Nu när jag har landat ordentligt i depression efter min uppsägning tänkte jag passa på att dela med mig av en av många många saker min chef uttryckte sig om under tiden jag jobbade för henne.
Jag avslutade precis en ett års lång kurs i DBT och har därför haft avsatta dagar för detta i mitt arbetsschema. Min chef ville ha ett FLEXIBELT schema så därför fick jag många gånger påminna henne om mina tider för detta.
Så, vid ett tillfälle stod vi på jobbet tillsammans och jag påminde henne om mitt möte. Utan att bekräfta tiden frågade hon rätt på (samma fråga som många gånger tidigare): vad är det du gör egentligen? Vad gör din diagnos?
Jag misstänkte att hon bara vill lära sig/bry sig (igen) och sade: det är en väldigt bred diagnos och det finns ingen med lika recept riktigt, enklast är att googla typ men för mig handlar det mest om miljö och biologisk känslomässig sårbarhet. Och för att beskriva MILJÖ använde jag det enklaste exemplet som DE FLESTA ändå kan föreställa sig påverkar en människa, och sade: till exempel som att växa upp med nån som sårar en fysisk/psykiskt.
Då sade hon, first thing: jaha! Ja, då måste ju typ alla män ha samma diagnos för de är ju känt förtryckta och tyglade som barn.
Jag vet inte på vilka fler sätt man kan ta det förutom som snällast att hon är inkompetent och/eller naiv. Jag blev helt stum i alla fall. Jag fick inte tiden bekräftad så jag fick fråga igen på sms nästa dag.
Nu är jag som sagt deprimerad, självuppsagd och sjukskriven. Undvik arbetsplatser med nybörjar-chef, små företag, utan kollektivavtal, där man till exempel blir skuldbelagd för att vara sjuk. Inom loppen av de senaste 4 månaderna har jag jobbat med feber, halsfluss, bruten hand, magsjuka, suicid, panikångest, yrsel, migrän (hon gav mig en liten flaska med pepparmintolja mot migrän, i mean cute but nah woman) och näsblodet blev min queue att lämna.
Hej, det är med stor sorg i hjärtat som vi behöver omplacera vår tvååriga son då han blivit för allergisk mot vår katt Kringlan. Vi skickar med tillbehör förutom mat och transportbur eftersom vår treåring fortfarande använder detta. Vi hoppas på ett bättre hem för vår älskade Stanlee! <3<3<3
Kom hit, sade någon och log. Jag tog en annan väg eftersom jag har erfarenhet av främlingar med ett stort tomt leende. Vägen jag valde såg tämligen ljus och härlig ut. Den var inte särskilt enkel att nå och sagan går ju ofta så, den om valuta och möda.
Det känns självklart att det onda, skrattande ansiktet av trä vände sig igen. Som en joker i ett parti schack, överlappar och kastar allt.
Jag befinner mig på en snurrbräda, en joker roulette. Om jag sitter kvar så dör jag. Jag har inte många känslor kvar, så det kan hända att jag snurrar vidare härifrån.
Inatt var jag ute på stormigt hav och slängdes runt i en motorbåt. På väg till mitt hotell där vänner tycktes vänta såg jag dig på pending i en vänförfrågan. Glömd och ihågkommen på en och samma gång, ty jag inser att jag är lika tyglad som min båt i denna förväntansfulla orkan.
Natten dessförinnan svalkade ett annat bry, återkommande.
Vad är mitt liv utan en sjukskrivning? Inte vet jag och det vet inte du heller.
Nu sitter jag här på min utrullade yogamatta eftersom att jag tror på att grunda mig själv. Och så är jag tidigare estet och jag äger inte heller en soffa.
Jag blev vidareskickad till läkare för bedömning av "uppvarvning". Min psykolog frågade om jag kände mig hypomanisk och jag berättade att jag är så pass ny till bekantskap när det gäller bipolär, så jag vet ärligt talat inte. "Kanske." Visst att jag har levt i den länge, namnet är bara inte lika gammalt. Eftersom att jag är osäker på hur min landning kommer att se ut så föreslog min läkare två veckor hemma.
Jag måste sluta döma mig själv, och jag behöver att jag inte ställer krav på mig allra mest. Jag ägnar mycket tid åt sådan huvudbry, framförallt när jag tror att de slår ut varandra istället för tänka att de spelar i olika ligor. "Skriv dagbok om sånt här" uppmuntrar jag mig själv, och överrumplas av allt annat jag behöver skriva ned. Kalenderanteckningar, poesi, eventuella utkast till en bok - som till 200% kan likna Liftarens Guide till Galaxen, och samtidigt inte -, noteringar till DBT. Med mera.
Nu när jag tänker efter. Jag var sjukskriven i sammanhängande fyra år en gång. Det är fyra långa år bestående av tung medicinering, påtvingad vila och självutveckling. Jag kom ut som en mycket trygg person ur det och jag saknar henne. Jag behöver henne.
Och bara jag kan hjälpa mig själv.
Jag inser mer och djupt att jag låter andra komma åt mig. Det finns varianter av att släppa in någon och utan en portvakt stänger jag helt och hållet när jag tappar bort mig i mitt eget hem. Det är jobbigt att känna att även omtyckta gäster blir för mycket. Det gör mig glad att vissa står kvar.
Nu ska jag ta min potatissäck till sängen. Jag bär en naturfärgad linne-klänning så jag liknar en bondpojke i nattsärk. Det är en syn för sinnet när man redan undrar vad som förssiggår.
Hon löpte i 4 dagar och hon såg till att göra det ordentligt.
Det är mulet, behaglig kyla och friskt i luften idag. En av mina favoriter.
Favoriter, som i färgen blå och tacos på fredag. Ja, visst är det intressant, alla dessa mönster? Att allt hänger ihop och att en insats här kan göra förändring till där. Från vårat minus till superplus.
Idag ska jag målartvätta och förbereda för färg: beige.
Aldrig i mina snart 28 år. Katten löper mig vaken om nätterna. Hon skriker nästan alla dygnets timmar, hon ger mig 2 till att sova. Aaooouuuu aaaaaoooooou aaaaaaoooouuuuuuuuu.
