Vad gör jag här?

Har inte skrivit här sen i somras men är fortfarande lika miserabel, om inte mer så nu än då. Hur fan går det ihop ens? Livet, varför är du en sån böld i röven?

Har tänkt så mycket på mitt förflutna det senaste. Vad jag har varit med om under mina snart 31 år i det här livet. Hade du frågat mig när jag var 14 så hade jag aldrig trott att jag skulle leva en dag längre än 18. Jag visste till och med vid vilket träd jag skulle dö. Ändå gjorde jag det. Överlevde, alltså. Och det har hänt så jävla mycket sedan dess. Både bra och dåligt förstås. Men visst är det alltid lättare att grotta ner sig i det dåliga? Jag kan ju omöjligen vara ensam om att känna så.

Jag har inte ätit antidepp på snart 2 år. Eller gått i terapi för den delen. Det känns så jävla främmande med tanke på hur mitt liv alltid har sett ut. Att jag skulle kunna klara mig i samhället utan hjälp från substanser och människor som konstant skrapar och petar i min hjärna och mitt djupaste inre? Ja, herrejösses. Sanningen är ju att jag knappt gör det. Jag behöver nog alla möjliga sorters terapi egentligen, och mediciner som tar ner mig på jorden igen. För på jorden är jag då inte, det kan jag lova.