alismas blogg
27 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 14 februari kl. 14:10
Senaste inläggen
MEN VAFAAAAAN CW14 februari kl. 12:55
PIIIIN cw
28 mars 2024 kl. 09:57
gratis nudes här:
27 mars 2024 kl. 15:42
gos <3 cw
27 mars 2024 kl. 13:33
UwU cw
27 mars 2024 kl. 07:24
permagrönsaken slår till igen tw hjärnskador
12 mars 2024 kl. 19:25
OwO cw
8 mars 2024 kl. 10:17
2024
7 mars 2024 kl. 23:48
hej igen
7 mars 2024 kl. 13:47
coomere pls cw
14 februari 2023 kl. 18:10
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: KärLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Swingpjatt
Medlem sedan: 2012-01-27
Hjälpsamma främlingar
Så...
Igår avvek jag för första gången. Chris/Julia skulle hem till Västerås i några dagar, vi skulle tydligen ha parkhäng med kir och hennes polare.
Som tillslut typ dissade oss.
Jag hade iaf ingen aning om vad jag gjorde där och varför mer än att jag var full.
Jag ville ha en snygg kille att ligga med (det vill jag alltid när jag är full respektive hög)
Det fanns inga som jag fann attraktiva i Västerås. Inte någon av de jag träffade.
För första gången så tackade jag nej till att röka.
Jag är fan stolt över mig själv.
Eftersom att jag var avviken så skulle de på hemmet förmodligen be mig ta pissprov så avstod.
Resan hem var ett helvete.
Jag tog en buss till Enköping för att sedan byta till en buss mot Uppsala.
Det gick bra tills jag kom på att jag måste ta mig till Knivsta också.
Min mobil hade dessutom dött några timmar innan. Min buss skulle komma om flera timmar och pendeln hade slutat gå.
Jag ville nästan gråta, men jag kunde(kan) inte.
Jag gick fram till en tjej och bad om hjälp.
Hon ignorerade mig totalt.
Där ville jag gråta ännu en gång men en snäll flygvärdinna kom fram och frågade om jag behövde hjälp. Jag fick låna hennes mobil för att ringa behandlingshemmet men fick inget svar, så testade att ringa mamma. Inget svar.
Det slutade med att hon betalde en taxi åt mig. Hon sa "Jag kan inte lämna dig här bara"
Fick inte ens en möjlighet att tacka henne.
Visste inte att det fanns så snälla människor.
Det gjorde jag verkligen inte.
Har någon annan här varit med om något liknande? Eller skulle ni kunna tänka er att hjälpa en främling bara sådär som flygvärdinnan gjorde? Jag vill höra era storys
Hade aldrig trott att en främling skulle vara villig att hjälpa på det sättet. Har aldrig varit med om att någon (som jag inte känner) varit så snäll mot mig förut när jag krisat och verkligen behövt hjälp.
Till och med taxichauffören frågade mig om jag kände henne och blev förvånad när jag svarade att jag aldrig någonsin hade träffat henne förut.
Det blev en bra natt trotsallt. Jag behövde inte sova på gatan och det är jag tacksam över.
Tack främling
Logga in för att kommentera