Jag sluter mina ögon

Jag sluter mina ögon och skapar ett porträtt av oss
Från vår första tid tillsammans
När allting var så lätt för oss.
Jag sluter mina ögonen i hopp om att få se
Se dig hålla om mig, se dig när du ler.

Jag sluter mina ögon och är med dig i din lägenhet
Jag hör våra löften till varandra.
Älskling, minns du vad vi lovade varandra?

Du sa du kommer aldrig finna dig själv på barrikaderna utan mig intill dig, jag står alltid här intill dig.
Och jag svarade du är förevigt bort fara, för vad som än sker, så kommer jag alltid rädda dig, jag kommer dra dig upp ur de djupaste av hål, jag kommer finna vägar att lura döden för dig.

Jag öppnar mina ögon och står utanför din port, jag kollar in i ditt fönster där du en gång har bott. Där våra löften till varandra bröts på en och samma gång.

Jag har stått här ensam och krigat sen den natten du gick bort.


Och jag fick inte dö med dig men jag gjorde nog det ändå, jag kommer aldrig mera andas så som jag gjorde då, med dig vid min sida var jag en annan än idag.
Du tog med dig mitt skratt, mina tårar och andetag.

Och jag tog med mig dig Erika och jag håller i dig hårt, även om döden kom emellan så kan vi inte skiljas åt. Men jag har hittat ett nytt sätt att andas, fast det fortfarande är svårt och ibland skäller jag på dig och sen säger jag förlåt.

Du vet att jag inte kan ta avsked, kan inte släppa dig, kan inte acceptera att du aldrig ringer mig.
Men jag hedrar våra minnen så gott jag bara kan.

Och jag vet att redan på min dödsdag så träffar vi varann.