Humanity: restoring

Ibland ser jag en riktigt gammal dam gå på gatan utanför mig. Hon ser ungefär så gammal ut som att hon redan har överlevt flera generationer och kommer att överleva våran. Och där på gatan går hon långsamt, så långsamt med sin rullator och sina matkassar.

Idag kunde jag inte hejda mina socialt kärleksfulla impulser så jag dyker upp framför henne och frågar:
- HEJ där! Vill du ha hjälp att bära? :-D
Varpå hon FÖRSTÅS svarar:
- Nej nej nej, men tackar som frågar! :-/

Hm, ja, alltså. Hade det varit min farmor, farfar, mormor eller morfar - som nu allihopa är döda - som också hade den attributen, hade jag tagit matkassarna och sagt att jag hjälper dig ändå. Men det här är ju en främmande kvinna och jag är en främmande människa för henne, så rimligtvis skulle de flesta tacka nej till sin fördel. För vem har en aning vad som gömmer sig bakom en främmande människas intentioner? Likväl som det handlar om den äldre generationens stolthet så är det tag mig tusan klokt att neka till ett sådant erbjudande.

Men eftersom att jag bara har hjärtliga ändamål så får jag fortsätta att erbjuda mig och förhoppningsvis skapa förtroende.

Fortsättning följer!