Discofittans blogg

Så, här sitter jag ännu en gång. Ensam i vintermörkret. Jag lyssnar på Gojira i hörlurarna och försöker andas. Funderar på om jag ska koka mig en kopp te i risk att väcka de som sover. Är det värt det? Hur stort behov har jag över att lindra mina nerver? Jag vet inte. Jag måste fundera lite till.
Det är söndag, en sen kväll. I alla fall för mig. Jag som alltid brukade vara i säng till 22.00. Oftast helt slut efter dagens energidränerande aktiviteter. Men mitt liv är numera innehållslöst och därför blir jag inte heller trött.
Det har snöat så mycket att det är svårt att ta sig ut. Perfekt anledning för att få isolera sig själv, gärna framför brasan. Egentligen mår nog ingen speciellt bra av att isolera sig själv speciellt länge. Men orken till sociala aktiviteter är obefintlig. Livslusten sugs ur mig för varje dag. Jag har gått vilse tror jag.
Men snart hittar jag nog tillbaks till mig själv och mina drömmar så att jag kan fortsätta vandra mot den verklighet som jag vill leva i.

Göteborgsposten har släppt en rad reportage och granskningar om hotet mot bönderna. Ni som har missat det, don't bother. Finns inget vettigt i någon av artiklarna.


Jag blir så trött. Allt är så jävla vinklat. Bönderna gråter och gråter och vi djurrättsaktivister får dåligt rykte pga att en pytteliten klick människor beter sig illa. Som om de representerar oss alla. Majoriteten av oss är emot våld och hot och vi sysslar inte med sådant. Vi andra försöker skapa opinion och få folk att ändra sina vanor istället. Påverka politikerna. Men media tycker inte det är så roligt att skriva om oss som sköter oss.
Samtidigt så gråter bönderna medans de fortsätter plåga sina djur. Jag har sett så mycket filmer och bilder från deras gårdar, Jag vet vad de håller på med och jag blir så frustrerad att media inte skriver om de verkliga offren. De som blir dödade på löpande band. Djuren.

Djuren är de verkliga offren. Skriv om våldet mot djuren istället.

Imorgon är det fredag. Då får man äta godis. Höjdpunkten på hela veckan. Så roligt är mitt liv nu.
Godnatt <3

Okej så nu har livet lugnat sig lite. Andas andas andas.
Har spelat rdr2 typ dygnet runt nu haha. Nej egentligen inte. Men jag har spelat mycket.
ÄLSKAR spelet. Var väldigt länge sen jag kom in i ett spel på det sättet. Hoppas de gör en trea sen också.
Jag skaffade ju en speldator nu efter jul trots att jag typ inte spelar så mycket på datorn förutom sims och minecraft men tanken är att försöka komma igång lite. Vi får se hur det går haha!

Idag var jag på mitt första cellprov.
Jag var så jävla nervös.
Vem fan vill frivilligt lägga sig i en gyn-stol. Så förnedrande. Men det måste ju göras. Men blä. Jag mår fortfarande dåligt efter det.
Jag känner mig typ äcklig.

Japp. Jag grinade som ett barn.
Såå bra tryck.
Blev besviken på förbanden dock. Inte alls samma nivå.
Hoppas få se dem igen någon gång.
Bye.

Vilka ska dit på söndag?? Fryshuset??

Är så taggad så jag dör. Kommer fan grina igenom hela konserten känns det som. Älskade bästa band.

Ensamheten är ett faktum. Den är påtaglig.
Jag såg fram emot att bli vuxen, att få börja klara mig själv. Men jag visste inte att det skulle komma med ett pris. Ensamheten.
Mina starka åsikter skrämmer bort de flesta. Men jag tänker aldrig ge upp det som jag tror är rätt bara för att få passa in i något socialt sammanhang som i slutändan ändå är meningslöst.

En vecka i Almedalen.
Det var fantastiskt.
Jag lärde mig så mycket.
Inte bara om politik men också om mig själv.
Jag känner ännu starkare vart jag hör hemma.

När nazisterna marscherade in med sina fanor så fylldes jag av något konstigt mod jag aldrig känt förut. Rädslan försvann när jag fick se dem i verkligheten. Vi stod vid deras torgmöte och skrattade högt åt deras sjuka idéer. Vi buade när det blev allvarligt. Och vi skrek "Inga nazister på våra gator" när de uttryckte hets mot folkgrupp gång på gång.

Däremot har jag tappat all tilltro till Polisen. Jag litar inte längre på att de kommer skydda mig när jag behöver det. Att ta polisen för givet känns rätt så naivt nu i efterhand. När jag blev knuffad så att jag nästan höll på att ramla baklänges, när min vän blev knuffad så hon också höll på att ramla i backen, när min kompis fick sina ben undansparkade så frågade vi "Varför gör du inget?" och polisen svarar "Jag såg inte". De såg inte. Eller jo, de såg, men de valde att blunda. De blundande för nazisternas hotfulla framfart igenom hela Almedalen och medans vi försökte protestera så var polisen helt frånvarande. Mentalt.

Något som dock skrämde mig rejält är hur nazisterna har normaliserat hela SD. Det akuta läget med nazister som brukar våld för att få igenom sina idéer har gjort att folk helt glömt bort faran med att vi har ett rasistiskt parti som snart är störst i vår riksdag. Nazisterna göder blåsipporna, kanske omedvetet. Men det spelar ingen roll.

Jag är så rädd för framtiden. Jag är rädd för att SD ska fortsätta trycka på gränserna ju mer makt de får. Vad händer med oss då? Kvinnor, HBTQ och POC?

När man ordnar fest och ingen vill komma. Lol.
Människor gillar verkligen inte mig.