Riktigt namn:
Melissa Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Äta
Bor:
I skogen
Politik:
Vänster
Dricker:
Te
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2012-10-16
Du har inte rätten att trampa på mig, ösa med nedvärderande ord eller på annat sätt försöka göra mitt liv till ett helvete. Du vet hur jag mår. Du har alltid vetat. Och nu använder du allt emot mig för att förgöra mig. Bara för att du ska få känna dig bättre för att du blev dumpad. För att jag ångrade mig när det var försent.
Jag vill kunna säga att jag inte bryr mig längre. Att jag kommit över dig. Att du inte kan göra illa mig längre. Men åh, varje gång jag möter dina ögon så hugger du mig i hjärtat. Det har gått två månader och det är bara du som har skrivit till mig. Om hur dålig jag är. Vad jag gör för fel. Och så säger du att du har släppt mig. Att jag inte är värd något för dig.
Vet du vad, om du orkar lägga ner så mycket tid på att göra mig illa, då har du inte släppt mig.
idioter. Världen går emot mig. Sparkar på mig medans jag ligger ner. Jag vill slå tillbaka, men då får jag bara ännu mer skit. Känns som om allting är planerat emot mig. Allt för att göra mig illa. Och jag kan inte stå emot, jag låter dem tränga sig in i mitt skal och såra mig gång på gång. idioter.
Det är vad de är.
De förstärker min känsla av att vilja dö. jag vill bara dö. dö. dö. För det är väl det de vill? de bryter ner mig bit för bit och snart finns ingenting kvar.
Får panik, ångest. Jag vill så mycket men kan inte göra annat än o ligga i min säng och stirra på skärmen. Jag vill umgås med folk, försöka njuta av livet. tänka på något annat. men det går inte. Det går aldrig. Så nu sitter jag med min ångest igen och bara drömmer mig om en värld där jag inte kände mig så ensam.
Var på studentskiva igår. Min egna faktiskt. Shit vad jag mår dåligt. Påminner mig om varför det var så länge sen jag drack. Kom hem klockan 06.00 .. alltså ingen skola idag.
Dö.
Vi har gäster. Gäster som inte har någon existerande humor alls. Jag krystar fram mina skratt som låter mer som kräkningar. Men med ett leende på läpparna så lurar man alla. Lol. Ät upp min mat som jag lagat och gå härifrån. Trevliga människor men åh så tråkiga. Svensson så det bara skriker om dem.
Wuäh.
Well, nu blir det god grillad mat och därefter härliga bakelser <3
Äntligen är härliga blacklist tillbaka. Kärlek till den serien. Som finns där för mig på torsdagskvällar när jag väntar på att sömntabletten ska ta fart och jag inte har någon att luta mig mot.
Jag sitter och håller i förpackningen som innehåller en sylvass oanvänd skalpell. Ångest ångest ångest. Ska jag öppna den? ska jag för en gångs skull skära upp underarmen som jag så många gånger planerat göra? Beslutsångest.
Jag borde inte, för det är inte så man hanterar sina problem. Man får inte ta livet av sig för att man har det lite jobbigt.
tänk på alla runt om dig, som får leva med ditt beslut. Åh jag som tänker att de får det bättre utan mig. Den deprimerade flickan med grov ångest, som inte skänker glädje till någon. Som är i vägen för alla. Vore det ändå inte bättre om jag fick försvinna som jag så länge önskat? lägga mig ner i graven som jag grävt under så lång tid. Men det blir ju bättre. Det vet jag ju. Jag har ju upplevt det själv. Men så blir det sämre igen. Och då blir det sämre än någonsin. Sådan beslutsångest. Jag vill ju inte leva så här. Jag vill inte leva som en förlorare.
Jag får ta det här beslutet en annan dag. Today is not the time.
Jag kan väl ändå inte dö just nu, jag har lite att göra först.
Imorgon blir det jobb på en tv-inspelning. ja och fyra dagar framöver. Hell yeah. Nu skiter vi i gymnasiet för jag är ändå fucked, kan lika gärna skolka och jobba gratis så jag kan komma tillbaka sen till detta produktionsbolag utan att behöva gymnasiebetyg eftersom jag har erfarenhet i branschen o allt. reservplan o allt. Så går det när vi speciella barn inte får de resurser vi behöver för att klara skolan. woopa. YOLO SWAG PEACE
