Hederas blogg



27 år. Bor i Visby, Gotlands län. Är offline och var senast aktiv: Idag 11:59

Hedera

Senaste inläggen

Hej, jag heter Linda
Idag 01:24
Tips till jul
17 november kl. 07:33
Där satt det.
13 november kl. 13:15
Tändstål med visselpipa av elefantbajs
8 november kl. 23:14
Turisternas ö
6 november kl. 23:42
Humanity: restoring
30 oktober kl. 13:36
Kikar förbi
21 oktober kl. 23:43
Varför jag inte har vänner:
12 oktober kl. 20:13
Hola
11 oktober kl. 14:55
ÄNDÅ!
2 oktober kl. 21:04
Visa alla

Hej, jag heter Linda

När jag vaknar på fel sida, känner att dagen är åt skogen och jag inte vill gå till jobbet. Gissa vad jag gör då? Gissa!!!!

HA! Jag sjukar mig INTE! Jag knäpper mitt lazy ass på näsan och intalar mig själv att dagen är bra, att det kommer vara kul på jobbet och gissa, gissa, gissa!

Ja, det fungerar. :)



Tips till jul

Jag bor som sagt på 25kvm och det kommer inte in en gran hit, allra minst en ful skrivbordsgran som förr eller senare står och skrotar i förrådet. Så jag fick idén som sådan:


Torkade grenar + jutesnöre = så fint

Jag kan inte ta emot äran för bygget då jag mycket sammanträffande med min egen idé hittade denna sorts spaljé i en lokal butik. Så likväl som jag hade velat bygga min egen är jag tacksam att jag sprang på den här, det sparade mig ork till annat just nu.

Kram!!



Där satt det.

Jag har aldrig riktigt gillat ögonskugga på mig själv. Jag har bra ögonlock för det vilket gör mig ännu mer besviken när jag har bestämt mig för att ge dem färg och det ser hur bra ut som helst och så men ändå.. att jag inte känner mig hemma i det?

Mig gör det inget att det är så, jag förlikade mig med det idag. Jag kom att tänka på det nu när jag scrollade vänförslag på facebook och såg ögonskugge-ögon överallt och jag kom över tanken att jösses, det är så snyggt på vissa men vad vackra de är utan också!!!

Smink är en konstform och jag är glad för de som utövar det. Och jag kan på något vis känna att ÄNTLIGEN står här något kreativt som jag INTE har en större lust till. Jag är kreativitetens mani i egen hög person och det är skönt att veta att det inte rör alla områden.

Puss.



Tändstål med visselpipa av elefantbajs

Det är så himla not fett att behöva lägga sig till sången av flygvapnet varje kväll. Det är ju bara övning, men snart vaknar jag väl av ett mer skrämmande larm än min väckarklocka. Kalla mig paranoid om du vill för imorgon preppar jag en väska med nödvändigheter.



Turisternas ö

Ködagar på Gotland är inte som i Stockholm Stad men trots att jag har rätt så många här är det långt ifrån tillräckligt för en chans på en hyresrätt.

Tillsammans med min sambo har jag tur att få hyra en liten andra hand i Visby innerstad. Med tanke på dess lilla storlek är det i längden ohållbart för vår mentala hälsa och vi siktar mot något större som tyvärr känns väldigt långt bort på denna plats. Trippla ködagar för någon av oss eller en större plånbok är lösningen idag och förstås bara en dröm just nu.

Gotland är den plats jag kan tänka mig att en dag ramla ihop på och jag gör allt jag kan för att hålla mig fast här. En andra hands-lägenhet här är det enda på kartan för tillfället och det vi har nu är en skatt egentligen. Skulle vi hyra något större på samma sätt, var som helst på ön, är sannolikheten mycket stor att vi kommer stå bostadslösa minst 2 veckor om året. För vi lever i en turistort och hyresvärdar drar nytta av det.

Jag tycker att det är sorgligt.


En roligare historia:

Jag lever mer i nuet. Jag använder mig mer och mer av kroppens otroliga funktioner åt att hantera saker och ting. Jag lär mig att acceptera mina känslor och skiftningar, samtidigt som jag arbetar med att inte agera på dem i alla situationer. Likaså har jag förstått innebörden och det starka i att manifestera kontra att inte manifestera. Vilken glöd det har gett mig!
Slutligen, jag vill inte att något och någon skadlig/t från varken mitt förflutna, nutida eller kommande skall låta definiera vem jag är som person. Jag är en vacker själ som är på resa i en vacker kropp och jag skall njuta av det.

På återseende.



Humanity: restoring

Ibland ser jag en riktigt gammal dam gå på gatan utanför mig. Hon ser ungefär så gammal ut som att hon redan har överlevt flera generationer och kommer att överleva våran. Och där på gatan går hon långsamt, så långsamt med sin rullator och sina matkassar.

Idag kunde jag inte hejda mina socialt kärleksfulla impulser så jag dyker upp framför henne och frågar:
- HEJ där! Vill du ha hjälp att bära? :-D
Varpå hon FÖRSTÅS svarar:
- Nej nej nej, men tackar som frågar! :-/

Hm, ja, alltså. Hade det varit min farmor, farfar, mormor eller morfar - som nu allihopa är döda - som också hade den attributen, hade jag tagit matkassarna och sagt att jag hjälper dig ändå. Men det här är ju en främmande kvinna och jag är en främmande människa för henne, så rimligtvis skulle de flesta tacka nej till sin fördel. För vem har en aning vad som gömmer sig bakom en främmande människas intentioner? Likväl som det handlar om den äldre generationens stolthet så är det tag mig tusan klokt att neka till ett sådant erbjudande.

Men eftersom att jag bara har hjärtliga ändamål så får jag fortsätta att erbjuda mig och förhoppningsvis skapa förtroende.

Fortsättning följer!



Kikar förbi

Okej, despite my mentally rövigaste dag på länge så kommer häro lite uppskattning.

Juni är inte ens 4 månader men hon är redan ganska stor??? Hon är ju hälften ragdoll och vissa kan bli stora och hon kanske har en stor huskatt till pappa också, så det är kul!! Frånsett att hon är världens marodööööööör är hon så otroligt härlig, smart och rolig.

Typ som:

Inte alltid, men ofta uppskattar hon att sova eller bara vara i våran famn. Gärna på rygg eller som ovan, bara hängandes. Rasen till tals kan hon ligga som en boa runt nacken när man gör något bara för att vara med och se vad en håller på med.

Hon lär sig något nytt varje dag, på gott och ont. Mest gott för det betyder att hon är en fullt frisk katt men det är ju inte sådär jätteroligt för en dagsljusstyrd art att vakna mitt i natten av att något går sönder. Men det är charmigt i sig och vi tar vara på den här vilda tiden.

Kram!!



Varför jag inte har vänner:

Jag tror att ett gäng kvinnor i träningskläder försökte få kontakt med mig när jag susade förbi men jag kunde inte bryta mitt fokus och stanna för då hade jag inte fått veta statistik på min kortaste sträcka.

Nu vet jag att den är 1,7 km i alla fall.



Hola

Det har inte känts så bra på jobbet på senaste och jag och min chef försöker få till ett medarbetarsamtal angående det. Gissningsvis beror det på mitt förhållningssätt och att jag investerar lite väl mycket ambition och känslor på min arbetsplats.

Privat är det lite knöligt också, vilket jag misstänker beror på förändringar på liten yta. Jag och min partner bor på 25kvm och jag har tagit ett stormsteg mot kommunikation i relationen vilket han säger sig vara med på men nog inte var helt beredd för. Jag respekterar hans mänsklighet och går inte för fort fram i det, men det är svårt att hitta en balans när jag inte vet hur han sitter i sin vågskål.

Så jag känner mig väldigt handfallen och tafatt med livet, men jag väljer att suga åt mig av den positivet som existerar och det är mina kunder och löprundor. Och kisse förstås, det fantastiska odjuret. Hon växer så det knakar och blir mer vacker för var dag. Åh.



ÄNDÅ!

Det är något visst med att ha slutat använda schampoo & balsam och att istället känna sig som som häxan i BnK när jag sitter och rör i min leriga brygd som puttrar.

Ska smeta på mig det nu och komma ut som Grinchen, trots att jag googlade på juldekoration för 15 minuter sedan. Bai.