mrshanklys blogg

Nu har man alltså varit på Uppcon för första och vad som verkar vara sista gången. helt sinnessjukt roligt vare. Såg otroligt många häftiga cosplays, så nu ska jag nog börja sy nån cosplay också :')

Känner att mitt vett och mina tankar börjar återvända till mitt huvud äntligen, efter allt för lång tid.
Kan äntligen tänka innan jag pratar. Underbart.

De tuggar sönder mig. Vet inte om det är dom eller dom mänskliga blodsugarna som är värst dock.

Men ja. Så det är ibland. Är lite trött och trälig. Känner mig lite tjock och äcklig också, men det får jag stå ut med under hela sommaren nu, får inte tappa mer vikt nu enligt bup. fittor är dom.


















Vill försvinna lite smått. Iaf bli så liten att jag inte syns.
Men vill ändå att någon ska se. Usch på det här.

Stackars flicka vet inte vilken fot hon ska stå på.
Hon kommer ramla om hon inte bestämmer sig.

Before a thousand grasping hands
In a glaring light she stands
Trying hard to meet demands
Everybody's girl
Defenseless more and more each time
Desecration is their crime
Vandalizing every rhyme
Everybody's pet
Becoming someone else outside
Hoping to protect and hide
What they smile at, then deride
Everybody's fool
Awaiting still some unknown sign
When she'll use her chance to shine
How should she her life define?
“No one's woman yet.


Hejsansvejsan och förlåt.

Trött tjej, hungrig tjej, illamående tjej.
Måste ta piller, måste äta, måste sova.
Men jag orkar fan inte. Är så jävla less på skiten. Vill inte äta, blir bara mer illamående då, och tjock och dan. usch.

Så ah. Har varit hemma idag, på grund av illamåendet. Medicinen biverkar eller nått. Jävla skit är det iaf. Är så trött på mediciner. Är ganska trött på allt. Vill bara försvinna.

Nejmen, jag är glad och allt det där, heja mig.

Nu känner jag som en människa igen. Behövdes bara lite partymusik vet ni.
Har dansat omkring i rummet nu, så är svettig och äcklig. men imorrn äre helg, så det gör inget. <3

MÅR SÅ JÄVLA BRA.
Nejmen jag har inte humörsvängningar alls.
Imorgon ska jag duscha, klippa mig och bli solbränd. Jag älskar livet.
Tills dess ska jag sitta och njuta framför datorn. Kommer nog inte kunna sova inatt, men vem fan bryr sig? :D

Åh vad damp jag har. <3

Har varit hemma idag, helt slutkörd efter en vild vecka.
Så morgonen inleddes med många många mackor. Ät dina känslor innan dom äter dig, säger jag till mitt försvar.
För sen sov jag och vid kvart i fem steg jag upp och åt glass.

Och nu är jag vaken. hah.

Har börjat läsa Anthony Kiedis självbiografi. Helt ok. Ger lite djupare förståelse för RHCPs musik, men översättningen av boken kunde ha varit bättre.

Aja, världen kan gå och dö för min del.

Eller nått. Är halvnorsk, så sitter nu i en lägenhet i Oslo och varvar ner efter fett galet firande. Fett galet. Åt kaka med gamla tanter och klagade på dagens ungdom. </3

Nejmen, eh. Så jäkla kul har jag inte haft det, men det har varit trevligt vågar jag påstå. Dock känner jag att alla jävla kakor har fått mig att gå upp i vikt igen. buhu.

Imorgon ska jag klippa mig. yaaaaaaaay

Fragmentariska antydningar; hon sade att hon inte ville väl. "Gör mänskligheten en tjänst, begå självmord." En kungörelse av sådan karaktär, gjorde mig nyfiken. Blygsamt frågade jag, "är du sadist?" hon avvärjde min fråga som ett påhopp. "Nä, egentligen inte, bara bitter..."

Min intuition indikerade att varningslampan blinkade farligt röd. Vad var det som fick mig att dras till dessa dödsfällor. Var tjusningen att balansera kring ruinens brant så djupt rotad inom mig. Egentligen utan att tänka igenom, var jag tvungen att säga en sak. " Det blir jämt såhär." "Vad menar du med det?" svarade hon skarpt. "Jag menar att vi är så olika." En tystnad uppstod. Inte nödvändigtvis en obekväm tystnad, däremot kanske en strategisk tystnad från hennes sida. "jo, det stämmer nog." sade hon utan att ge något tecken på att värdera det hela.

I samma stund insåg jag mitt ödesdigra drag. Dödsfällor klamrade sig fast. Nervöst fick jag ur mig en halvtaskig åsikt. "Det är ju intressant med något man inte riktigt förstår sig på, å andra sidan." Mitt tafatta försök fick henne att höja ögonbrynet. Hon använde sig av tiden igen. Tiden var hela tiden på hennes sida. "Du då, är du sadist"?


Texten skrevs inte av mig, utan av min vän, utifrån en av våra konversationer.