Masakaris blogg

Nu börjar nervositeten och ångesten inför morgondagens läkarbesök göra sig påmind.
Det är sista gången jag får träffa den här läkaren - den första och enda jag någonsin tyckt om. Alla andra har varit jubelidioter som knappt verkat lyssna på vad man har haft att säga. För er som inte vet vad det är för typ av läkarbesök så kan jag förklara att det är ett återbesök för att se om min nuvarande sjukskrivning ska förlängas eller inte. Jag har varit sjukskriven sen i september nån gång då jag lider av en årstidsrelaterad depression som varje höst och vinter resulterar i att jag mer eller mindre blir ett kolli. Kan inte sova, kan inte äta, kan inte göra saker, gå utanför dörren och vissa dagar knappt ta mig upp ur sängen. Normalt sett blir jag bara borta från jobbet i några veckor, och då är det under den period som det tar för kroppen att vänja sig vid min medicin då jag kan flippa rätt rejält precis i början. I år blev det 20 gånger värre då jag har haft det väldigt jobbigt på mitt arbete och min chef är världens största röv, så.. Here I am.

Nu har jag fått öka upp dosen av min antidepp rätt rejält, fått ny sömnmedicin och aptiten är nästan vad den borde vara. Tur att jag hade gått upp mycket i vikt innan den här slängen så att det inte blev så illa denna gången. Sist jag blev riktigt deppig gick jag ner ca 15 kilo, haha.. Hur som helst. Jag har pratat med min arbetsplats, förnedringskassan och läkare fram och tillbaks i vad som känns som en halv evighet, och förhoppningen är att jag kan börja arbeta smått i januari igen. Med en annan chef förstås! Men det är helt andra arbetstider än vad jag är van vid, och jag måste ställa om dygnsrytmen ytterligare (måste gå upp 6 timmar tidigare än vad jag brukar) för att det ska funka, så jag håller tummarna för att läkaren låter mig vara hemma tills i januari så att jag får mer tid att jobba iordning sömnen. Behöver egentligen fler sömnmediciner än dom jag får nu, men de vägrar ge mig mer eller annat, såatteh..

Nu ska jag försöka lugna ner mig själv med nån film, och efter det trycka i mig medz så att jag somnar. Fun!

Det blev som så att jag faktiskt köpte skorpionerna. Har nu alltså tre stycken Centruroides gracilis, och här kommer en bild på den ena :) Idag ska jag ta mig till Akvariehobby här i Örebro och inhandla diverse kul till deras låda, bland annat korkbark, grenar och kanske nån ball sten. Har för övrigt inte lagt mig än, trots att jag dygnade. Eh what.

Hämtar eventuellt hem 3 stycken skorpioner idag. 3 stycken Centruroides gracilis, för att vara exakt.
Inget som är hugget i sten, men ändå. Tänkte att det kunde vara kul att dela med sig av!

Att skriva ^ tog mig säkert 5 minuter för att jag är så jävla ovan vid att skriva med gelénaglar. Gick till nån brud sådär spontant som alltid när det handlar om mig för att testa. Alla tycker ju att det är så satans fancypancy, men jag har haft naglarna i snart 2 veckor och tycker att det är satans påfund. Funderar seriöst på att köpa "lösnagelsremover" eller vad fan folk nu kallar det för att göra mig av med skiten. Tur att jag är sjukskriven just nu - hade aldrig i hela helvetet kunnat sitta vid datorn på kontoret med dessa! Hade slutat med att jag klöste ut mina ögon i ren frustration.

Eller?
Tanken var att jag skulle ha lagt mig efter att jag glott klart på Star Wars som gick på 3an igår, men när filmen var slut kände jag inte alls för att sova. Började istället styra med spindlarna och tusen andra saker. Bestämde mig, dum som jag är, för att dygna! Ville inte vända mer upp och ner på dygnsrytmen än vad den redan är, så jag tänkte att jag lik väl kunde härda ut och lägga mig relativt tidigt idag. Känner mig jävligt gammal och är redan äckligt trött. Fyller faktiskt 23 om mindre än en månad. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Trodde aldrig att jag skulle överleva i den här världen så pass länge! Nån gång ska man väl ha fel, I guess.

Sitter i min överdrivet fula Ziperall på soffan och jäser. Väntar på att sambon ska komma hem från jobbet så att jag kan skämma bort honom med frukost (more like kvällsmat för hans del) och titta på julkalendern, haha! Katterna gör mig sällskap, och syrsorna spelar för fulla muggar. Det känns inte hemskt ensamt med andra ord.

P.S Ni har nog redan listat ut att jag är tillbaks vid det här laget, men jag kände att jag behövde förtydliga det då det tycks finnas alldeles för många intelligensbefriade människor där ute. Just in case, liksom.