Discofittans blogg



Tjej, 29 år. Bor i Åkersberga, Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 9 januari kl. 23:50

Discofittan

Senaste inläggen

Ensam på alla olika sätt
16 juli 2022 kl. 21:02
Knocked Loose
29 juni 2022 kl. 19:09
Olyckligt kär
2 juni 2022 kl. 17:03
Döendes typ
6 oktober 2021 kl. 22:30
Respektlöst
19 februari 2021 kl. 17:48
livet </3
16 februari 2021 kl. 12:40
singellivet
23 januari 2021 kl. 19:51
Why are men like this?
3 oktober 2020 kl. 19:44
Pablo Roberto
17 maj 2020 kl. 22:07
sådan där ångest igen
16 maj 2020 kl. 22:18
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Melissa Civilstatus: Singel
Läggning: Straight
Intresse: Äta
Bor: I skogen
Politik: Vänster
Dricker: Te
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2012-10-16

längtar

Åh imorgon är det fredag och sen är jag ledig hela nästa vecka. Vi har sändningsuppehåll så atte… yeah. Typ halva jobbet ska åka utomlands men jag, jag ska sitta hemma och sjunga låtar tillsammans med min crush som kommer hit ända från gotland.
åååh jag längtarrrrr.
Annars så ska jag på en hästtävling på lördag och så ska jag själv rida på söndagen. På måndagen ska jag på arbetsintervju också. FULLT UPP <3



Besviken på mig själv

Blir smått galen på den återkommande ångesten som dyker upp innan läggdags. Jag satt och kollade på ett superroligt program och så smällde det till och ångesten tog över. Jag gick ner till mitt rum och nu ligger jag i sängen och känner världens klump i magen och i bröstkorgen.
Jag vet aldrig varför jag får ångest som dyker upp från ingenstans. Men det är väl stressen som bidrar i alla fall en liten del till det. Om jag tänker efter så är nog ångesten mest för att jag har blivit tjock. Jag känner mig så sjukt oattraktiv speciellt på jobbet där alla praktikant-tjejer är i princip beniga. Men på ett vackert sätt. De är bara normal-smala.
Jag är bara tjock.
Jag måste fixa min självkontroll, annars kommer jag aldrig kunna sluta småäta. Usch, så besviken på mig själv.



varsågod

Besök min andra blogg. Där skriver jag fina texter om mitt liv.
Eller bara kryptiska skit-texter som ni inte kommer förstå någonting av. Men kika in i alla fall. Om inte annat kommer ni gilla mina fina header. Med sugarskulls. WOW. SUCH COOL. osv.
www.wordshurt.blogg.se



Vila i frid min älskling

Åkte och avlivade min finaste lilla vän idag. Sov gott älskling <3
Blir så arg hur en undersökning och en avlivning tillsammans kan kosta 1130. Jag är fan inte gjord av pengar. Har inte råd att betala för att mitt djur skulle slippa lida.
Känns så helt jävla äckligt att man tar så mycket pengar från någon som sörjer. Men när djuret är dött då är det bara punga upp pengars och gå därifrån med en lik-kista i mini format.

Han hade grova problem med tänderna och en böld vilket skulle behöva fixas regelbundet med operationer osv. Och för en liten gnagare i storlek som en råtta så är inte det schyst tycker jag. Han blev stressad bara av undersökningen. Nej fy fan. Sämsta dagen ever.
Åh vad jag kommer sakna honom. <3



Jag vill vara frisk

I'd slit my throat in hopes that everything I've ever wanting to say came pouring out.

Jag är så arg. Eller ja,… jag är väl egentligen bara avundsjuk. Främst på människor som är lyckliga. Jag kan inte gå en dag utan att seriöst vilja ta livet av mig eller skada mig själv svårt.
Vilket jävla sätt att leva! Eller hur?
Trots mediciner och terapi försvinner inte parasiten i mitt huvud. Det känns som om allting bara fallerar totalt nu.
Jag blev hetsad att testa riktigt starkt snus igår på AWen. Istället satt jag där full som få och drog rövarhistorier om alkoholismen i släkten.
jaa. Så jävla smidig jag är. Jag kan inte ens föra mig socialt. Jag har fan inget som är bra med mig.
Suck.



När höstmörkret kommer

Jag känner hur jag tappar greppet om verkligheten. Jag kan knappt skilja på dröm och verklighet längre. Och som jag kämpar för att hålla mina rutiner på plats men ändå så finns det en felande länk där någonstans som får mina kugghjul att stanna gång på gång.
Jag känner mig ensammast i världen. Jag verkligen känner hur liten och betydelselös jag är varje gång jag pratar med någon. Om det så är en kollega, familjemedlem eller någon helt okänd. Jag vill inte kolla upp från marken, jag är så rädd för vad jag ska få se. Så istället snubblar jag in i folk och jag vågar knappt be om ursäkt. Jag fortsätter utan att röra en min. Folk tror att jag är kall som vintern själv. Men jag försöker bara att inte avslöja vilken feg människa jag är. Jag har aldrig varit bra på att hålla minen. Men nu sätts allt på prov. Jag kan inte säga ifrån som jag brukar, jag kan inte yttra mina åsikter. Nej jag måste låsa in mig själv. Ignorera allting som rör sig åt fel riktning. För ärligt talat orkar jag inte hålla reda på saker längre. Jag orkar inte hålla reda på mig själv längre.
Alla drömmar slocknar som tomtebloss och istället för att försöka skapa liv i dem så slänger jag dem i den kalla snön. Jag bara huttrar för min egna kyla och försöker stjäla andras värme.
Jag är inte en bra människa.



blääää

Panik. Känns som om jag gått upp 10 kg. panik panik panik,

Åh andra sidan har jag supertråkigt. Livet suger osv osv.



Spindel spindel på väggen där

Jag är så småförälskad att jag blir galen.
Jag hatar sådana killar. Som bara förtrollar en med sin charm och sen inte ens är intresserad av att ha flickvän men det är fine, jag nöjer mig med sex också.
FA-AN att han ska bo så långt bort då liksom.
Jag bara väntar och hoppas att han ska falla för min charm så jag kan lura in honom i mitt nät.



Famous

Idag har jag jobbat med Björn Kjellman. Låt mig säga att jag älskar mitt jobb. Sen fick jag även vara hundvakt åt hans hundvalp. Alltså. Hallå.
Jag har världens bästa jobb ibland.
För övrigt så är Björn väldigt väldigt trevlig att ha att göra med.



blääää

Ångest. Igen.
Välkommen tillbaka.