Masakaris blogg

Har inte skrivit här sen i somras men är fortfarande lika miserabel, om inte mer så nu än då. Hur fan går det ihop ens? Livet, varför är du en sån böld i röven?

Har tänkt så mycket på mitt förflutna det senaste. Vad jag har varit med om under mina snart 31 år i det här livet. Hade du frågat mig när jag var 14 så hade jag aldrig trott att jag skulle leva en dag längre än 18. Jag visste till och med vid vilket träd jag skulle dö. Ändå gjorde jag det. Överlevde, alltså. Och det har hänt så jävla mycket sedan dess. Både bra och dåligt förstås. Men visst är det alltid lättare att grotta ner sig i det dåliga? Jag kan ju omöjligen vara ensam om att känna så.

Jag har inte ätit antidepp på snart 2 år. Eller gått i terapi för den delen. Det känns så jävla främmande med tanke på hur mitt liv alltid har sett ut. Att jag skulle kunna klara mig i samhället utan hjälp från substanser och människor som konstant skrapar och petar i min hjärna och mitt djupaste inre? Ja, herrejösses. Sanningen är ju att jag knappt gör det. Jag behöver nog alla möjliga sorters terapi egentligen, och mediciner som tar ner mig på jorden igen. För på jorden är jag då inte, det kan jag lova.

Någon mer som ska på detta?
Jag och sambon köpte biljetter häromdagen. Vi lyssnar kanske på en handfull av banden, men vi tänkte att det var värt att köpa 2 dagarspass ändå. Ingen av oss har varit på festival på år och dar, så det blir kul.

För övrigt, är det inte lite konstigt att det heter 5ive? "Ive" är ju liksom en del av 5 (five)? Haha. Kanske bara jag som är tråkig eller har missat något.

Får se om min rygg pallar att stå i två dagar. Är legit trasig efter pandemin och alla konserter vi har gått på hittills sen det kom igång igen har jag känt mig som Agda 90 år när jag kommer hem. Enda gången det är skönt att sitta på ett tunnelbanesäte är när man stått upp en hel kväll och ryggen håller på att gå av.

Jag har inte "bloggat" här på snart 5 år och jag vet inte ens varför jag är inloggad. Jag har egentligen noll intresse av att interagera med medlemmar på EC. Mest för att jag känner mig lastgammal i jämförelse med målgruppen för denna sida, men också för att jag inte längre känner en käft som faktiskt loggar in här.

Kanske är jag här för att jag för tillfället är någon slags gatukorsning av miserabel och nostalgisk, så som alltid på en fredag? Kanske behöver jag bara ventilera på en plattform som ingen längre bryr sig om? Eller är folk fortfarande inloggade här och tycker att det är fett kewl? Är dom kanske liksom jag miserabla och nostalgiska och använder EC som nått slags subanonymt ventforum?

Anyhow. Låt oss låtsas som att jag inte är 30 år gammal. Glöm allt jag precis skrev.

Jag ligger på sängen och lyssnar på spellistan som påminner mig om svunna tider. EC råkar vara en del av den ekvationen, och nu biter jag på tumnageln och funderar på om jag ska ta en till öl eller kanske bara rentav gå och lägga mig istället.

De senaste åren har jag förvandlats till en sorglig individ - livet går i raketfart men är ändå på paus. Hur är det ens möjligt? Jag lever i en verklighet som känns som på låtsas. Jag bor i en stad som jag hatar och jag jobbar på en arbetsplats som suger själen ur mig. Jag har inga vänner och minimal kontakt med min familj. Hobbys har jag inga (vad är det ens?) och mina dagar tycks enbart gå ut på att överleva en grå värld fylld av idioter. Jag antar att jag anses vara ett textboksfall av deprimerad, även om jag inte längre vill ta livet av mig. Halleluja moment va? Grattis till mig själv.

Vet inte vad jag vill ha sagt med något av ovan. Jag antar att det väl bara är mitt 30-åriga miserabla och nostalgiska jag som hoppar in för att ventilera och låtsas som att ingen bryr sig, så som alltid på en fredag.

Ugh, förstår verkligen inte vad jag gör på denna sida. Loggar typ enbart in för att kolla om 3 någorlunda intressanta människor skrivit något nytt i sina bloggar, vilket dom typ aldrig gör.
Och dagar som denna, då nån heeelt random människa skriver kryptiska saker i PM och man inte förstår och personen kallar en för trög så ifrågatter man det ännu mer.

Denna sida är full av dryga snorungar som tror att dom är något. Vet ni vad ni är? Samhällets bottenskrap. Usch.

Och så går det inte ens att ta bort sitt konto just nu. Klickar på "avsluta" och ingenting händer. Kul.

Btw, hantverkarna har inte kommit ÄN och jag vågar inte lämna lägenheten fören de varit här. Tur att min träning börjar först vid 19 idag.

Kan verkligen inte sova trots att jag känner mig helt utmattad. Det är alltid lika svårt att somna första natten när sambon är bortrest, vet inte varför. Jag menar, jag borde sova som en prinsessa med 180 cm för mig själv där jag kan ligga utsträckt som ett riktigt ärkemongo, men jag gör det inte :( Ligger mest och stirrar i taket/vrider på mig.

Värst av allt är att idag kommer det hit hantverkare som ska måtta ut för diskbänken och fixa, och jag vet inte ens vilken tid de kommer. Tänk om de ringer på dörren klockan 8 och man öppnar och är rena liket? Detta gör det ju inte direkt enklare att somna. Är liksom rädd att sova mig igenom ringningarna om de kommer okristligt tidigt. Jag är inte direkt lättväckt på morgonen, om vi säger så.

Något positivt med att jag inte vet när de kommer är att jag var "tvungen" att ta ledigt från jobbet heeela dagen, vilket jag ju inte alls klagar på. Speciellt med tanke på hur jävla tufft det varit på jobbet sista tiden och man till dessutom varit halvkrasslig. Känner att jag liksom "förtjänar" vila.

Ska försöka somna, igen. Får väl se hur det går.. Haha.

Renovera kök OCH badrum på samma gång. Tanken var, som jag förstod det, att vi enbart skulle ta köket (vilket ju är ett sjujävla jobb bara det), meeen när vi kom hem efter vår weekend i Danmark stod det ganska klart att sambon och svärföräldrarna hade helt andra planer.

Vi har nu lyckats riva ut hela det gamla köket, kört otaliga vändor till Bauhaus, reparerat delar av ena väggen som blev fucked upp när vi skulle ha ner det gamla kaklet, bytt ut toalett och kommod i badrummet, fått hem leveransen av det nya köket och tusen saker därtill. Har semester men "jobbar" från tidig morgon till sen kväll, varje dag. Är inpå sambon och svärföräldrarna heeela tiden och jag blir snart galen. Stör mig på precis ALLT!
Vetskapen om att vi inte kommer att ha en köksbänk med vask fören i början av september gör ju inte saken direkt bättre.

Kids, don't do this. Ever. Det är hemskt!

Vissa skulle man ju inte sakna om de försvann.
Typ som kollegor som tror sig ha rätten att säga åt en vad och hur man ska göra saker.
Ät min skit, säger jag då.
Smutsluder.

Är fö. VÄLDIGT glad över att jag har träning imorgon så att jag får ut lite aggressioner.
Är också väldigt glad över att jag har kortvecka. Tog ut en semesterdag på fredagen för att kunna gå på pojkvännens examensceremoni i Örebro.

Tänkte skriva att "ska bara se till att få fast anställning så att jag kan säga upp lägenheten i Örebro och lämna den där mögelstan för gott", men så slog det mig att jag kanske inte vill ha en fast anställning på en så vidrig arbetsplats som min.

Ge mig ett bra jobb i Stockholm, tack.

Min kollega vet inte vad en gödselstack är och igår grät jag på roller derby-träningen. Now you know.

Inte? Det skiter jag i.

Vi har nämligen råttor i vår lägenhet.
Inte den gulliga typen som man gosar med, utan den som gnager av dina elledningar och ser till att du förvandlas till en kolbit i sömnen.

Hej Anticimex, vi behöver er, typ helst i fredags.

Har inte varit här på över ett år.
Finner det smått ironiskt att man alltid kommer just hit när man är trasig.
Emocore.
En sida för emokids.
Emokids.
Trasiga jävlar.