Klittkatts blogg

Skriver här mest nu för att jag känner för att skriva av mig lite. Är annars alls inte så aktiv här.
Imorse gjorde jag mitt EEG dvs man blir upp hookad till massa elektroder och slangar för att se elektriciteten i min hjärna.
Eller något sådant. Eftersom jag skulle göra ett EEG så var jag tvungen att sova 3 timmar natten innan. För att man sedan ska somna när man väl kör igång testerna. Så är som sagt riktigt jävla trött. För en stund sedan så var jag alldeles hyper och kände mig hög igen. Ganska kul när det blir så, just i den stunden. Sedan efteråt blev jag tröttare än vad jag var innan.
Inte kul att leva med massiva humörsvängningar.
Imorgon ska jag till skolan, iallafall så ska jag gå på ett möte jag ska ha halv 10. Sen åker jag antagligen hem direkt efter.
Har haft utredningar, samtal, möten, läkarbesök, bup, 1000 neuropsyk tider så jag har knappt befunnit mig i skolan på cirka 3 veckor. Antar att jag missat mer än vad jag kan räkna till och ligger efter i alla kurser.
Men jag orkar faktiskt inte sitta och koncentrera mig där, jag får ingenting gjort ändå. Jag kan inte koncentrera mig längre.
Då är det ganska så svårt att sitta långa dagar och rå plugga som vi gör i skolan. Pallar inte heller med folk.
Fast jag vet att när jag väl är i skolan, så känns det bra och jag förstår inte varför det känns så jobbigt innan att ta mig iväg.
Ska bli bättre på att komma till skolan, förra terminen var det rutin att gå till skolan v a r j e dag.
Vilket jag inte riktigt fullföljt denna terminen. Ugh.
Men stannar kanske kvar så att jag äter lunch ihop med klassen, de är för övrigt helt underbara varelser. Får kramar och varma leenden så fort jag sätter min fot på skolans område. Även mina andra vänner på skolan gör hela mina dagar genom att prata med mig och säga hej.

På torsdag så är det final. Avslutet på mitt 1,5 års utredning. Har redan fått en preliminär diagnos nu, vilket känns bra.
På torsdag så är den fastställd och ska skrivas in i mina papper och journaler. Är inte rädd längre för det där ordet, namnet.
Det är jag, den är en del utav mig och jag är född med den. Den har alltid funnits där. Men jag låter den inte att ta över mig eller mitt liv. Jag är ändå jag, jag är Julie. Med eller utan alla mina "diagnoser" och besvär.

Idag när jag och mamma kom hem ifrån sjukhuset så hittade vi inte pappa, vi ropade och vi såg han inte någonstans. Tillsist så hittade vi han i ett hörn på golvet. Hans ben hade slutat att bära. Mamma ringde i panik ner till MS-centrum och försökte få en tid.
Så imorgon ska de till Sahlgrenska på en akuttid.

Jag hatar när det blir så och jag hatar att veta att det aldrig kommer försvinna utan och att hans tillstånd bara kommer att bli värre med åren. Jag vet att de flesta med MS slutar i rullstol. Halvt förlamade nästan. Är så rädd för mamma, hur hon ska klara att se sin man nästan förtvina framför hennes ögon och det finns inte ett skvatt hon kan göra.
När jag ser hennes smärtfyllda ögon fyllas med tårar, då gör det så jävla ont. För jag vet inte heller hur jag ska kunna hjälpa.
Och jag vet att hon inte heller vet det.



Har lyssnat mycket på Hästpojken det senaste. Älskar dem.
Vill ni lyssna på något bra så kan jag tipsa om Caligula, Gitarrer & bas, trummor & hat (som titeln på detta inlägg lyder) , Brinner, Samma himlar och Sommarvin. Martin är så fin så att det gör ont.

Fann denna bild på tumblr när jag scrollade på min dash. Är helt kär av någon anledning.

Ligger i sängen med kläder på. Det är skönt att bara känna lugnet, dricka mitt citron te, titta på vintagebloggar och känna att det faktiskt känns helt okej att börja skolan imorgon. Idag var jag uppe vid 8, åt rostade marmeladmackor och åkte sedan till sjukhuset och rehabiliteringsavdelningen för att träffa min sjukgymnast men även för att träna i bassängen.
Kände mig som en liten sjöhäst när guppade/joggade runt med en skumgummi slang mellan benen.
Det är så fruktansvärt underbart att stiga ner i det 37 gradiga vattnet. Känna hur all smärta i min vissna kropp bara försvinner.

Som sagt så är det åter igen till skolan imorgon. Eftersom jag igår hittade en jättefin blommig kofta i tunn chiffong som jag ska ha på mig imorgon ihop med min plisserade kjol (..som jag använder allt för ofta) så känns det hela lite bättre.
Vill tipsa som denna otroligt tjusiga människa, Flora med en alldeles underbar blogg. ( http://flora.metromode.se/)

Uppmanar er alla att se på svts mini serie som gick i mellandagarna Fröken Frimans krig som ni finner Här .
" I protest mot manssamhället och matfusket bestämmer sig Dagmar Friman för att starta ett livsmedelskooperativ med enbart kvinnor. Stans manliga specerihandlare vädrar konkurrens och försöker sätta käppar i hjulet. Serien är inspirerad av en sann historia om klass- och kvinnokamp i början av 1900-talet."

Lovar för feministpepp. På tal om feminism, så idag så var Hanna och Moa (De två som startade unga feminister uddevalla som jag och Virus är med i) på radio P4 och pratade. Vilket jag tycker var väldigt fint. De är så himla rara och fina de två. För någon som är intresserad till att lyssna, Direkt länk .

Imorgon är det redan Julafton. Alla paket ligger under granen och det där lilla pirret i magen som funnits där sedan barnsben är i full gång. Varje jul (förutom då jag var sjuk) så har jag alltid sett på Barbie i nötknäpparen. Filmen kom ut 2001 och fick mig förtrollad från första stund. Tchaikovskys nötknäpparen är alltid en höjdare vare sig det är en animerad Barbie film eller på operan.
Hans sagobaletter och för att inte glömma alla hans symfonier, operor... är magiska. En utav mina favorit kompositörer. Åh.
Hade tänkt ta och se filmen ikväll. Så får jag iallafall för en stund låtsas att jag är den där lilla vackra flickan med blonda lockar och stort leende med tyllkjol, benvärmare och påsnörade balettskor som jag en gång var.


Fikade hos mormor förut med familjen, höll mig stabil i 20 minuter, resten av tiden sov jag i mormors sovkammare. Feber, fasansfullt ont i öronen och panikångest. Dock så är det bättre nu. Som tur är. Iallafall på hemvägen så stannade vi på statoil för bror min skulle köpa cigaretter, pappa stannar bilen och jag ser deras stora reklam plansch: "Varmkorv 10 kr", Vilket jag läste högt och sedan la till ett "MUMS" som om jag var 5 år. Jag fick följa med min storebror in och köpa korv för 10 kr och en cola för dubblapriset precis som när vi var små och vi skulle gå och köpa smågodis. Det var lite tjusigt. Ibland har jag mina stunder då min personlighet splittras lite extra, då blir jag liten.

Jag hoppas alla ni där ute som läser detta får en himla fin Julafton imorgon, jag vet att för alla så betyder inte julen lugn & ro, mys och god mat samt trygghet. Men jag hoppas ni får det fint ändå. Puss.

Det gör så jävla ont att se detta igen.

Så duktig som jag är, så "försov" jag mig så att jag "missade" min sjukgymnast tid idag kl 9.
Idag är det nämligen en så kallad k-dag så jag bestämde mig för sovmorgon.
Känner mig för tillfället ganska så gullig, har städat hela köket, diskat och torkat av varenda liten pryl.
Torkat ur kylskåpet (äckliga kylskåp är något ut av det värsta jag vet) och dammsugit.
Virus , jag kommer bli världens bästa hemmafru.
Vill även tillägga att jag städar mitt rum varje dag och tänder doftljus varje kväll; berättade detta för Amanda i lördags natt och hon sa att en sån som mig borde man gifta sig med. Sen sa hon att jag har en väldigt vacker röst också och att jag borde börja sjunga.
Sedan poängterade hon att om Håkan kan sjunga, så kan även jag. Hon är så gullig den där.
Imorgon ska jag hålla tal på engelska inför ettorna, ha två diagnos-tester och gå upp kl. 6. Vilket känns mindre lockande.
Det är nämligen också ganska så möjligt att jag tillbringar helgen hos Ylvi i Kungsbacka.
Hade egentligen tänkt posta en gif här också, men jag känner mig så brutalt ful och motbjudande så det får ni klara er utan.

Nu måste jag plugga, kyss.

Är så jävla peppad. Känner mig bedrövlig när jag ler men kan inte låta bli. Är glad. Ser barnslig ut lol.

Idag smäller det. Förbereder mig för att köa till världens bästa. Åh. Känner mig så jävla lycklig. VILKA TRÄFFAR MAN DÄR?!

Såg detta på tumblr och kunde såklart inte undgå att rebloga. Måste hålla med. Saknar fan lilla Björn.
Minns 2008 då han var komikens kort i Melodifestivalen under lördagskvällarna. Vilket var enda anledningen till att jag ens tittade på programmet.

Det går en kille på min skola som är så fin så att jag vill gråta.
Vill ha han så att jag kan rama in honom och titta på han hela dagarna i mitt rum.



Tror att jag inte är riktigt frisk i skallen.