Kalenderdagen

Du glömde,
tårarna som föll ner på köksbordet var färgade av både min foundation och min mascara.
En blandning av svart och ljus sand.
Aj va ont det gjorde sa mitt förvånade hjärta.
En blandning av besvikelse och sorg
Mina blåa pyamas färgades svart när jag torkade ögonen.
Skärp dig nu sa en skarp röst i hjärnan.
Jag kollar ner i boken igen och försöker tappert läsa Biologi:
Osmos är när kon.c..e..n..... bokstäverna syns inte längre,
mina ögon är redan fyllda med sorg, igen.
IDIOT kallade jag honom,
menade jag det?
Nej..
Aj sa mitt hjärta igen, lika förvånad som sist.
Men varför skrev jag det till honom då.. I-d-i-o-t
Han såg fel datum i kalendern, sånt gör man bara inte.
AjAjAj, nu värker det mer än nödvändigt.
Tårarna slutar inte. Jag vänder allt mot mig.
Varför?