Ibland ser jag en riktigt gammal dam gå på gatan utanför mig. Hon ser ungefär så gammal ut som att hon redan har överlevt flera generationer och kommer att överleva våran. Och där på gatan går hon långsamt, så långsamt med sin rullator och sina matkassar.
Idag kunde jag inte hejda mina socialt kärleksfulla impulser så jag dyker upp framför henne och frågar:
- HEJ där! Vill du ha hjälp att bära? :-D
Varpå hon FÖRSTÅS svarar:
- Nej nej nej, men tackar som frågar! :-/
Hm, ja, alltså. Hade det varit min farmor, farfar, mormor eller morfar - som nu allihopa är döda - som också hade den attributen, hade jag tagit matkassarna och sagt att jag hjälper dig ändå. Men det här är ju en främmande kvinna och jag är en främmande människa för henne, så rimligtvis skulle de flesta tacka nej till sin fördel. För vem har en aning vad som gömmer sig bakom en främmande människas intentioner? Likväl som det handlar om den äldre generationens stolthet så är det tag mig tusan klokt att neka till ett sådant erbjudande.
Men eftersom att jag bara har hjärtliga ändamål så får jag fortsätta att erbjuda mig och förhoppningsvis skapa förtroende.
Jag tror att ett gäng kvinnor i träningskläder försökte få kontakt med mig när jag susade förbi men jag kunde inte bryta mitt fokus och stanna för då hade jag inte fått veta statistik på min kortaste sträcka.
Took some time off och ordnade nytt konto istället för att ägna dagar åt att radera massor med grejer jag skäms över och/eller inte vill ha att göra med något mer.
Så här är jag med en annan inställning!
Jag börjar äntligen se ett resultat i mitt sätt att inte tänka för mycket och för långt och istället leva mer i nuet. Det har jag praktiserat i säkert sex år, men det var till årskiftet jag verkligen tog tag i det för cirka 10e gången. Vissa gånger har gått bättre än andra och att ändra sitt tankesätt är lättare sagt än gjort, så jag är glad att se att jag kan modda min hjärna hur jag vill, när jag vill.
Livet är inte hugget i sten och min uppfattning är att saker inte händer för att det var menat att hända, utan att saker händer för att jag valde en väg att gå/tänka/känna. Det finns inga dead ends, jag kan gå åt vilket håll jag vill och om den inte var bra kan jag välja en annan väg. Och döden, den är bara milstolpe.
Det jag försöker berätta är att alla har möjligheter oavsett förutsättning. Jag har i det stora hela så otroligt goda förutsättningar och många möjligheter, så trots att jag känner att jag inte har varit mitt bästa, ultimata jag den senaste tiden har jag gjort det jag kan utefter VAD jag kan. Så en påminnelse till mig och alla som lyssnar: det finns tid och så många möjligheter. Gör vad du kan av det du har, så länge det får dig att må bra. Be your best self.
