EllaRoses blogg

Sitter just nu och kollar på Klaus med familjen, jag är inte ett fan av tomten som figur för julen och är mer utav en julbock och yule firande människa. Klaus är ett undantag eftersom jag tycker historien är rörande, jag gillar hur magin är i filmen inte extremt uppenbar.

Gillar mycket med filmen sen finns det antagligen många element som inte är bra, som med alla filmer. Oavsett jag gillar filmen och jag kommer nog kolla på den så många gånger jag kan.

Helt okej just nu, börjar göra saker igen kanske inte särskilt konstruktivt eller produktivt men jag gör någonting iallafall. Hade ett par fula tygskor som jag nu blekt med klorin, satt ihop fler länkar på kedjan och röjt lite runt vardagsrumsdelen.

Imorgon blir det julklappar och helvete, hatar affärer just nu speciellt i vårt område eftersom alla är galna och skiter fullständigt i avstånd.

Fått lust att fota och fick en dator så tankarna att redigera kanske är inte är så långt bort ändå. Funderar mer och mer på att fota människor och tänker väl börja med kompisarna och sedan utvecklas och även se om jag får testa att sminka och klä upp.

Kan bli kul.

En hel lördag gick och den enda människan jag träffade var en kassör på Rasta.
Spenderade resten av dagen i lägenheten.
Farsan är i Göteborg och brorsan och jag skulle se en film men han sa att han slutade sent så jag skickade iväg ett medelande men fick aldrig något svar.

Intalade mig "så länge de är glada är jag glad"
Regeln var att enda gången jag kan vara nöjd med mig själv var om min familj är glad och trygg, om de inte var det var jag misslyckad och inte tillräckligt.

Trodde jag försökte vara så osjälvisk som möjligt, inser nu att det bara var ett sätt att plåga mig själv. Intalade mig själv att jag var värdelös om människorna jag brydde mig inte var glada.

Kollar igenom mina lappar från när jag var tonåring och yngre det går från peppande

"du klarar detta, visst skolan är jobbig och folk är hemska mot dig men om du ler när du kommer hem så de inte behöver oroa sig för mycket har du gjort något bra, du fixar detta"

"det är jobbigt men det viktigaste är att du ser till att din familj är trygg och mår bra"

Till

"du måste sluta oroa din familj med dina problem i skolan, du ska kunna bli nedslagen och sedan resa dig och gå därifrån som inget hänt annars är du patetisk och svag"

"du är bara till för att hålla dem glada, det spelar ingen roll vad som händer, om du blir nedslagen, söndersliten och hatad av alla spelar ingen roll så länge du håller dem glada"

"Död åt mig länge leve andras leenden och skratt"

Self destruction was the goal all along

Att hata något är sällan en bra grej men inte i detta fallet. I detta fallet förlåta en väldigt dålig idé, eftersom när jag förlåter någon kan jag börja empatisera med personen. Jag kan inte tillåta utrymme för att empatisera med narcissisten då det ger utrymme för tvekan och tanken på att "kanske går det att rädda personen" eller "hon hade ju en taskig barndom det är synd om henne"

NEJ det är inte synd om henne , narcissisten har gjort sitt val och agerat och kommer aldrig ångra det hon gjort. För att förlåta borde ju personen ändå ångra vad den gjort.

Att hata är mitt sätt att bli anti eller gör samma sak som jag gjorde två år sedan. Förklarade att jag misstänkte min biologiska mor att vara narcissist för skolkuratorn och hon mycket bestämt sa att jag hade fel och fokuserade på fel sak. Jag försökte flera gånger förklara att detta inte var en dålig relation utan på riktigt var jag orolig och såg ett mönster. Till slut började jag tveka och sedan släppte jag tanken om att kvinnan var en narcissist.

Nu är jag tillbaka mer beslutsam men jag tänker inte lyssna när någon tänker påstå att jag hittar på eller överreagerar. De har inte sett igenom deras charmiga utsida, de var inte där vid frukostbordet då någon blev slagen, de var inte med när jag blev kastad i en vägg, de var inte med när hon kallade sin dotter en slyna de hör inte när hon försöker nu göra pappa paranoid genom att säga saker som "jag vet vad ni säger om mig, folk berättar för mig" "jag går förbi ditt hus varje kväll med hunden" "ni behandlar mig illa nu men det kommer ni nog få igen".

Hon respekterar inte gränser, eller personligt utrymme testa reta upp henne och säg "rör mig inte" då kommer hon ta tag i dig och säga "jag rör dig om jag vill"

Hon är sjuk i huvudet, jag har all rätt att hata henne och att inte vilja ha henne i mitt liv.

Känns jävligt skönt att få skriva av sig om henne, hon har förstört mycket i familjen och mycket har satt sina spår hos oss men alla verkar komma tillbaka. Pappa är glad igen och planerar att göra sånt han alltid velat göra och skaffar vänner, syrran följer min väg och pratar inte med henne (hon var det svarta fåret så förståeligt), brorsan (tyvärr favoriten) kommer hålla kontakten med henne (också förståeligt) och minstingen vet vi inte men oavsett val så finns familjen där.

Det bästa är att de flesta är på bättringsvägen med mycket att ta in, vi blir snällare mot varandra och vi försöker respektera varandras val. Jag är bara glad alla mår bättre och mina personliga problem är mestadels när jag är ensam i min lägenhet när jag är med min familj mår jag bra.

Lång rant slut

Fick sms från narcissisten som väntat hon hade fått reda på att jag sålt kattungen som hon hade bestämt sig för att hon skulle ha. Jag hittade ett annat hem till kattungen och han kom till en kärleksfull familj i ett stort hus, hemma hos narcissisten hade det blivit en liten yta, min syster sköter kattlådan och hunden på 70kg får bära munkorg.

Självklart försöker hon måla upp sig själv som offret och mig som skurken, för en gångs skull har jag inga problem med det för jag gjorde rätt för kattungen. Hon försöker måla upp det som att hon är sårad av det jag gjort och att jag är ett svin och hemsk.

Den här människan har plågat djur hela min uppväxt, hon förstörde min brors födelsedag när han fyllde 18, hon har gjort hela familjens liv ett helvete eftersom hon har varit den stora anledningen till att vi knappt hade pengar till mat. Vi har inte pratat på 1 månad och hon kontaktar mig först nu om denna händelse och försöker ge mig skit, hon har aldrig stannat upp och tänkt vad som skulle kunna ha gjort så alla hennes 4 äldsta barn inte pratar med henne.

Helt ärligt nöjd med mitt beslut att inte prata med henne, och det enda jag kommer prata med henne om är bara krissituationer som berör min lillasyster som bor hos henne annars vill jag aldrig höra ifrån henne.

Okej förutom strul med narcissisten i slutet på dagen så har det gått rätt okej för att vara en dag. Har varit lite produktiv och denna produktivitet kanske leder till något som faktiskt kan göra mitt liv lite mer rutinerat och stabilt. Hoppas på det bästa iallafall.

Försöker få koll på mina matvanor och dricker betydligt mycket mer vatten och snart nästan slutat med cola zero. Det går sakta åt rätt håll.

Lilla förbannade bortskämda bittra helvetiska sviniga grannjävel.

Kattungarna väsnades för mycket och det var ett jävla gnäll för "det är väldigt lyhört", men nu spelades det musik högt till efter 22 och kl 02 kom någon hem och brötade och pratade högljutt i sin lägenhet (andra gången det spelas musik efter 22).

Jag får anmärkning för att det låter mycket ner när jag går omkring (jag literally smyger omkring konstant i min lägenhet) men hon ska skrika på sina barn tidigt på morgonen, visst barnen gråter det är barn det kan hon inte kontrollera (precis som jag inte kan kontrollera kattungarna) men människan kanske borde fundera på om hon måste skrika på sitt barn som gråter klockan 6-7 på morgonen?

02.32 wtf håller de på med där nere??? Hoppas de får skit från grannen nedanför XD de väsnas ju tillräckligt för att det.

Fyfan måste upp tidigt imorgon, bleh

Börjar uppfatta som att det blir svårare att vara glad, det börjar bli svårt att inte vara trött. Vi bakade ett pepparkakshus och grejade idag men jag var inte riktigt närvarande, innan det hade jag bokstavligen suttit på golvet medan dagen passerade, timme efter timme och jag bara satt i ett hörn och gjorde ingenting förutom lyssna på musik.

När jag är ensam finns det ingen lust eller inspiration till att göra någonting, jag gör bara basic sysslor men om det inte finns några så blir jag stilla. Läser inte mina böcker, använder inte kameran, försöker inte göra något diy och målar inte.

Jag brukade vilja anteckna och läsa på om allt möjligt men det finns inget där, när jag är ensam sitter jag och stirrar i väggen tills någon säger att de vill ses eller umgås.

I vårt gamla hus tog jag lite bilder i rummen innan de målade över väggarna, mormor sa vi inte behövde måla över väggarna men det gjorde vi eftersom de var fyllda med texter skrivet med whiteboard pennor och permanenta spritpennor. Min systers rum var en vägg mer eller mindre ett självmordsbrev i princip hela väggen.

Jag minns när narcissisten hittade sidor där min syster skrev om henne eller hur hon mådde och hon bara klagade över hur hon tyckte hon överdrev och var barnslig. Väggarna brydde hon sig inte om, min var täckt med kladd som jag bara skaffade som inte såg mycket ut för världen men små symboler som jag förstod fanns och bakom ett papper jag tejpat upp fanns ett medelande.

Hål i väggarna, fönster som nästan höll på att ramla ut, en sida där väggen och panelen helt släppt, läcka i panrummet i taket, ruttna väggar.