Carolinafarrajs blogg

Har någon av er spelat "Mass effect"? Jag har nyligen börjat och är heeeeelt såld på spelet!

Det här är några av böckerna jag har stående i bokhyllan här hemma



Koranens budskap
Bibeln
Tarot
Stora boken om magi

Män som hatar kvinnor
Flickan som lekte med elden
Luftslottet som sprängdes

Den fösta lögnen

Flickan som slutade ljuga

Flickan och skammen

Göra män

Vad är Queer?

Det andra könet

Hur man botar en feminist (JÄTTEROLIG!!)

Hinsehäxan

Gömda

Incest och andra sexuella övergrepp- en handbok för överlevare.

Scum

Upp i röven på dig

En sexists funderingar

När Hitler stal den skära kaninen

Nazibruden

Anne Franks dagbok

Emerich är mitt namn

Raskrigaren

Det stundande upproret

Expect resistens

An anarchist cookbook- recipes for disaster

Pojken som kallades Det
Pojken som inte fanns
Pojken som överlevde

Starkare än hatet

Sexing the body

Så vill mannen bli älskad (LOL)

Palestinas frihetskamp (rekommenderas strakt!)
Morgon i Jenin

Kan inte tipsa mig om böcker ni gillar? Däckade, kärleksromaner, historia, nutid, framtid, fakta, komedi, självbiografier, samhällsskildringar av olika slag - anything!

Just nu anordnas en massiv, fredlig demonstration av befolkningen i Gaza. Den började för två dagar sen och ska pågå fram till den 15 Maj, Al-Nakba dagen. Det är alltså en demonstration/manifestation som ska pågå i 45 dagar. 30 000 demonstranter är på plats, man har tagit sig till gränsen som leder bort från Gaza. Längre kommer man inte, på grund av blockaden. Bland demonstranterna finns många barn, hela familjer har tagit sig till platsen, man har tagit med mat, instrument, filtar, plaggor, plakat och banderoller. Inga vapen. Den militanta grenen är inte närvarande, det här var redan från början bestämt att bli en fredlig demonstration för att väcka opinion världen över.
Kravet: rätten att återvända. Rätten att leva fri från ockupation och blockad. Rätten till liv.
Demonstrationen går under namnet Great Match of Ruturn.

Första dagen svarade Israel med att planera ut ett hundratals krypskyttar, de dödade 14 av demonstranterna och skadade runt 1200 personer. Det var deras svar på en fredlig demonstration. Israel satte alltså tonen för hur de kommer agera, och detta gjorde de redan första dagen.

Jag är så rädd för hur det här kommer fortgå. Jag är så rädd för hur många som kommer mördas fram till den 15 Maj.

Jag är så arg och ledsen.
Det här är så fel.
Och Israel gör allt inför öppen ridå.
Inför en värld som ser, men som ser allt mellan fingrarna.

Men hur många de än dödar kommer folket aldrig ge sig. Friheten ska komma. Kampen kommer fortsätta.
Varje liv räknas och Israel SKA ställas till svars. En dag. Jag vet inte när eller hur, men en dag.

Jag kan vara väldigt rationell och analytisk, jag har normalt sätt inga egentliga problem med logiska resonemang. Jag använder logik när jag resonerar om historia, samhälle, människors beteenden, psykologi, filosofi och mycket annat. Inga problem.
Sen ska jag resonera kring mig själv och mina relationer och POFF så försvann all logik. Jag är en väldigt emotionell person, på gott och ont, och med ett katastroftänk och självhat från helvetet.

Så, nu när jag är svintrött så har jag av någon anledning bestämt mig för att skriva om min irrationella sida.

Jag och Freyja har en fantastisk relation, hon är verkligen helt underbar och jag är galet kär i henne. Vi har varit tillsammans i 1 år och 7 månader och är kärare i varandra än någonsin. Hon gör mig genuint lycklig och jag kan inte tänka mig livet utan henne.

Tror ni att jag får ha det så bra ifred? Nope!

När jag föll för henne var jag säker på att det inte var besvarat.

Det visade sig snabbt att det var besvarat.

Då trodde jag att hon snart skulle tröttna.

Hon tröttnade inte.

Då tänkte jag att hon om ett tag skulle dumpa mig, vilket hon inte gjorde.
Nu har vi gott igenom så otroligt mycket ihop och jag blir säkrare och säkrare på hennes känslor för mig, så jag är rätt säker på att hon inte planerar att göra slut.
Great!
Då är allt lugnt!
Nope!
Förra gången jag var tillsammans med någon som genuint älskade mig och behandlade mig med kärlek och respekt (det har bara hänt en gång tidigare) så dog hon i en brand.

Helt plötsligt var på död.
Borta.
Vi förlovade oss den 25e och den 29e samma månad var hon död.

Då nu går jag runt och nojjar i bakhuvudet att någonting ska hända Freyja också.
Totalt ologiskt!
Som att älska mig skulle vara dödligt?!?

Vad håller min hjärna på med?
VARFÖR FÅR JAG INTE VARA GLAD IFRED?

jag kunde vara tillräckligt emotionellt stabil för att kunna hålla ett typ av mående en hel kväll. Det vore ju fantastiskt. Mina moodswings är helt absurda just nu och jag vet inte vad jag ska göra för att stoppa det. Nu har mina hjärnspöken satt igång också. Kul kväll.

Idag har jag och Freyja börjat med att möblera om hemma, vilket vi har planerat att göra ett tag... ganska länge... typ två månaders snack non-stop. Anyway. Vi började med vardagsrummet! Det är inte klart än men på god väg. Vi har flyttat om allt så det är spegelvänt mot hur det var innan. Soffan och TVn har bytt plats och vips blev det ett helt annat rum. Nu har vi den öppna spisen framför oss när vi sitter i soffan, bredvid TVn, vilket blir mycket mysigare när vi ska elda. Bokhyllan över den öppna spisen är också väldigt vacker, så det är fint att ha den framför sig också när man sitter i soffan.

Vi har också börjat odla örter som stor i fönstret och nu till våren ska vi skaffa fler växter, både till lägenheten och innergården, sen har vi ju landstället som vi ska göra i ordning i vår!

Det känns jätteskönt att hålla på med konkreta projekt!

Jag har också fått en ny kundkontakt som handlade Forever produkter av mig för första gången idag, hon var väldigt trevlig och verkar planera att bli en stammis, så det är kul att komma igång med det också. Det är ett mycket mer flexibelt och mindre slitsamt jobb en det jag haft på senaste tiden.

Det känns som jag börjar komma igång igen med olika saker, även aktivist-mässigt. Jag tror att mitt mående verkligen håller på att vända efter en väldigt jobbig svacka. Yeeey! Heja mig!

Okej, en liten uppdatering om livet. Mycket har hänt. Jag har varit i en väldigt djup svacka, en sån som jag då och då hamnar i, det ligger i min problematik att ångesten blir intensivare i vissa perioder och jag går in i depressioner. Ovanpå det fick jag ett dödsbesked som tog väldigt hårt på mig. En av mina bästa vänner har gått bort, tan någon tydlig orsak egentligen, vi vet helt enkelt inte varför. Han somnade och vaknade inte igen. Vi har varit vänner sen barndomen och han har funnits där för mig i´genom väldigt svåra tider i livet. Jag saknar honom, väldigt mycket. Jag tror inte jag tagit in det här helt än, det känns fortfarande som att han lever.
Men trots sorgen tror jag att jag är lite på bättringsvägen gällande depressionen. Jag orkar mer, klarar av att deala med min sorg, ta hand om mig själv och jag har börjat skriva mer igen, vilket alltid är ett väldigt gott tecken för mig. När jag inte skriver så är det i regel väldigt illa, skrivandet är en ganska fundamental del av vem jag är och hur jag hanterar livet.

Våren börjar komma, det hjälper mig. Jag hatar höst och vinter, speciellt vintern. Den dödar mig själsligt. Jag känner väldigt mycket hopp och ser fram emot att må bättre. Jag vill må så bra att jag kan hedra minnet av Stefan istället för att bara sörja. Jag är på väg dit. Tyvärr har jag allt för stor erfarenhet av att nära och kära dör, gått igenom det allt för mega gånger. Tragiskt rutinerad i sorg. Erika är det svåraste av allt. Men på samma sätt som Erika finns med mig varje dag ska Stefan också få göra det. Jag är så dålig på separationer och avsked att jag inte tar avsked av de jag älskar när de dör, jag tar dem med mig istället.


Jag kommer nog skriva oftare nu, jag känner ett växande behov av det och det här känns som ett väldigt skönt format.

Tänk så fort det kan vända, ikväll satt jag med min flickvän och några av mina närmaste tjejer och hade en mysig tjejkväll, men skratt, musik, diskussioner, katter, spel och lekar.
Det började göra ont i halsen under kvällen men jag körde på ändå.
Nu är jag dundersjuk.
Hela paketet med feber, illamående, dåsighet, värk i kroppen. Jätterädd för att jag kommer kräkas. Det känns som att det är påväg och jag är LIVRÄDD för att kräkas.
Nu är jag i alla fall nerbäddad och ligger här och snurvlar, ser knappt vad jag skriver för att ögonen ringer. Värst av allt är att symtomen är så påtagliga att jag betvivlar att jag kan somna.

Oh well, jag får ligga och självömka.

En vän, Ida, hängde hemma hos mig och Freyja idag. Vi åt, fikade, snackade skit, köpte och rökte vattenpipa och började kolla på första filmen av Harry Potter (den är pausad och Ida har gått). Vi har haft så kul ihop, Ida är verkligen helt fantastiskt och vi har alltid så himla bra samtal.

Mitt under Harry Potter hörde mamma av sig (vilket sällan händer). En av mina förbrytare har hört av sig till henne. Han har trakasserat mig i flera år nu (long story).
Mamma formulerade sig väldigt känslokallt och uppläxande (mot mig) och jag kraschade och fick en panikattack.
Men som vanligt har jag det bästa stödet ever i Freyja. Hon tröstade mig och hörde av sig till mamma, som i och för sig inte är online just nu, så vi får se hur det landar hos henne. Men jag mår lite bättre nu, fortfarande dåligt, men lite bättre. Jag är så himla glad att jag har Freyja i mitt liv.