Klittkatts blogg

Min moder hade lovat mig att vi skulle tillsammans se "Känn ingen sorg" så det gjorde vi igår, hela familjen faktiskt.
Åkte ner till gbg, jag älskar bergakungens biosalonger, åhh pure love. Efter filmen kom jag ut ur salong 1, benen vek sig, hatten åkte av, eyeliner i hela ansiktet, jag var helt förstörd. Mina föräldrar fick nästan hjälpas åt att bära ut mig eftersom jag inte kunde gå. Satt i bilen i 40 min och bara grät. Ni vet sånt där't ful gråt. Riktigt, riktigt ful gråt.

Jag tycker att alla borde gå och se Känn ingen sorg, oavsett om jag inte gillar Håkan hellström. Filmen är verkligen vacker, musiken, skådespelarna... Jag kan lova att ingen gick igår ifrån Salong 1 på bergakungen vid 20:00 tiden utan att vara berörd.
Det är så mycket känsla. Det går inte att förklara. Till och med mamma grät under filmen, hela min familj har skoj retats med mig för min stora passion för håkans musik. "Haha, han sjunger ju så falskt! som en kratta! höhö". Hans musik berör, hans underbara texter har nästan blivit som min bibel (jag är inte religiös på något vis) mina ledord. Man behöver inte sjunga hur rent som helst, ha världens finaste röst. Det finns folk som är sjukt skickliga sångare, men deras musik innehåller 0- med känsla. Då är det bara någon med bra röst som sjunger något.
Jag vet inte ens om denna texten hänger ihop ens. Men Håkans musik betyder så fruktansvärt mycket för mig, nåt oerhört.
Vartenda litet ord har gett mig hopp om att bli bättre. Och det har jag blivit. Hans texter passar så bra in på mitt liv, på mig och på olika situationer som hänt mig. Vilket jag har hört väldigt många säga samma sak. Han är så fin. Jag älskar han. Något sjukt.
Och det är sant, oavsett hur mycket jag har älskat Tokio hotel(ja, jag var emo för länge sedan), avgudat MCR och hur många gånger som jag har gråtit till Paramore så har nog aldrig någonsin ord, texter berört och betytt så mycket som Håkans gör för mig. När jag varit brutalt cp kär, sjukt galet super lycklig, uppgiven, känt att livet inte är något mer för mig så kan jag alltid lyssna på Håkan. Det finns en låt för varje humör jag än är på. Är jag ledsen, så kan jag lyssna på Ramlar och jag blir så pepp och glad så jag vet inte.

Efter åt tackade min familj mig för att de fick vara med och se filmen, att dela detta med mig. När jag satt och grät i bilen och mamma höll mina händer så sa hon: "Julie, jag förstår varför han betyder så mycket för dig, eller musiken." Det var så fint. Så oerhört fint.
De har verkligen förstått.

"Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig
Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre.”

Så jävla go. Han kom in förut med en trollslända i munnen..... Har inte sett en trollslända här hemma på flera år :(

Hej dagboken. Hej alla läsare. Har nu återfått våran internet här hemma efter det brutala åskovädret förra veckan.
Känns bra. I fredags åkte jag till lilla Ylvi och blekte hennes hår, drack melondrink och hade det fint.
I lördags så träffade vi Jasmine, Emil och Carrot. Mycket trevligt faktiskt, Uddevalla kalaset var igång och träffade en del folk.
HAHAHA finaste var när vi var en sväng på Block party vid tio tiden:
Ylvi: "Julie, det är laser på dina bröst."
HAHHAHAHA jag dog. Det var nån i någon lägenhet nånstans som lös grön laser på mig. Och på andra. Och på mina bröst.
Tjusigt.

Kom hem igår och då klippte jag min brors hår och såg på A-team. As bra film. Action rulle. Åhhhh
Idag så hade jag samtal vid 10, sen gick jag och plockade lite hallon och åt hallon med mjölk till frukost.
Klippte mig också, fick mitt paket från Crazy factory och gick och töjde öronen.

Nu ska jag se på Shameless och sedan äta pitabröd och kebab och massa sallad och massa sås och sen spela massa sims.
hahahhahahhahaha jag beskriver fan hela mina dagar.

Min bror bor tydligen här nu. Känns väldigt konstigt. Han har bidragit med sina två katter också, Blyger och Gösta.
So far så har det gått bra, även om det känns weird så känns det också bra. På något väldigt skumt vis.
Allt har hänt så fort, han har inte bott här på över 3 år. Och vi har inte haft kontakt på nästan två utav de åren. Förutom förra sommaren några gånger då det spårade ut totalt med fester och alkohol.
Förstår inte att han är 19. Tagit studenten och allt. Allt har hänt så fort. Shit.

Hoppas att allt fortsätter bra nu. Är faktiskt väldigt glad, för det mesta. Och det är jag nu också. Jag är så glad för allt.
Så jävla tacksam för alla jag har runt om kring mig och för alla som bryr sig; Ni är bäst.
osv att jag fått en andra chans att göra saker och ting till rätta. Det är jag tacksam över.
Och stolt över mig själv för att jag pallat av alla jävliga år. Ger mig själv en klapp på axeln nu.

Nu ska jag ut iväg och jobba, nu ska jag köra hårt. Är fett taggad!! waaaa
träffade även lilla Ylvi förut och hennes pojke. Saknar henne så mycket så det går inte att beskriva. Så söta är de också tihih.

Ser dock väldigt fet ut, jag ligger ner.
MEN JAG ÄR ÄNDÅ GLAD. Charmigt störd!!

Mamma är en delfin. Och Virus är i Uddevalla. Har ätit god köttfärssås.

Jag hatar allt och hatar alla. Är arg på folk. Fast mer besviken. Eller ledsen. Eller väldigt ledsen. Eller mer? Jag vet inte. Allt känns som en röra. Och jag vill inte känna, helst vara helt bedövad från känslor. Det är finast så. Bäst.

Har dock haft en sån där jätte fin och awesome kväll igen, så jävla kul vi har haft. Jag har nog inte skrattat så här mycket på väldigt länge.
Älskar dom. (Hatar dom också, hatar ju alla.) Men lite bittersweet hatkärlek.
Fast Joel spräckte nästan skallen tihih.
Vi ska ta och tälta nån dag också hela gänget ute hos Noah. Dock har både jag och käraste Catrine lite fobi för tält.
Vi ska döda det. Tältet alltså. Jag och catti. Those people bring back on track, de bryr sig.

Nu är dock den molande känslan där igen. Lite som "Hej Julie, nu är du hemma igen. Nu ska vi påminna dig om hur allting står till och varför det alltid slutar med att du är den som blir illa behandlad när du försöker göra det så bra som möjligt. Bara så att du vet så är du helt värdelös och betyder ingenting. :)" - säg inte emot, för det är så det känns.
Ursäkta depp och hatiskt inlägg, till tröst kan jag väl ta till att jag inte är riktigt frisk. Jag är inte galen, det är inte det jag säger. Jag har lite olika personlighets störningar så att säga, lite borderline drag och något drag av asperger. Sen kronisk ångest också.
Vården kan inte riktigt bestämma sig.
Men, det är såhär det ä r. För mig, i perioder. Dock, den eviga nedstämda, sentimentala och tomheten i mig. Lider väl av kronisk tomhet kan man säga. Är med mig hela tiden. Det är detta som är basen, g r u n d e n . Jag kan vara världens lyckligaste, vilja allt.
Men jag går alltid alltid tillbaka till det här.
Det slutar alltid såhär. Jag hatar detta. Egentligen så hatar jag nog inte så många, jag hatar nog inte nån direkt. Eller jo, det finns folk.
Jag hatar mig själv. Det är det. Dock tar jag ut det på andra. Eller säger att jag hatar andra osv. Fast det gör jag lite.
Jag hatar nog allt fast ändå inte? det är ju detta som är problemet med mig. Ett utav dem. Jag är bitter iallafall.
En bild som beskriver mig ganska väl är en rosa bild med svart text som jag hittade på tumblr, där det stod:
I feel like I'm the worst, so I act like I'm the best."



Jag kommer nog aldrig kunna bli helt frisk, kunna ligga emellan "äta för mycket - svält." "hets träna - inte ens lyfta ett finger."
"sova för mycket - inte sova alls." Som exempel,
Mellanting. Det som är "lagom" och det gäller allt. Alltså, a l l t. Jag är väl störd, helt rubbad. Jag kommer nog aldrig kunna ha en "normal" självbild eller en normal relation med tex mat. Jag funkar inte så. Som vissa andra, jag är special.

Jag är beroende av andra, att veta att de som jag släppt innanför muren inte kommer lämna mig. Att de finns där, att jag är omtyckt osv.
Kanske låter konstigt, men jag måste faktiskt få höra tex: "jag älskar dig." "jag saknar dig." "fin du är." ganska ofta som en bekräftelse liksom på nåt. Att veta att det finns folk som tycker om en, faktiskt älskar en. Alla behöver höra det men det är så mycket som spelar roll för mig pga det. Att veta att jag är behövd. Utan det kan jag nog faktiskt inte leva.
Att man hör av sig, ringer, hittar på nåt. Veta att de är där. Jag är väldigt sån. Vilket jag själv tycker är jobbigt. Väldigt jobbigt.
Jag är lite som en virvelvind av känslokaos.
Förlåt igen för detta ofabulösa inlägg. Nej jag ska fan inte säga förlåt, det är fan du som läser detta. Ditt fel. Jag får skriva vad jag vill. ":)"
Skyll dig själv, lite så. Gillar inte du det jag skriver så sluta läs och sluta bevaka min blogg om du nu gör det. Okej?

Ska nu ta och läsa "Mördande citat och dräpande repliker." Min nya favorit bok.

<3 <3 <3

Gråtit, sovit, fotat och tappat en majonäsburk på foten.
Spelat volleyboll, grillat, druckit cider och skrattat med massa folk. (Kom nyss hem)
Ätit rostmackor, kramats och spytt.

- Fin dag. Har även eldat korvar och attackerat fiskmåsar med lilla Catrine. Hon är så himla fin.

Har snart vart rökfri i ett år nu kom jag på. (Dock med något bakslag.)
wää.

"Den enda personen man kan lita på är sig själv."
hahahaha
Och fy fan vad jag hatar henne. Inte än jävel cares, så varför ska jag? Haha