Hata är ibland en bra grej TW! Rant, långt

Att hata något är sällan en bra grej men inte i detta fallet. I detta fallet förlåta en väldigt dålig idé, eftersom när jag förlåter någon kan jag börja empatisera med personen. Jag kan inte tillåta utrymme för att empatisera med narcissisten då det ger utrymme för tvekan och tanken på att "kanske går det att rädda personen" eller "hon hade ju en taskig barndom det är synd om henne"

NEJ det är inte synd om henne , narcissisten har gjort sitt val och agerat och kommer aldrig ångra det hon gjort. För att förlåta borde ju personen ändå ångra vad den gjort.

Att hata är mitt sätt att bli anti eller gör samma sak som jag gjorde två år sedan. Förklarade att jag misstänkte min biologiska mor att vara narcissist för skolkuratorn och hon mycket bestämt sa att jag hade fel och fokuserade på fel sak. Jag försökte flera gånger förklara att detta inte var en dålig relation utan på riktigt var jag orolig och såg ett mönster. Till slut började jag tveka och sedan släppte jag tanken om att kvinnan var en narcissist.

Nu är jag tillbaka mer beslutsam men jag tänker inte lyssna när någon tänker påstå att jag hittar på eller överreagerar. De har inte sett igenom deras charmiga utsida, de var inte där vid frukostbordet då någon blev slagen, de var inte med när jag blev kastad i en vägg, de var inte med när hon kallade sin dotter en slyna de hör inte när hon försöker nu göra pappa paranoid genom att säga saker som "jag vet vad ni säger om mig, folk berättar för mig" "jag går förbi ditt hus varje kväll med hunden" "ni behandlar mig illa nu men det kommer ni nog få igen".

Hon respekterar inte gränser, eller personligt utrymme testa reta upp henne och säg "rör mig inte" då kommer hon ta tag i dig och säga "jag rör dig om jag vill"

Hon är sjuk i huvudet, jag har all rätt att hata henne och att inte vilja ha henne i mitt liv.

Känns jävligt skönt att få skriva av sig om henne, hon har förstört mycket i familjen och mycket har satt sina spår hos oss men alla verkar komma tillbaka. Pappa är glad igen och planerar att göra sånt han alltid velat göra och skaffar vänner, syrran följer min väg och pratar inte med henne (hon var det svarta fåret så förståeligt), brorsan (tyvärr favoriten) kommer hålla kontakten med henne (också förståeligt) och minstingen vet vi inte men oavsett val så finns familjen där.

Det bästa är att de flesta är på bättringsvägen med mycket att ta in, vi blir snällare mot varandra och vi försöker respektera varandras val. Jag är bara glad alla mår bättre och mina personliga problem är mestadels när jag är ensam i min lägenhet när jag är med min familj mår jag bra.

Lång rant slut