.. massa plugg i skolan och kukmycket läxor som jag inte orkar ta tag i .
Om jag nu ska gå och bli sjuk kommer jag orka ännu mindre. Fan va synd det är om mig :(/ haha,! xP jag gillar inte sånnahär vårdepressioner. Bläää -.-''


GLÖM DINA BEKYMMER IMORGON KOMMER NYA!

Alla dessa drömmar som ner i glömskan dras.
De kommer upp till ytan sent vid tomma glas.
Smälter som den första snön, fallen för att dö.
Men de vilar där på botten av vardagsdagars sjö.

Jag ser ett bortglömt hus vid ett kargt och pinat fält.
Ett övergivet hus, ett träd som vinden vält.
Men kanske någon någonstans har tankarna just här,
vid en namnlös by längs vägen, vid ett gammalt ståtligt träd.

Vägen hem. Bort går den, den tar oss aldrig hem.
Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
ända hem. Bort går den, den tar oss aldrig hem.
Vägen hem, vägen hem.

Ansikten man minns. Alla namn som jag glömt bort.
Försöker minnas röster. Jag undrar hur det gått.
Så mycket som man grunnar på en lång och nattlig färd.
En gammal man på spark, jag undrar vart han är på väg?

Vägen hem. Bort går den...osv..

I den mörka tysta natten hör man tiden gå.
Jorden ligger nerbäddad i snö som skimrar blå.
Trötta själar går till sängs, blundar, somnar in.
Jag äger inte mycket men min dröm, min dröm är min.

Vägen hem. Bort går den...osv..

Vägen hem. Bort går den...osv..

http://www.youtube.com/watch?v=1oHOuPQS9mU

Det har alltid varit nåot speciellt mellan mig och mamma. Inte som andra ungdomars relationer till deras föräldrar, utan något mer, något starkare! När jag var ett spädbarn kunde jag inte somna, jag vågade inte somna för jag var rädd för att vakna upp, rädd för att det skulle göra ont. Jag var rädd för att vakna upp med smärta, vilket jag gjorde väldigt ofta. Men hos min mamma kände jag mig trygg, det gick inte en dag, inte ens en timme som mamma var ifrån mig upp till två års ålder. Jag fick ligga på mammas bröst och höra hennes hjärtslag, det fick mig att känna trygghet. Utan denna trygghet kunde jag absolut inte somna. Än idag sover jag bättre ifall jag får lyssna på hjärtslag.
Min mamma har alltid varit något extra för mig, min bästa vän, den jag kunde lita på. Hon visade mig vad riktig kärlek är. Min mamma behandlade mig aldrig dåligt. Hon ställde upp och fanns där i vilket tillstånd jag än befann mig i. Idag träffar jag henne inte så ofta och det gör mig väldigt ledsen. Jag tror jag har kommit till någon slags vändpunkt där psyket säger stopp... Jag saknar mamma, och gråter väldigt ofta över att jag inte fått sett henne på länge.. Var bara tvungen att skriva av mig.

Jag älskar min mamma!