Nu blir det drev

Varning: Det här inlägg kan vara skrivet i en något irriterad ton.

Den senaste tiden har artisten Mr Cool varit föremål för SocialaMedier-debatt?? då den 3 år gamla låten ?knulla barn? grävds upp av någon. Texten och låten har publicerats gång på gång av människor som velat ifrågasätta låten, utan att visa någon som helst hänsyn till oss som överlevt sexuella övergrepp i barndomen och gärna hade sluppit ta del av låten.

Jag tog del av låten, fann det väldigt problematisk och ifrågasätts den, inte för att den pratade på ett humoristiskt sätt om pedofili, utan för att den slog mot barnen istället för pedofilerna.

Jag skrev lite om det, pratade med Simon Gärdenfors (en av artisterna) i podden Specialisterna om det, sen var jag klar med låten.

Det var däremot inte SocialaMedier-debatt?? som skulle komma att dreva på om det här.

Jag har i flera år berättat om vad jag varit med om och försökt bidra till både folkbildning, debatt och ett upplösande av den tystnadskultur som barn och överlevare lever under.

Det går inte.
Ni är många där ute som inte vill.
Det är för jobbigt att prata om att alla vi i samhället misslyckas med vårt gemensamma ansvar att skydda de här barnen.

Men en låt är alldeles lagom.
Ni får en syndabock ni lätt kan attackera och ni för utlopp för era känslor. Ni hjälper ingen. Inte ett enda barn hjälper ni. Överlevare hjälper ni definitivt inte, min PTSD är värre än den varit på länge nu, dessutom har det blivit svårare för mig att bli tagen på allvar i den här debatten.

Så, kära SocialaMedier-debatt??, om ni vill hjälpa barn och överlevare, debattera följande frågor:

1. Preskriberingstiden för våldtäkt mot barn är 10 år efter att offret fyllt 18, alltså på offrets 28 årsdag. Lika lång tid tar det i genomsnitt för offret att börja berätta. Den här gruppen är alltså i stort sätt rättslöst.

2. Vården frågar oftast inte barn om de blir sexuellt utnyttjade även när barnet har symtom som kan tyda på det.

3. Rätten tar ofta inte barns berättelser allvar eftersom man anser att barn fantiserar.

4. Skolan brister i sin förmåga och kunskap när det gäller att se signaler på att barn är utsatta.

5. Hur ska vi få barn att våga berätta om ni inte ens kan lyssna på oss överlevare?

6. Många barn kan inte berätta om vad som har hänt för att de inte har ett språk för det ovh vuxna förväntar sig att barn ska använda vuxnas språk för att beskriva saker.

7. Hur hjälper vi barn att trotsa din lojalitet till sin förbrytare?

Vi kan börja där. Det är saker ni gärna får dreva mot. På dem bara! 1, 2, 3 GO!!!