fast.

Kom hit, sade någon och log. Jag tog en annan väg eftersom jag har erfarenhet av främlingar med ett stort tomt leende. Vägen jag valde såg tämligen ljus och härlig ut. Den var inte särskilt enkel att nå och sagan går ju ofta så, den om valuta och möda.
Det känns självklart att det onda, skrattande ansiktet av trä vände sig igen. Som en joker i ett parti schack, överlappar och kastar allt.
Jag befinner mig på en snurrbräda, en joker roulette. Om jag sitter kvar så dör jag. Jag har inte många känslor kvar, så det kan hända att jag snurrar vidare härifrån.