Masakaris blogg



Tjej, 33 år. Bor i Bandhagen, Stockholms län. Är offline

Masakari

Senaste inläggen

Vad gör jag här?
25 november 2022 kl. 18:41
High 5ive summer fest
4 juni 2022 kl. 14:49
Jag lever. Eller?
4 juni 2022 kl. 00:51
Skitsida.
7 augusti 2017 kl. 13:08
Kanske tidernas mest ointresseranta blogginlägg.
7 augusti 2017 kl. 00:48
Fyfan för att..
13 juli 2017 kl. 22:41
Är trött på skiten.
29 maj 2017 kl. 23:54
Jag lever.
16 maj 2017 kl. 16:31
Vill ni veta en rolig sak?
2 maj 2017 kl. 15:05
En tråkig titel om ingenting.
28 januari 2017 kl. 23:06
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Alexandra Civilstatus: Upptagen
Läggning: Straight
Intresse: Tatuering
Bor: Med någon
Politik: Anti-allt
Dricker: Öl
Musikstil: Hardcore
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2009-12-15

Psykisk ohälsa = helvetet på jorden.

Nu börjar nervositeten och ångesten inför morgondagens läkarbesök göra sig påmind.
Det är sista gången jag får träffa den här läkaren - den första och enda jag någonsin tyckt om. Alla andra har varit jubelidioter som knappt verkat lyssna på vad man har haft att säga. För er som inte vet vad det är för typ av läkarbesök så kan jag förklara att det är ett återbesök för att se om min nuvarande sjukskrivning ska förlängas eller inte. Jag har varit sjukskriven sen i september nån gång då jag lider av en årstidsrelaterad depression som varje höst och vinter resulterar i att jag mer eller mindre blir ett kolli. Kan inte sova, kan inte äta, kan inte göra saker, gå utanför dörren och vissa dagar knappt ta mig upp ur sängen. Normalt sett blir jag bara borta från jobbet i några veckor, och då är det under den period som det tar för kroppen att vänja sig vid min medicin då jag kan flippa rätt rejält precis i början. I år blev det 20 gånger värre då jag har haft det väldigt jobbigt på mitt arbete och min chef är världens största röv, så.. Here I am.

Nu har jag fått öka upp dosen av min antidepp rätt rejält, fått ny sömnmedicin och aptiten är nästan vad den borde vara. Tur att jag hade gått upp mycket i vikt innan den här slängen så att det inte blev så illa denna gången. Sist jag blev riktigt deppig gick jag ner ca 15 kilo, haha.. Hur som helst. Jag har pratat med min arbetsplats, förnedringskassan och läkare fram och tillbaks i vad som känns som en halv evighet, och förhoppningen är att jag kan börja arbeta smått i januari igen. Med en annan chef förstås! Men det är helt andra arbetstider än vad jag är van vid, och jag måste ställa om dygnsrytmen ytterligare (måste gå upp 6 timmar tidigare än vad jag brukar) för att det ska funka, så jag håller tummarna för att läkaren låter mig vara hemma tills i januari så att jag får mer tid att jobba iordning sömnen. Behöver egentligen fler sömnmediciner än dom jag får nu, men de vägrar ge mig mer eller annat, såatteh..

Nu ska jag försöka lugna ner mig själv med nån film, och efter det trycka i mig medz så att jag somnar. Fun!


Logga in för att kommentera