Riktigt namn:
Elliot Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Te
Musikstil:
Metal
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-08-20
Dagens resultat av att plugga ihop med några vänner: lista upp saker att äta när man är helt jävla pank.
Det började lätt med typ - skrapa upp saltet från vägarna på vintern samt köra repeat på samma majs. Kroppen bryter ju inte ner majs, så om man låter bli att tugga den kommer den ut i samma "skick". En burk majs blir alltså en engångskostnad som du kan äta om och om igen.
Sen började jag spåna på saker man kan äta från ens egna kropp because I'm nasty
* Hudflagor
* Naglar
* Hår
^ so far ganska lugnt ändå
* När man filat fötterna - riven ost
* Fylla ett glas med sitt saliv - vätska till när en blir törstig
* Mensblod - göra blodpudding på
* Spya - steka pannkaka alternativt en omelett
Varit inneboende hos min kompis i 1,5 månad nu. I fredags gjorde jag en tillfällig adressändring så jag kan få min post skickad hit och idag satte jag upp mitt namn på dörren. Mitt nya namn - goals.
Inte helt missnöjd med min lösning angående namnlapp heller. Post-it lappar löser allt:
" alt="" class="right_img block_img">
Sen om det egentligen är så jäkla legit är en annan sak...Mitt namn är där i alla fall.
Nu känns det lite mer som att jag faktiskt bor här, och inte bara råkar ta upp lite space typ.
Tänkte nog rent utav ta upp lite mer space för är så sugen på att köpa en keyboard. Saknar att ha tillgång till att spela när som. Så det får bli projekt nummer 2.
Kan vi bara ta ett moment och se över mitt sociala liv?
I vanliga fall hade jag skrivit något i stil med: mitt sociala liv som inte ens existerar. För så såg mitt liv ut fram till nyligen. Sen 7 år tillbaka har jag knappt umgåtts med folk (pga depression och ångest sa många upp kontakten med mej och jag med dem) men nu har det verkligen slagit om helt?!
* Här i Örebro har jag lärt känna 2 helt underbara personer som jag umgås med flera dagar i veckan.
* Över Tinder har jag en nästintill daglig kontakt med 4 av mina matchningar - varav 3 av dem så ligger våra meddelanden till varann på nivån av noveller. Jag har så mycket gemensamt med dessa människor och det är verkligen givande att prata med dem. En av dem kommer jag förhoppningsvis träffa relativt snart när hen är i Örebro nästa gång, vi pratade om att ses i alla fall.
* Igår pratade jag i telefon i sammanlagt 2,5-3 timmar med en superhärlig människa som jag inte ens träffat innan!? Jag som hatar att prata i telefon egentligen telefonskräck men tänkte att jag skulle utmana mej själv lite och det resulterade i timmar av intressanta diskussioner och skratt.
* Jag pratar dagligen med min crush och det pirrar till varje gång jag får ett meddelande av honom. Än hellre när jag ser honom för my holy fuck vad snygg och vacker han är.
Jag har gått från nästan noll kontakt med människor till massor av kontakt på bara nån månad.
Har inte varit såhär socialt utmattad på år, haha. Ser såklart till att ha mina ensamma stunder och ladda om men glädjen jag känner över att ha börjat bygga upp ett socialt liv igen gör mej så gott rent mentalt.
Dagen har spenderats med att skriva min namnteckning/underskrift en sisådär 70 gånger. Byter man förnamn måste en träna in att skriva under med sitt nya namn. Har även skickat in till Transportstyrelsen om att förnya mitt körkort samt varit till banken för att få ett nytt bankkort - så att det stämmer med mitt nya namn, liten fördel sisådär.
Är verkligen förvirrande när det står Elliot i de flesta system men Erica på körkort och bankkort. Typ: kan jag beställa saker? Om jag kan det, kan jag då hämta ut det? Men nya korten borde komma nu i veckan/nästa vecka, så jag kan leva normalt igen.
Utöver det sitter jag med antagning.se om flundrar på vilken kurs jag ska ha som andrahandsval - hållbar utveckling eller psykologi? Can't decide. För anmälan stänger ju inte imorgon liksom :)))
Tänker släppa allt en stund och käka pizza och duscha innan mitt huvud imploderar.
När man har världens finaste vän som får ens humör att gå från ångest till pepp på livet - aka TheOccultist <3
Haft sådan brutal kroppsångest senaste tiden och verkligen vantrivts i min kropp och hur jag ser ut, allting känns fel. Jag hatar egentligen att prata om min kropp, av den anledning att det både riskerar att trigga igång min gamla ätstörning men framförallt för att jag skäms. Jag har alltid haft en ganska petite kroppsform och fått höra x antal gånger av folk "varför tränar du, du som redan är så smal?" som om viktnedgång är enda anledningen till varför man tränar vilket gör att jag känner att jag inte får känna mej missnöjd. Att jag inte har rätten att känna missnöje pga att jag är smal.
Hur som; tror att denna kroppsångest är en kombination av att jag mått sämre senaste tiden vilket lett till att min självkänsla rasat och det faktum att jag inte rört på mej lika mycket sen jag flyttade till Örebro. Hemma på Orrhammar är det massa natur -skog, ängar, vatten- och jag var ute och gick 5 dagar i veckan när jag bodde där.
Jag har flyttat från detta till en stad:
" alt="" class="right_img block_img">
~Saknar att ha naturen precis utanför dörren~
Men efter att ha pratat med Alexander är jag pepp på att besöka naturreservat i Örebro och hitta eventuella promenadstråk. Men även kolla upp typ yoga, dans, gympapass och boxning. Vill verkligen boxas har jag kommit fram till!
Jag behöver motion, jag mår så fantastiskt dåligt annars.
Var till krogen för att se min bror spela (han är trubadur där ibland) men efter bara en stund kom ångesten sköljande över mej för att sedan utvecklas till en panikattack. Började rent utav gråta inne på krogen, för så stabil är jag....
Tack och lov så var brorsas kompis där som kunde skjutsa hem mej, so he did.
Så nu sitter jag hemma med åtminstone lite mindre ångest och tänkte gömma mej i serier och te.
Känner mej så ofantligt dålig som inte klarar av att sitta inne på en krog för att se min egen bror spela. Men han var okej med att jag åkte, han förstod. Är bara så himla less på det faktum att jag äter medicin mot panikångest och ändå hamnar i panikångest?!? Vill bara få en ordentlig utredning och medicin som faktiskt hjälper, för det här funkar inte.
Kan vara som så att jag spenderade 600:- idag för att utöka min samling - min samling av skräckfilmer.
Självaste Corey Taylor (Sångare i Slipknot och Stonesour) har tillsammans med andra kända namn, svirat ihop en dokumentär om 80-talets skräckfilmer.
Corey OCH skräck!?!? Ja tack.
Den säljs dessutom bara fram till halloween så är väldigt begränsat, en sån chans går man inte miste om.
Den kommer bli helt magnifik i min samling som i nuläget består av cirka 220 skräckfilmer. (På DVD)
"Kan inte vi gå till myrornas, bara du och jag?" Den frågan har jag levt på idag.
Var några i vårt gäng som skulle på time beer på kåren idag men jag och en annan vän orkade inte, så hon frågade om vi kunde gå till myrornas istället. Hon verkligen viskade det till mej, ville inte riskera att någon annan skulle höra för hon ville gå med bara mej. Känner mej så ärad!
In fact så har jag crushat på henne ända sen första dagen jag träffade henne för 1,5 månad sen.
Hon är så jäkla söt och rolig och vi funkar så bra ihop. Och hon råkar också vara bisexuell såatteh Hade det inte varit för att vi båda är på g med andra människor (vilket jag har noll planer på att sabba, jag skulle verkligen aldrig göra så mot någon annan samt att jag råkar gilla min crush ganska så jäkla mycket och vill verkligen vara med honom) hade jag flörtat så hårt med henne.
Kan inte jag bara få ha både pojkvän och flickvän samtidigt? Tack.
~Okej jo, klart att jag personligen kan det, övriga måste vara okej med det också tho. Den detaljen liksom~
~Detta var innan mitt namnbyte gick igenom - därav Erica och inte Elliot...
Hur som, älskar dem så ofantligt och längtar så mycket tills jag får träffa dem på fredag och spendera hela helgen med dem <3
Dör på riktigt lite inombords varje dag jag behöver vara ifrån dem.
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">