EllaRoses blogg

Någon utomstående gick på mig angående hur jag behandlar narcissisten, att jag inte pratar med henne och totalt fryser ut henne.

Människan hade mage att uttrycka sig som så "en mamma som skulle göra allt för sina barn"
Jag upplyste personen att hon var bara en åskådare och att hon inte sett från mitt perspektiv samt relationen med narcissisten är mellan mig och henne och ingen annan har med det att göra.

Personen fick en ärlig chans att backa och ta tillbaka det den sagt men nej då får jag höra hon vill veta och att narcissisten är ledsen speciellt i och med min födelsedag då hon inte fick vara med, hon frågade inte heller.

Fucking hatar att människan inte backade, hon var tvungen att försöka ge mig skuldkänslor men en sak står väldigt fucking säkert.

Hon känner inte en jävla gnutta ånger över något hon gjort och enda anledningen att hon "mår dåligt" och är "ledsen" är för att hon inte har oss under sitt styre samt att spela ledsen och vinna empati hos andra ger henne fördel att vara offer få uppmärksamhet samt svartmåla oss på kuppen och vända folk mot mig och mina syskon.

Hon ställde bara upp när det fanns något att vinna på det, hon hjälpte bara när det fick henne att se bra ut, varenda jävla grej hon någonsin gjorde var för att hon skulle få uppmärksamhet och beröm. Hon stöttade bara sina barn när folk såg på, hon kallade oss sina slavar, hon älskade aldrig något annat än uppmärksamhet och rampljuset.

Det klart folk ser mig som en vidrig varelse min mor står med böjd rygg och gråter och jag står rak och säger "jag hatar dig och du är död för mig" men de fattar inte att mina syskon har hukat för henne i flera år, vår pappa hennes man har varit så jävla nedbruten på grund av henne. Hennes tårar är inte äkta det är bara teater, det är lögn och jag ser inte henne som en människa jag ser henne som en varelse som kravlat ut ur ett jävla hål och som nu förpestar och förgiftar människorna den berör.

Jävla förbannade parasit om det finns ett helvete så hoppas jag plågas till det att du inte orkar men att du inte kan avsluta och att det blir aldrig bättre, du ska inte kunna fly du ska inte kunna ångra dig du ska bara brinna.

Ut med hunden, införskaffa en monster, hem diska och tvätta.
Ska ha igång elementet så jag har värme så jag kan duscha, under tiden ska jag söka jobb och fixa med lite viktiga papper.

Ut med hunden igen, käka lite mat och sedan gå till farsan för att kopiera och skriva ut papper och syrrans CV.

Satt och hjälpte henne få ihop ett igår hon hade tre tidigare arbetsplatser och påminde mig om att jag också jobbat på en av dem.

Känner mig lagom trött men samtidigt taggad får jag det gjort kommer jag må lite bra senare.

Speciellt när mitt månatliga offer börjat, idag åt jag dock värktablett på morgonen så värken borde inte bli långvarig.

Nästa gång någon säger något i stil med "du är en idiot/hora/slampa" (inte för att någon kallar mig någonting särskilt ofta)

Jag måste ju svara med en replik från fucking rummel och rabalder spelen kommer inte ihåg om det var jakten på doktor franks mask eller kapten Janssons guld i alla fall
I en sketch säger rabalder
"bättre än fullkomligt ful iallafall"

Jag och min bror kollade igenom sketcherna från när man kraschar och vinner spelen vi skratta så vi grät.
Barndom för oss, och storasyrran är fortfarande erkänd som mästare på spelen så vi ska ge henne en matpiska i present och se om hon fattar refersensen.

Skrivit CV med syrran var asnöjd med mitt sedan kickade min perfektionism in och jag bara inser att skriva och text är jag absolut sämst på.

Bytt ut mitt beroende till cola zero mot monster och höll på att ramla in på cigg men stoppade innan något beroende hann etableras.

Känner sådan ånger och blir trött eftersom jag tänker på att jag antagligen måste lägga ner ännu mer tid på att skriva och hur jag än gör blir det inte bra och jag kommer inte bli nöjd.

Då kör jag dessutom bara CV och inte personligt brev eftersom senast jag gjorde ett personligt brev satt min syrra bredvid och slutade med att hon skrev 80% av det eftersom det jag skrev var bara kasst.

Fast samtidigt kan det inte vara så kasst jag har ju kommit iväg på intervjuer, fått en del jobb och lyckats utan personligt brev och improviserat när de krävts.

Jag har ingen fucking aning vad jag håller på med helt ärligt, jag fortsätter söka och hoppas på det bästa.

Även om det är kasst tänker jag inte låta bli och söka för då eliminerar jag alla chanser att få jobb.

Jag trodde att när man blir 18 så försvinner barnrädslor och annat bara poof gone. Många växte ifrån sina barnrädslor en del av dem växte jag ifrån men mörkerrädslan sitter i och inatt är den lite jävligare än andra.

Det är rusa från lampknappen och hoppa en bit från sängen till sängen så inget under sängen ska få tag i mig moment.

Gömma sig under täcket så man slipper kolla runt i mörkret rädd för att se något som inte borde vara där, helst vill man stänga av hörseln men samtidigt inte för man vill ju höra så att inte något konstigt faktiskt hörs.

Försöka låtsas att man sover eftersom det antagligen är det bästa och trots att hjärtat bankar i 700 efter att man hörde ett konstigt ljud så ligger man still och låtsas sova.

Jag bor i en etta med ett badrum och inga vrår där något kan gömma sig, jag ser hela lägenheten från min säng och sovalkoven ser jag också.

Ändå denna helt oresonligt barnsliga rädsla kommer och går vissa dagar värre än andra, ibland tror jag att jag faktiskt vuxit ifrån den bara för att ett par dagar senare bokstavligen gömma mig under täcket.

Dock om en annan person är i närheten blir det genast i princip inget problem.

Blir 22 nu tiden går för fort ibland känner jag, samtidigt som jag vill ta igen tiden som inte blev som den skulle är det bara chilla läget och istället för att slösa bort mer tid på att försöka få tillbaka tid jag inte kan få ska jag fokusera på andra saker.

Mina vänner drog med mig på tacobuffe och bowling igår och det var fruktansvärt roligt
(tydligen är jag inte helt kass på att bowla heller)
Om det är något jag uppskattar så är det mina vänner från detta skitsamhälle, de är de som gör stället okej ändå.

Nu måste jag städa för mina syskon kommer till min lägenhet och firar.

Ligger vaken fortfarande syrran sover över då hon inte vill vara ensam i lägenheten hennes hund skäller på ingenting och har skrämt upp henne.

Iallafall så pratar hon i sömnen och kom att tänka på att av oss syskon så pratar 3 av oss vad jag vet i sömnen, båda våra föräldrar pratar i sömnen farsan mer aktivt än narcissisten.

Brorsan är så tyst när han sover så att när han var liten på övernattning kollade folk om han andades.

Och ett annat fun fakt farsan har upplevt sömnparalys och jag förstod först idag att jag har genom min uppväxt upplevt sömnparalyser men det var den igår natt som fick mig att fatta vad det var. Dock inga allvarliga då hade jag kopplat snabbare, sömnen i min familj verkar vara intressant.

Städa fort och effektivt lördag fyller jag år och tydligen ska man fira i min lägenhet nu, då vi inte blir många på grund av corona så räcker min etta.

Min lägenhet är kaos och jag måste försöka få den representabel inför lördag. Kommer behöva röja undan och gömma saker i förrådet och sovalkoven.

Min känsla för ordning och reda är bara 0 absolut 0. Mina systrar är grymma på att organisera och städa detsamma gäller farsan, min bror och jag däremot är kaos och inte lika duktiga på det där.

Måste fixa mat och efterätt också, ångest ångest ångest precis vad jag behöver. Kan man ställa in redan nu? Kan jag ångra mig att fira?

Ligger ibland och funderar på hur förhållande fungerar eftersom det är inte som på film eller serier, inser att jag har verkligen ingenting att basera ett verkligt förhållande på då jag bara sett den fina sidan av irl förhållande så min nya hobby är att tänka igenom vanliga vardagssituationer med en person man är ihop med.

Senaste tiden har jag också tänkt över förhållande över lag vid något tillfälle tänkte jag "det hade kanske inte varit så farligt" kom sedan på att jag klarar knappt av att hålla koll på min lägenhet och mig själv det sista jag behöver är en person till i röran.

Antingen hade det blivit jag trasig mentalt kastar mig i armarna på någon något stabil person men blir en belastning eller så kastar en trasig person sig i mina armar och min trasighet funkar jättebra på det viset att jag anpassar hela min existens utefter personen för att hålla dem nöjd och glad, oavsett vad så är det stora problemet att jag hatar mig själv så jag skulle inte ta emot personens intresse, ömhet eller känslor.

Jag är inget fan av att "om jag blir ihop med någon försvinner alla mina problem, om någon bara älskar mig så kommer jag vara lycklig"
Ehhh nej det funkar 99% av fallen inte så, jag vet att förhållande i mitt fall inte löser några problem och inte heller kommer jag magiskt tycka bättre om mig själv för att någon annan för det.

Meeen i slutet av dagen vet jag nada, så jag kryper in i min krypta och väser åt alla som går förbi. That's life

Narcissisten uttalade sig om mig till min far "jag ser att Daniella inte mår bra" och någon smörja om att på grund av att vi inte har någon kontakt kan hon inte hjälpa mig.

Tre månader och hon säger fortfarande, "jag vet inte vad jag ska be om ursäkt för, men förlåt för att ni tagit något litet problem och blåst det ur proportioner och att ni överagerar"

Fyller år snart funderar på om jag ska skriva till henne, "hej jag i och med min födelsedag och firande så väljer jag att informera dig, 1. Du är inte välkommen och jag kommer inte acceptera att du dyker upp. 2. Jag önskar mig en sak i födelsedagspresent, att du aldrig någonsin pratar med mig igen. Om det inte är om min lillasyster eller något viktigt som berör någon av mina syskon vill jag inte att du skriver eller kontaktar mig."

Skulle inte förvåna mig att hon ska försöka skriva någon födelsedagshäslning och försöka lägga till någon jävla guilt trip i medelandet för att hon inte får vara med.

Hatar henne så mycket, hon bor på andra sidan gatan så jag blir inte av med henne. Vill härifrån så jag slipper se henne eller riskerar stöta på henne, blockera hennes nummer så jag kan glömma henne. Så hon aldrig kan påminna mig oö hennes existens, att få verkligen låtsas att hon är död vilket jag likvärderat henne med.

Om någon frågar har jag ingen morsa eller så snor jag en grej från när jag var liten "min trollmor är i skogen" för de sa alltid att jag var en bortbyting.

Hon startar drama varje dag med de som pratar med henne, tyvärr skriver hon ibland till mig men jag svarar aldrig.

Nyckeln till narcissister är minimal kontakt helst ingen och om man måste så håll stenhårt konversationen till ämnet och oavsett vad gå inte på deras försök att få en reaktion från dig.

Jag klarar inte av att hålla masken så jag tar det säkra före det osäkra med 0 kontakt