Jag är frosten där inget växer

Jag sitter och håller i förpackningen som innehåller en sylvass oanvänd skalpell. Ångest ångest ångest. Ska jag öppna den? ska jag för en gångs skull skära upp underarmen som jag så många gånger planerat göra? Beslutsångest.
Jag borde inte, för det är inte så man hanterar sina problem. Man får inte ta livet av sig för att man har det lite jobbigt.
tänk på alla runt om dig, som får leva med ditt beslut. Åh jag som tänker att de får det bättre utan mig. Den deprimerade flickan med grov ångest, som inte skänker glädje till någon. Som är i vägen för alla. Vore det ändå inte bättre om jag fick försvinna som jag så länge önskat? lägga mig ner i graven som jag grävt under så lång tid. Men det blir ju bättre. Det vet jag ju. Jag har ju upplevt det själv. Men så blir det sämre igen. Och då blir det sämre än någonsin. Sådan beslutsångest. Jag vill ju inte leva så här. Jag vill inte leva som en förlorare.
Jag får ta det här beslutet en annan dag. Today is not the time.
Jag kan väl ändå inte dö just nu, jag har lite att göra först.