Känn ingen sorg.

Min moder hade lovat mig att vi skulle tillsammans se "Känn ingen sorg" så det gjorde vi igår, hela familjen faktiskt.
Åkte ner till gbg, jag älskar bergakungens biosalonger, åhh pure love. Efter filmen kom jag ut ur salong 1, benen vek sig, hatten åkte av, eyeliner i hela ansiktet, jag var helt förstörd. Mina föräldrar fick nästan hjälpas åt att bära ut mig eftersom jag inte kunde gå. Satt i bilen i 40 min och bara grät. Ni vet sånt där't ful gråt. Riktigt, riktigt ful gråt.

Jag tycker att alla borde gå och se Känn ingen sorg, oavsett om jag inte gillar Håkan hellström. Filmen är verkligen vacker, musiken, skådespelarna... Jag kan lova att ingen gick igår ifrån Salong 1 på bergakungen vid 20:00 tiden utan att vara berörd.
Det är så mycket känsla. Det går inte att förklara. Till och med mamma grät under filmen, hela min familj har skoj retats med mig för min stora passion för håkans musik. "Haha, han sjunger ju så falskt! som en kratta! höhö". Hans musik berör, hans underbara texter har nästan blivit som min bibel (jag är inte religiös på något vis) mina ledord. Man behöver inte sjunga hur rent som helst, ha världens finaste röst. Det finns folk som är sjukt skickliga sångare, men deras musik innehåller 0- med känsla. Då är det bara någon med bra röst som sjunger något.
Jag vet inte ens om denna texten hänger ihop ens. Men Håkans musik betyder så fruktansvärt mycket för mig, nåt oerhört.
Vartenda litet ord har gett mig hopp om att bli bättre. Och det har jag blivit. Hans texter passar så bra in på mitt liv, på mig och på olika situationer som hänt mig. Vilket jag har hört väldigt många säga samma sak. Han är så fin. Jag älskar han. Något sjukt.
Och det är sant, oavsett hur mycket jag har älskat Tokio hotel(ja, jag var emo för länge sedan), avgudat MCR och hur många gånger som jag har gråtit till Paramore så har nog aldrig någonsin ord, texter berört och betytt så mycket som Håkans gör för mig. När jag varit brutalt cp kär, sjukt galet super lycklig, uppgiven, känt att livet inte är något mer för mig så kan jag alltid lyssna på Håkan. Det finns en låt för varje humör jag än är på. Är jag ledsen, så kan jag lyssna på Ramlar och jag blir så pepp och glad så jag vet inte.

Efter åt tackade min familj mig för att de fick vara med och se filmen, att dela detta med mig. När jag satt och grät i bilen och mamma höll mina händer så sa hon: "Julie, jag förstår varför han betyder så mycket för dig, eller musiken." Det var så fint. Så oerhört fint.
De har verkligen förstått.

"Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig
Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre.”