Thornums blogg

Så ligger hon där igen med yttligare en man vid sin sida. hon vet inte ens hans namn. Hon suckar, en sån där tung suck som bara hon kan göra när hon gjort något hon inte blivit nöjd med eller gjort något hon inte borde ha gjort.
hon retar på sig och sätter sig upp och sträcker sig efter sina byxor som hänger på stolen bredvid sängen, och tar ur mobilen och ciggarett paketet ur fickan.
den här gången hade det varit jobbigt för henne. och inte bara för att hon redan innan, bara velat spy och gå där ifrån.
hon tänder ciggaretten och kollar på sin mobil där hon nu ser att hon fått ett meddelande. hon blir blek, men inte för det känslan man får när man just gjort något man inte borde ha gjort. för den känsla hade hon för länge sedan förlorat hoppet om att någonsin få så här.
hon blev det inte heller för att hennes vita smink fortfarande satt kvar på hennes annars redan likbleka ansikte.
hon vart blek för vad hon såg stod i ett meddelande på hennes mobil.
-vart ska jag börja... finns ju inget lätt sätt att säga det men när du kom till mig och frågade mig, och jag sa ja. så trodde jag att du skulle vara redo för det men jag har nu hört, förstått och sett hur du är med killar och jag vet nu att du inte är redo för något seriöst. jag vill inte ha dig längre, låter så fel att säga för jag vill det igentligen men du är inte redo för det. men när du blir... så vet du var jag finns men till vidare så stannar jag där jag är... så ledsen.
hon satt bara där, stirrandes på orden som han skrivit.
letandes, sökandes desperat efter ett krypphål vad somhelst som säger att det han just skrivit inte är sant, och han fortfarande vill ha henne som sin. men hon finner inget. hans ord är solida och hårda som sten.
Hon känner hur tårar börjar formas i hennes ögon. varför ska hon börja gråta just nu? varför nu? hon gör det ju aldrig annars, förutom den gången han svarat ja på hennes fråga i rengnet utanför deras skola. fast då hade ingen märkt det, men då hade hon gråtit som aldrig för av lycka över att han sa att han ville ha henne för den hon va.
hon känner hur ångesten tar form i hennes bröst och hon faller mot golvet i en flod av tårar. hon gråter, hon gråter och hon gråter. hon slänger blickarna omkring sig försöker desperat finna någon att trösta sig med. men ingen är där för henne. hon är bara ensam. hon gråter, och försöker kalla på sin vän som hon hade för sig hade gått med henne. men inget svar. hon sitter bara där... ensam. så ensam.
hon försöker resa på sig men så fort hon försöker så sätts smärtan in igen och hon faller åter till marken.
hon greppar tag om ciggaretten som hon tappat på golvet. tittar på den, den glöder fortfarande. hon torkar snabbt tårarna och tar sedan ciggen och kör den rakt i det vänstra låret.
hon känner smärtan, men den dämpar inte. den dämpar inte smärta hon bär på i sitt hjärta. hon gör det igen, och igen och igen. men smärtan i hennes hjärta vägrar att försvinna.
hon kasstar sig över sin väska på bordet, och össer ut allt som finns där i.
smink, kamm, piercings nålar, pengar, kondomer och en massa annat faller ut lika mycket på golvet som på bordet. så hittar hon vad hon söker, och tar det och drar det hårt och snabbt över handlederna.
först händer det inget, så hon gör det igen, igen och igen.
och bara efter några sekunder så är hela hennes hand och handled färgade i rött. men smärtan i hennes hjärta vägra avta.
hon tar den och gör det igen fast på den andra armmen. men smärtan vägrar att försvinna.
hon forsätter, men nu inte bara på hennes handleder. hon skär sig överallt, allt hon inte tycker ser bra ut i den spegel som hänger på väggen. brösten, magen, låren, armarna, ansiktet, hon bryr sig inte. hon har nu ändrat sorgen till hat och börjar slänga villt saker omkring sig.
och i en enda snabb rörelse så faller spegeln i golvet och splittras i miljontals bittar.
mannen sover än trots allt ljud hon gör, förmodligen för alla dem linor han drog innan dem började med det hon kom dit för att göra.
hon stirrar på vad som är kvar av rakbladet i hennes hand det är nästan helt sönder hakat. hon sneglar på sina armar, hon gillar inte det hon ser men inte heller blir hon upprörd för det. hon håller rakbladet så hårt att hennes fingrar börjar blöda mot vad som återstår utav dess egg.
och hon börjar åter tänka att världen skulle se så mycket bättre ut utan henne så hon inte kan skada alla dem hon älskar.
så slänger hon rakbladet på golvet och böjer sig ner och tar istället upp en trubbig glass skärva. hon ser på den, ser hennes sönder hackade ansikte.
så torkar hon åter tårarna och det nedfallna sminket som följt med ner med tårarna och nu bildat små svarta linjer mellan alla hennes sår ner för hennes kinder. sedan går hon in i bad rummet.
hon häller upp kallvatten i handfatet, och börjar sen igen. Hon sätter två djupa snitt i handlederna och sen sänker hon dem långsamt ner i vattnet. och den känns så rätt.
och hon känner hur hon långsamt börjar sjunka in i mörkret. och det känns så skönt för henne. men ändå så får hon en sådan konstig känsla i magen. så som när man vet att man gör något fel men gör det för att man måste. hennes sinne blir plötslig rena från all alkohol och annat hon fått i sig och hon inser vad det är hon gör och drar snabbt ur händerna ur vattnet.
hon börjar linda runt sina leder och sätter plåster i ansiktet för dem värsta såren hon har där.
så kommer hon ut och märker att han har vaknat till och det är morgon.
- hörru! har du sett min tändare eller? frågar han lite nonschalant. han läger varken märke eller verkar överhuvudtaget inte bry sig om att hon står naken och halvt täckt av torkat blod, bandage, plåster och smink blandat med tårar droppandes ner för hennes kinder.
- jag lånade den. svarade hon lågmält.
- ge hit den bara! säger han och sträcker ut sin hand. hon läger tändarn snabbt i hans hand och hoppar sedan ner i sängen bredvid honom och börjar klä på sig sina trosor och byxor.
vad gör du? frågar han. hon drar på sig byxorna och säger snabbt bara:
-jag måste hem, har en, om han fortfarande är där som väntar på mig.
- så du ska inte dra till den där jävla fikusen då? säger han irriterat.
hon blir alldeles kall, och hon känner efter mobilen i byxfickan där hon trodde hon hade lagt den. men, hon känner den inte.
istället så ser hon den liggandes i hans hand. med sms:et upplagt.
hon ska precis till att säga något men hinner inte.
för manen tar mobilen och slår den hårt in hennes ansikte så den går sönder och hon faller till golvet. hon slår huvudet i golvet med en hög smäll och känner sedan en enorm tyng när han sätter sig på hennes mage och styper henne.
- det kan jag tala om för dig att det gör du fan i! hör du mig! killen är ju för fan en jävla fikus! hur kan du gilla någon som han!? han släpper henne, men bara för att hon sak kunna få hämta sin anda.
sen gör han samma sak igen.
- kolla här va! jag kommer gå och duscha nu och om du inte är kvar här då när jag kommer ut så lovar jag dig att jag letar upp honom och dödar honom inför dina ögon! fattar du det? han gripper tag i ciggen han tänt med tändaren och kör den rakt i magen på henne.
hon försöker skricka, men det går inte. alla hennes krafter har runnit ur henne tillsammans med hennes blod som ligger överallt på golvet. och hon känner hur såren i ansiktet börjar öppnas och läcka igen, och hon känner också den sötta smacken av blod komma till hennes läppar.
- du stannar här! fattar du det!? säger han.
och så slutligen släpper henne och går rakt in till duschen. och kvar sitter hon, gråtandes och ensam.
hon spottar ut blodet i hennes mun på golvet och torkar igen hennes kinder från smink, blod och tårar.
så ser hon det, ljuset. men nu inte i en form av änglar eller något sådant, nej nu kom det i en form av en balkong dörr.
hon torkar tårarna igen och reser sig. bränn märket från att han stack henne värker mer än alla de hon gjort tillsammans. så tittar hon där han brännde henne och hon ser hur det långsamt böjar blöda mer och mer.
hon ser mot balkong dörren, sedan tillbaks mot sängen, mobilen, och mot mannen i duschen
- hur högt sa du att du bodde nu igen? frågar hon honom.
det hörs först inge svar. men efter ett tag så hörs det en röst där inifrån.
-femte våningen. dårå?
- nä, undrade bara...
så vart det tyst. han ser på vad han just gjort och ångrar sig:
- hörru jag är ledsen för vad jag gjorde mot dig, jag blir bara så till mig av sånt där du vet. ska du inte komma in hit till mig i duschen så ska jag gott göra dig?
han får inge svar. det är bara tyst...
han hoppar ut ur duschen och tar på sig en handduk och går mot dörren.
- asså, jag vet att du inte vill prata med mig efter det där. men jag är verkligen ledsen för det och jag lovar att bättra mig bara om du lovar att aldrig träffa den där fikuse...
han stannar shockat i dörren över att där inte sitter någon sött flicka längre. det är bara tomt. allt precis som han lämnade förutom att där inte fanns någon flicka och... och balkongdörren stod på glänt...
allt vart bara så tyst...
hon känner smärtan, hon hör alla skrick. men hon bryr sig inte längre, hon sjunker bara långsamt in i mörkret. och det känns så rätt. Det blev Bara tyst...

När solen slutligen gick ner över hustaken i läggenhetsområdet hade han fortfarande inte svarat på hennes fråga. Stämde det då? Hade han någon annan? Eller skulle han bara vissa sig vara en till i raden av alla dem kräk hon tidigare träffat. Hon ville så gärna att han skulle vara den rätta, men som sagt så va han en man med många alternativ. Varför skulle han älska mig? Va kunde han möjligen se hos mig?
Varför är hon så tyst? Hon brukar ju alltid vara så himla glad när jag kommer över såhär. Men nu sitter hon bara där tyst, nästan oförmögen att prata. Hon gör honom så galen. Men inte för att hon är så tyst, utan för att hon är så vacker. Läppar röda som rosenblad och lena som silke.
Hennes hår lika mörkt som nattens mörkaste timme och vågigt likt havet under en kall, mörk storm. Och hennes ögon… hennes ögon är den vackraste spegel han någonsin skådat, han skulle kunna ge vad som helst bara för att få ligga ner och se in i dom ögonen för alltid. Dem var dem ända ögonen han någonsin känt sig älskad i. Trots det… trots allt det, så ser hon så ledsen ut.
Han måste ju ha någon annan, hela han skriker ju om något oroligt eller tragiskt som han vill men inte vågar berätta. Hon känner hur tåren börjar ta form i sitt öga och ser på honom att han bara blir mer och mer orolig. Och tankarna kommer åter krypandes upp i hennes huvud.
Hur skulle han någonsin kunna älska någon som mig? Med hans långa svarta hår,
Med hans perfekta läppar och sen hans djupa ögon. Han skulle kunna få vem han vill. Herregud, dom ögonen.
Så brister hennes försvar helt när han säger:
– Hörru, har det hänt något eller? Du ser så ledsen ut?
Hon börjar gråta. Ostoppbart och oändligt med tårar väller ner från hennes kinder. Hon kastar sig ner bredvid honom i sängen och borrar ner huvudet i kudden och skriker!
– säg det! Säg det bara! Säg att det är slut!
Han ryggar tillbaks, skockad över den plötsliga händelsen men lyckas ändå ta sig samman och säga:
- varför skulle jag säga det?
- Varför? Lyckas hon få ur sig mellan tårarna.
Va han helt enkelt bara en till i raden av idioter som bara velat ”känna” henne. Men vilken anledning han än skulle säga så skulle hon inte godkänna den. Hon var så arg, och samtidigt så ledsen.
– Ja? varför skulle jag säga nåt sånt? Varför skulle jag inte vilja ha dig? Frågar han igen.
– Varför? Tror du jag är blind! Jag såg er!
Han ryggar igen, men nu mer av förundran än rädsla.
– va? Jag förstår inte, vad då såg er?
– Men är du dum eller?
Hon reser på sig och kastar iväg kudden med oanad kraft så spegeln på dörren in till rummet faller i golvet och går i tusen bitar mot det hårda trägolvet. Så ställer hon sig mitt i mot honom, och först ser det ut som om hon tänker slå honom men hon bryter bara ihop igen och sätter sig ner på golvet mitt i allt de krossade glaset.
– igår, så gick jag hem till dig. Hade tänkt överraska dig, jag såg er. Ni satt på din säng och ni kysstes, jag såg er.
Hon gråter. Och han sjunker också ner på golvet och sätter sig mitt i mot henne.
Så sitter dem där, tittar på varandra. Och han mins när han hade givit henne den spegeln, så hon kunde se hur vacker hon var. Den spegel som nu låg i tusen bitar på golvet. Han tog upp en bit, tittar på den.
- Men hur kan du ha sätt mig när jag inte ens var hemma?
Det vart tyst i rummet. Hon satt bara och stirrade på honom.
– ja? Jag sa ju att jag gick över då? Lyckades hon slutligen få ur sig.
Han suckade och log sedan till.
– jag sa ju det till dig i förgår. ”Jag kommer inte va hemma imorgon efter som min tvilling bror kommer och ska sova där med sin flickvän. Och jag vill inte vara i vägen för något då, eller behöva bevittna något heller ”. Hade du glömt det?
Det vart tyst i rummet. Hon med tårar ner över kinderna och han lika så.
Hon hade helt glömt bort det, hon hade helt glömt bort att hon själv av misstag tagit fel en gång och till och med kysst fel en gång, minns också hur dem båda hade skrattat åt det efter hon insett att hon tagit fel. Dem var minst sagt otroligt lika, och det enda som kunde skilja dom ifrån varandra var valet av intresse och ibland kläderna. Därför såg dem oftast till att ha så olika kläder som möjligt, så om den ena tog vit tog den andre svart ungefär.
– så? Du har ingen annan?
– Klart jag inte har, att du en kunde tänka något sånt om mig. Jag älskar dig, dig och ingen annan.
Hon ler och kastar sig sedan över honom mitt i allt glas. Kysser honom, omfamnar honom, allt som kärlek i sin finaste prakt innebär. Sen låg dem bara där pratandes, skrattandes. Så säger hon det:
– jag är så lycklig, så lycklig att du bara är min. och för varje dag som går med dig vid min sida så är det den lyckligaste dag i mitt liv. Jag älskar dig.
– Måste bli många dagar då. Säger han, och båda börjar skratta igen.
Jag älskar dig också, och jag kommer alltid att göra det, alltid...
– Sökandet efter smittaren i smittnings olycka i Norrtälje lades idag ner p.g.a. För lite information och bevis för polisen att gå på. Det var alltså för nästan en vecka sedan som troligtvis en lastbils förare tappade kontrollen över sin last bil och mejade ner en buss samt en annan person bil. Alla som befann sig i bussen lyckades komma undan med lindriga skador till skillnad från dom i person bilen där en ung flicka omkom på plats trots en heroiskt insatts av en annan passagerare i bilen, en ung man. Som överlevde även han med bara några lindriga skador, medans den tredje personen i bilen nu vårdas på intensiv vård men har troligtvis inte mycket tid kvar heller efter en kraftig bukskada. Och det var allt för dagen nyheter, nu över till sporten.
– Tackar för det. Zlatan har nu kommit tillbaks efter…