Discofittans blogg

Gång på gång på gång tar sig allt en annan väg en vad jag hade bestämt.
när ska man lägga av? när är det dags att sluta hoppas, ge upp?

Ne nu fan, ska jag göra mig en kopp te.

Jag var dålig på jobbet idag. Jag kände hur irritationen flög runt i rummet. Och jag fick sådan sjuk ångest. Men jag fixade det sen. Jag överpresterade. Så de skulle bli nöjda igen.

Idag var det rån där jag bor.. IGEN. Alltså jag måste flytta härifrån. Det är ju bara idioter i denna staden.
Blö.
Går knappt en vecka utan skottlossning, rån, mord, misshandel osv.

Jag känner mig som en prinsessa fast i ett 'slott' och nu väntar jag bara på att prinsen ska komma galopperandes och rädda mig och ta med mig långt härifrån.

Ses på lördag?
Nej men såhär va. Jag behöver mänskligt sällskap.
Lite så va.

Förresten,
Idag filmade vi på en bondgård. Det blev tydligen pyttelite för varmt så regissören slängde av sig kläderna och han vet ju att han kan göra det för han är så jävla rippad. Så jävla sexig kropp för att vara 39 år gammal, och så har han kepsen bakåfram med jeans, bar överkropp. Alltså jag typ dreglade. Och så kom han fram till mig som stod och höll i en häst och skulle mysa med hästen och fota den osv. och jag tänkte VAD I HELVETE. OM DU ÄR ÄLDRE OCH SNYGG KUNDE DU INTE TYP HATAT DJUR SÅ JAG HADE TAPPAT INTRESSET FÖR DIG.
Men nej jag dog för varje sekund, och det var så pinsamt, för jag visste inte vart jag skulle kolla någonstans när han pratade med mig. Blö.

Jag ryser. Det spöregnar och regnet smattrar mot mitt fönster. Det är det allra mysigaste och romantiska jag vet. Att ligga och pussa på någon kärleksfullt medans man hör regnet och åskan.
Men nu r jag själv men det är för fan lika mysigt i alla fall. Jag har ju mitt gosedjur att krama om.
Fan jag kommer somna fort som attan, hoppas regnet håller i sig tills jag ska sova.

Jag var cool idag. Jag var jävligt cool.
Vill du snacka med mig, den coola.
Då skickar du ett PM eller skriver till mig KIK
Puss bby <3

Skriven när jag var 7 år gammal. Jag är bäst på dikter okej.

"Snö snö bara snö. Det blir mjukt om du ramlar i fall du fått spö"

ABCD RÅTTMOR KOKAR TE
EFGH BARNEN TITTAR PÅ
IJKL FÅR VI OST IKVÄLL?
MNOP NI FÅR PAPPA BE
QRST PAPPA KOMMER SE
UVXY ÄR MIN GUBBE KRY
ZÅÄÖ HIT MED OST OCH BRÖ KATTEN ÄR JU DÖ

7 år gammal var jag när jag hittade på denna med inspiration från en barnbok

Så misslyckad.
Jag tjänar inga pengar.
Det är tydligen det enda som betyder något.
Och jag märker det nu.
Jag har inte råd att köpa kläder. Jag har inte råd att köpa lunch på mitt obetalda jobb. Jag har inte råd att köpa saker till mina hobbys. Jag har inte råd att ge mina djur det bästa. Jag har inte råd att köpa nya skor som jag faktiskt verkligen behöver göra inför vintern.
Jag är helt jävla misslyckad. För jag har inte råd med något och skam den som frågar om hjälp med pengar. Inte kan man låna pengar, det är svagt.
Att bli 18. Fan i helvete för att vara fattig.
Det bara trycker som fan på psyket.
Jag har sådan jävla ångest.
För jag har inte råd med någonting.
Så jävla oduglig. Jag kan inte ta hand om mina djur. Jag kan inte ta hand om mig själv. Och min låtsaspappa utnyttjar det till fullo. Varenda kommentar handlar bara om att jag inte tjänar pengar nu.
Att jag måste förnedras och be honom om pengar. Vad han njuter av att hävda sig hela jävla tiden.
Din jävel. Jag hoppas rollerna blir ombytta. Då fan ska du inte få ett jävla öre. när du sitter på ålderdomshemmet. Då ska jag fan hacka på dig för att du är så gammal och oduglig. Så som du fått mig att känna hela livet.

När jag kom till jobbet imorse var hela företaget kallat till ett morgonmöte. Kul! tänkte jag. Där fick jag en käftsmäll.
En av våra kolleger hade avlidit i en hjärntumör och stämningen bara sjönk. Det blev helt galet tyst, jag hörde inte ens några andetag. Det var som om alla människor bara slutade att andas. Det var så jäkla vidrigt läskigt.
Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Jag kände inte den avlidna kollegan eftersom jag är ny på jobbet.
Hela dagen var det knäpptyst på kontoret. Inga skratt. Inga skämt. Jag bestämde mig för att gå två timmar tidigare än vanligt. Det kändes inte bra att vara kvar.
Innan jag gick hem sneglade jag på fotot på kvinnan som gått bort och undrade hur i helvete man kan dö så fort från ingenstans. När man upptäcker att man har en hjärntumör och sen dör dagen efter. Så jävla vidrigt med cancer. Cancer borde inte få finnas.
En riktig jävla tankeställare.