Jag lever. Eller?

Jag har inte "bloggat" här på snart 5 år och jag vet inte ens varför jag är inloggad. Jag har egentligen noll intresse av att interagera med medlemmar på EC. Mest för att jag känner mig lastgammal i jämförelse med målgruppen för denna sida, men också för att jag inte längre känner en käft som faktiskt loggar in här.

Kanske är jag här för att jag för tillfället är någon slags gatukorsning av miserabel och nostalgisk, så som alltid på en fredag? Kanske behöver jag bara ventilera på en plattform som ingen längre bryr sig om? Eller är folk fortfarande inloggade här och tycker att det är fett kewl? Är dom kanske liksom jag miserabla och nostalgiska och använder EC som nått slags subanonymt ventforum?

Anyhow. Låt oss låtsas som att jag inte är 30 år gammal. Glöm allt jag precis skrev.

Jag ligger på sängen och lyssnar på spellistan som påminner mig om svunna tider. EC råkar vara en del av den ekvationen, och nu biter jag på tumnageln och funderar på om jag ska ta en till öl eller kanske bara rentav gå och lägga mig istället.

De senaste åren har jag förvandlats till en sorglig individ - livet går i raketfart men är ändå på paus. Hur är det ens möjligt? Jag lever i en verklighet som känns som på låtsas. Jag bor i en stad som jag hatar och jag jobbar på en arbetsplats som suger själen ur mig. Jag har inga vänner och minimal kontakt med min familj. Hobbys har jag inga (vad är det ens?) och mina dagar tycks enbart gå ut på att överleva en grå värld fylld av idioter. Jag antar att jag anses vara ett textboksfall av deprimerad, även om jag inte längre vill ta livet av mig. Halleluja moment va? Grattis till mig själv.

Vet inte vad jag vill ha sagt med något av ovan. Jag antar att det väl bara är mitt 30-åriga miserabla och nostalgiska jag som hoppar in för att ventilera och låtsas som att ingen bryr sig, så som alltid på en fredag.