LindiLiis blogg
Tjej, 30 år. Bor i Torsby, Värmlands län. Är offline

Senaste inläggen
kukalainen23 september 2015 kl. 20:34
Saga, vila i frid
1 juli 2015 kl. 01:06
Ekopop och snart lôv
13 maj 2015 kl. 22:51
Ibland tänker jag att allt går åt helvete
10 april 2015 kl. 12:52
Sådär läskigt törstig
18 februari 2015 kl. 22:12
nu ni mina förbannade varghatande vänner
30 oktober 2014 kl. 14:44
Suomi, Karin 30!
30 september 2014 kl. 19:24
depth
23 september 2014 kl. 16:04
rädslan
15 augusti 2014 kl. 12:36
Like a fight against the gravity
15 maj 2014 kl. 20:15
Visa alla
Fakta
Civilstatus: SingelLäggning: Straight
Intresse: Foto
Bor: Själv
Politik: Grön
Dricker: Diverse
Musikstil: Metal
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2010-05-05
sjuk sjuk och ännumera sjuk!
Precis innan påsk åkte jag på den jävla magsjukan som jag inte haft på tio år eller något så det kändes inte så trevligt.. Sen under påsk åker jag och Robin till mormor och hälsar på och när vi kommer tillbaka så har jag influensa. Feber, frossa, ingen aptit, hosar och snorar. Fatta vilken panik man får när man aldrig varit sjuk och över lovet får man allt möjligt. Jag, som aldrig missar någonting i skolan alls nästan, missade två dagar där min klass gick från 8 till 4 bägge dagarna, missar ju som fan utan genomgångarna. :S usch å fy å blääää! Borde "egentligen" stanna hemma från skolan imorgon med givetvis eftersom jag har feber idag och vart nära på att svimma ett antal gånger men jag känner verkligen att jag inte kan missa en dag till från skolan, det skulle vara rena döden i mitt läge. :((( också saknar jag min älskling något så fruktansvärt, känns så jobbigt att jag är så beroende av honom men bor man tillsammans antar jag att det är något man får räkna med. Lite gulligt också, faktiskt :3 Han är på In Flames nu i Karlstad och jag hade jättegärna blivit med men då hade jag automatiskt missat en dag till från skolan och det var ju fasan såatt... ingen In Flames konsert för min del inte. :(
Aldrig varit såhär bra mellan mig och Robin förut tror jag, nu känns det som det värsta har passerat och i nödlägen kan vi verkligen räkna med varandra, vi är som gjorda för varandra och båda har sina brister, men hos dom man älskar lär man sig att älska bristerna istället för att störa sig på dom. Robin Elmlund är det undebaraste människan på jorden och utan honom skulle jag definitivt inte vara den jag är idag. Han ger mig anledning att fortsätta när saker är jobbiga. Älskar honom! : } <3