Confession cw: ångest, alkohol, droger

Är så trött på allt, är trött på mig och min hjärna. Jag har slutat bry mig över hur folk ser på mig. Jag är sjukare än någonsin nu och jag skäms. För det var inte såhär det skulle gå. De senaste dagarna så har jag varit arg, besviken och ledsen. Mest på mig själv. För att jag inte kan hantera det längre. Jag flippade igår och det var det lilla hoppet jag hade kvar som knäcktes. Jag var aggressiv och utåtagerande vilket jag inte har varit sen behandlingshemmet. Jag har inte varit så arg och ledsen som jag var igår på länge. Jag skrek på W att jag hatade honom och att jag aldrig mer ville se honom igen. Jag slängde sönder min lur och kastade mina cigg efter honom. Tills då har jag alltid lyckats kontrollera mig men jag kan inte längre.

Det brast igen när jag var på ångest mottagningen idag för att skriva på ett kontrakt för SI med avdelning 51 och har aldrig sett min fostermamma så rädd som hon var då. Hon fortsatte att upprepa till min skötare att hon aldrig sett mig "sådär". Hur hon reagerade krossade mig och all tillit jag hade för henne försvann. Det gled av mig som regndroppar mot fönstret. Hennes första tankegång var ju såklart att det säkert var drogerna eller alkoholen. Men jag vet ju att det ej är sant. Jag orkar bara inte hålla allt inom mig längre.

Jag är sjuk och jag orkar inte ta mig igenom allt igen för att bli frisk.