alismas blogg

Det är så himla mycket intryck på avdelningen. Det är för mycket folk här och jag får panik. Har fri utgång på sjukhusets område men inte ens det hjälper. Visst jag kommer bort från alla ljud och alla människor (syftar på både patienter och personal) men det är lika jobbigt utanför. Varje gång jag blir inlagd då blir det såhär, jag kommer inte till ro och varje gång känns dom första gången. Jag vänjer mig aldrig.

Blir så stressad av att vara här och känner mig ensammare och ensammare

Är hungrig för har knappt ätit något de senaste dagarna och vågade fråga om mat på avdelningen men de hade inget förutom mackor (klarar inte av att äta mackor utan att jag få kväljningar) och sa att jag var vegan så personalen vet i samma veva så frågade jag min fostermamma on hon kunde tänka sig att köpa mat någonstans och hon slog i taket.

"Nu vill du ha vegansk mat också orkar inte leta omkring efter en resturang som har det" hon sa massa annat och jag förstod inte varför hon blev arg. Menade inte att hon skulle köpa det utan hade nöjt mig med vad som helst utan jag ville bara informera avdelningen.

Efter jag sa det blev hon ännu mer irriterad suckade och stormade ut utan att säga hejdå.

Nu över en timme senare så smsar hon att hon åkte hem.

Okej hjälpte inte alls mot de tankarna som jag redan hade om att jag är en börda, jobbig och ivägen

Det är så himla kallt här, är hungrig, trött och känner mig värdelös som inte klarar av något själv. Vågar inte ens be om mina mediciner

varföe är alltid läkaren eller skötaren som tar emot en och snackar om varför en är fucked upp och är en fara för sig själv 89% utav gångerna affjkdldl snygg

Och en ba mm tack

:-)

Har bestämt mig för att jag ska skrivas in igen. Jag är en fara för mig själv och min omgivning. Känner mig så dum och värdelös

Sitter på dovas atm och vill skjuta mig i huvudet för ah kort och gott män i grupp
:-)

Eventet började för 2 min och idk när vi lär dra dit

ÄR SÅ TAGGAD

ODZ

OCH

ANDREA

AAAAAA

Är så trött på allt, är trött på mig och min hjärna. Jag har slutat bry mig över hur folk ser på mig. Jag är sjukare än någonsin nu och jag skäms. För det var inte såhär det skulle gå. De senaste dagarna så har jag varit arg, besviken och ledsen. Mest på mig själv. För att jag inte kan hantera det längre. Jag flippade igår och det var det lilla hoppet jag hade kvar som knäcktes. Jag var aggressiv och utåtagerande vilket jag inte har varit sen behandlingshemmet. Jag har inte varit så arg och ledsen som jag var igår på länge. Jag skrek på W att jag hatade honom och att jag aldrig mer ville se honom igen. Jag slängde sönder min lur och kastade mina cigg efter honom. Tills då har jag alltid lyckats kontrollera mig men jag kan inte längre.

Det brast igen när jag var på ångest mottagningen idag för att skriva på ett kontrakt för SI med avdelning 51 och har aldrig sett min fostermamma så rädd som hon var då. Hon fortsatte att upprepa till min skötare att hon aldrig sett mig "sådär". Hur hon reagerade krossade mig och all tillit jag hade för henne försvann. Det gled av mig som regndroppar mot fönstret. Hennes första tankegång var ju såklart att det säkert var drogerna eller alkoholen. Men jag vet ju att det ej är sant. Jag orkar bara inte hålla allt inom mig längre.

Jag är sjuk och jag orkar inte ta mig igenom allt igen för att bli frisk.

Ska se ODZ IMORGON

AAAAAAH

Also får även träffa Andrea/bubbasawyer

Är mkt mkt pepp

Jag moshade

Nu vill jag dö

D va allt

To be fucking honest. När ska folk fatta att ha sex med någon som är påverkad och skev är in fact våldtäkt?

It baffles me hur många jag känner som inte inser detta.

Är det så jävla svårt att förstå?



Jag är arg och frustrerad så kan inte formulera mig så bra som jag vill

Till varför jag hatar mitt liv idag.

För tre år sedan så sattes det in en p-stav i min arm när jag bodde på hvb hemmet. Jag glömde bort datumet som jag skulle ta ut den och har ej prioriterat staven.

När skulle den sluta fungera???? Hmm ¯\_(?)_/¯ ¯\_(?)_/¯ ¯\_(?)_/¯ ¯\_(?)_/¯

Så idag vaknade jag upp med smärta och

Ja



Mens, så som jag inte saknat dig.