Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Kär
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
Jag har en stor Pikachu, det är nu ni ska bli avis.
Fyfan vad varmt det är.
Känner mig bara allmänt äcklig i det här vädret. Inte bara för att det är varmt utan att jag känner mig obekväm med linnen.
Vet inte varför, men ibland så äcklas jag bara utav tanken med mig i linnen. Idk.
Kan ju ha på mig linnen ibland. Men på somrarna så blir det liksom en spärr?
Jag antar att jag jämför mig själv med andra.
Boobs.
Nä idk
Har fortfarande inte badat.
Förutom när vi var på actionbadet i Västerås förra veckan. Hahah har redan glömt bort vad det hette. Hade namnet på tungan alldeles nyss.
Extremt tråkigt var det och jag kände mig bara obekväm.
Jag är konstig och idag spammar jag bara bilder på mig själv. Bcus idk
Vad ska jag göra med mitt hår förresten?
Börjar få utväxt. Dessutom så har jag tröttnat på att ha en konstig övergång från blont till blått..ish?
Vi ska åka och bada snart. I särstabadet. Vill inte, så kommer förmodligen bara läsa.
Blev fett glad när jag såg att biblioteket i Knivsta hade Sailor Moon.
Så...
Igår avvek jag för första gången. Chris/Julia skulle hem till Västerås i några dagar, vi skulle tydligen ha parkhäng med kir och hennes polare.
Som tillslut typ dissade oss.
Jag hade iaf ingen aning om vad jag gjorde där och varför mer än att jag var full.
Jag ville ha en snygg kille att ligga med (det vill jag alltid när jag är full respektive hög)
Det fanns inga som jag fann attraktiva i Västerås. Inte någon av de jag träffade.
För första gången så tackade jag nej till att röka.
Jag är fan stolt över mig själv.
Eftersom att jag var avviken så skulle de på hemmet förmodligen be mig ta pissprov så avstod.
Resan hem var ett helvete.
Jag tog en buss till Enköping för att sedan byta till en buss mot Uppsala.
Det gick bra tills jag kom på att jag måste ta mig till Knivsta också.
Min mobil hade dessutom dött några timmar innan. Min buss skulle komma om flera timmar och pendeln hade slutat gå.
Jag ville nästan gråta, men jag kunde(kan) inte.
Jag gick fram till en tjej och bad om hjälp.
Hon ignorerade mig totalt.
Där ville jag gråta ännu en gång men en snäll flygvärdinna kom fram och frågade om jag behövde hjälp. Jag fick låna hennes mobil för att ringa behandlingshemmet men fick inget svar, så testade att ringa mamma. Inget svar.
Det slutade med att hon betalde en taxi åt mig. Hon sa "Jag kan inte lämna dig här bara"
Fick inte ens en möjlighet att tacka henne.
Visste inte att det fanns så snälla människor.
Det gjorde jag verkligen inte.
Har någon annan här varit med om något liknande? Eller skulle ni kunna tänka er att hjälpa en främling bara sådär som flygvärdinnan gjorde? Jag vill höra era storys
Hade aldrig trott att en främling skulle vara villig att hjälpa på det sättet. Har aldrig varit med om att någon (som jag inte känner) varit så snäll mot mig förut när jag krisat och verkligen behövt hjälp.
Till och med taxichauffören frågade mig om jag kände henne och blev förvånad när jag svarade att jag aldrig någonsin hade träffat henne förut.
Det blev en bra natt trotsallt. Jag behövde inte sova på gatan och det är jag tacksam över.
Jag kan ta hand om mig själv. Jag behöver inte längre någon som bevakar mig som en hök jämt och ständigt. (Okej inte jämt och ständig men ni förstår säkert)
Jag behövde bara rasa ihop och nå botten ordentligt för att ta mig upp igen.
Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att vara här.
Men om 3 månader så kan jag bara ta mitt pick-och-pack och dra. Frågan är ju bara vart.
Har ingenstans att ta vägen och ingen som kan/vill ta hand om mig. Om jag ens behöver någon, har ju fan tagit hand om mig själv hela livet.
Har ju bara ingenstans att bo och inget jobb.
I sådana här stunder så saknar jag honom. Well kanske inte just "honom" men någon.
Jag saknar någon som håller om mig långt in på natten.
Någon som är där bredvid mig när jag vaknar på morgonen och håller om mig, kysser mig.
Någon som alltid finns där, som bryr sig på riktigt.
Ända sedan det tog slut så har jag försökt fylla det där tomheten som han lämnade kvar. Ligg efter ligg, fylla efter fylla. Ja hela den biten.
Jag vill ha någon
Som bara är min ingen annans.
Fuck det här
Fuck det här hemmet
Edit: Fuuck mina nya ögonfransar som jag köpte förra veckan är spårlöst försvunna.
Tog av mig dem och la dem på mitt skrivbord men de ligger inte kvar ):
Min tumblr är riktigt riktigt fin. Jag älskar den.
Den är säkert fin i andras ögon också, så länge en inte blir äcklad av sex, dominans, knivar och breathplay.
Öh
Ja.
Vill ha flera nya roliga (bdsm, porr, NSFW)- bloggar att följa.
Idag <3
Idag har varit ett helvete, men underbart på samma gång.
Jag har för det mesta legat död i sängen och mått illa.
Men på eftermiddagen så gick jag och Julia ut på en promenad.
Vi snackade, lyssnade på musik, rökte, gick på spåren, äventyrade.
Hon tog massor av bilder på mig också.
Idag var en sån dag där jag kände mig jävligt snygg och mindre attraktiv på samma gång.
Det är förvirrande.
Eh
Det var föresten helt fel dag att åka till stockholm.
Det var folk överallt.
Det har gått lite mer än en vecka och jag har glömt hur man beter sig som en stockholmare.
Fick panik.
Så mycket stress överallt.
Träffade morsan, vi fikade och det gick ganska bra. Fick tillbaka flanellskjortan som jag lämnade hos henne och cigg.
