Kaos i mitt huvud

Ligger ibland och funderar på hur förhållande fungerar eftersom det är inte som på film eller serier, inser att jag har verkligen ingenting att basera ett verkligt förhållande på då jag bara sett den fina sidan av irl förhållande så min nya hobby är att tänka igenom vanliga vardagssituationer med en person man är ihop med.

Senaste tiden har jag också tänkt över förhållande över lag vid något tillfälle tänkte jag "det hade kanske inte varit så farligt" kom sedan på att jag klarar knappt av att hålla koll på min lägenhet och mig själv det sista jag behöver är en person till i röran.

Antingen hade det blivit jag trasig mentalt kastar mig i armarna på någon något stabil person men blir en belastning eller så kastar en trasig person sig i mina armar och min trasighet funkar jättebra på det viset att jag anpassar hela min existens utefter personen för att hålla dem nöjd och glad, oavsett vad så är det stora problemet att jag hatar mig själv så jag skulle inte ta emot personens intresse, ömhet eller känslor.

Jag är inget fan av att "om jag blir ihop med någon försvinner alla mina problem, om någon bara älskar mig så kommer jag vara lycklig"
Ehhh nej det funkar 99% av fallen inte så, jag vet att förhållande i mitt fall inte löser några problem och inte heller kommer jag magiskt tycka bättre om mig själv för att någon annan för det.

Meeen i slutet av dagen vet jag nada, så jag kryper in i min krypta och väser åt alla som går förbi. That's life