Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-27
Så åkte in till Stocholm idag för min DBT.
Min inställning förra veckan inna jag åkte var: "FUCK IT, jag ska berätta om det idag, jag SKA vara kvar i minnet utan att undvika!"
Det gick ju bra.
Men idag så förberedde jag mig inte alls.
Jag började prata om allt som inte hade något med saken att göra och började ifrågasätta om att den här typen av exponering funkar.
Ifall andra patienter har undvikit och förhalat hela terapin som jag gör osv.
Jag visste redan vad vi skulle göra så gjorde i princip allt för att få tiden att gå.
Det han vill att jag ska göra är att berätta detaljerat om det som hände den där sommarnatten i norrland, spela in det och sedan lyssna.
Men jag_kan_verkligen_inte och jag vet inte hur jag ska kunna hantera skammen jag känner.
För det är äckligt, det är vidrigt. Speciellt när det handlar om sin bror, sin storebror.
Jag har kommit jäkligt långt jag vet det. För några månader när vi började radda upp alla mina triggers i ordning så spydde jag liksom
Jag försöker tänka långsiktigt, men det går verkligen inte.
Att jag, efter ett halvår efter att behandlingen är färdig kommer kunna känna känslor starkare, låter alldeles för bra för att vara sant.
Jag sitter och skakar just nu för att jag vet att jag måste lyssna på det vi spelade in idag varje dag tills på onsdag.
Jag kommer vara ett nervvrak.
Det jag vill veta är väl mest, är det någon som gått igenom samma behandling? If so, funkar det verkligen?
Den 17/9 börjar närma sig.
Är inte alls pepp.
Är så besviken. Känns ganska givet att ens föräldrar firar och är med sina barn på ens födelsedag, speciellt när en fyller 18?
Jag får inte åka hem till Hjorthagen för morsan för att Alex är hemma (NÄHÄ YOU DON'T SAY, NÄMN EN GÅNG HAN INTE ÄR HEMMA).
Farsan då.. Alltså vet att han menar väl men alltså är svårt att inte känna dig besviken när svaret man får när man frågar är: "Ska bara kolla i kalendern för att se om det passar".
Jaha, men alltså är inte det en sak man planerar i förväg??
Så får väl sitta på Kvarntorp och rulla tummarna och peta navelludd istället :::)
Har haft så fucked up drömmar på sista tiden.
I förrigår så drömde jag att Edward/DaemonS hoppade framför ett tåg. Det var liksom blod kroppsdelar everywhere.
I natt så kallade Mariabae mig för abiat hora. Det hände massor av andra saker, men det är basically allt jag kommer ihåg.
Känns som att det skulle kunna vara skitkul.
Måste göra det någon gång, men sen nu när jag tänker på det... Jag bor på ett hvb-hem mitt ute i skogen med sämst internet.
Dessutom så är jag för socialt efterbliven för att prata i Skype förutom när jag spelar bordelands typ med chizz
Jag behöver ett mer aktivt socialliv känner jag.
Men du vet
Socialtretarderad
Vadfan är det här för jävla skit.
Varför har jag inte somnat än?
Varför har jag inte däckat, tappat luren i golvet och mosat pikachu?
Wtf propavan hallå?
Jag dör typ vid 22-23.
Men inte idag?????
Mina antidepressiva ska göra mig ännu mer trött och jag har höjt dosen.
Wtf
VAD ÄR DET SOM HÄNDER
VADFAN VILL DU MITT LIV
VADFAN ÄRE HÄR FÖR SKIT
