Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
Jag har på sin höjd gråtit ungefär 2 gånger under tiden jag bott här och då menar jag ordentligt, utan några spärrar.
Första gången var min första dag på Kvarntorp, når jag pratade i telefon med mamma och hon sa att hon inte kan ta hand om mig och hon hade på morgonen dissat mig och min flytt. Då skrek jag, jag grät och Gud vet vad. Men jag skrek på henne att om man inte kan ta hand om sina barns ska man inte skaffa barn överhuvudtaget innan jag la på och slängde luren så hårt jag kunde i väggen.
Sen dess har jag inte kunnat gråta även fast jag velat. Jag har försökt utan någon framgång.
Andra gången var varande några dagar sedan. Låg och tänkte på O. Jag saknade honom. Tänkte på alla minnen vi skapade tillsammans.
Efter 3 h av tvekan så gick jag in på hans profil. Haha jag kommer låta så löjlig nu.
Men såg att han gått vidare, han har skaffat en ny.
Efter ytterligare 30 minuter så pratade jag med Jossan. Då började jag gråta och jag kunde inte sluta.
Men vet ni?
Hur mycket jag än grät och hur ont det fortfarande gör, så är jag så jävla glad för hans skull. Hen är förmodligen en mycket bättre partner än bad jag någonsin kunnat vara. Hoppas han blir lycklig.
Var ganska pepp på att gå förut, men jag dyker förnodligen inte upp.
Tror inte riktigt att jag är redo för att supa skallen av mig i Stockholm än.
Inte än.
Finns alldeles för mycket frestelser som jag kan tänkas falla för och få skit för när jag kommer tillbaka till hemmet i tråkiga Knivsta.
Med tanke på hur dåligt jag mådde och var nära på att "trilla dit" när jag var i Västerås. Så är det nog lika bra att jag avstår från att åka I guess.
Sen finns det säkert några som inte skulle vara särskilt glada över att se mig.
Såå det är lika bra att jag avstår.
Mitt spotify fuckar ur. Orkar inte, vill lyssna på min musik utan att det laggar ;-;
En av anledningarna till att jag inte vill bo med andra människor är mina flashbacks (mardrömmar)
För när jag känner mig mer bekväm på ett ställe så sover jag bättre, men det resulterar med att jag får mina mardrömmar.
Jag låg och skrek i sömnen inatt.
Det uppsakattades inte av de andra ungdomarna på nedervåningen.
:----)
De var såååå trevliga mot mig på morgonmötet nu imorse.
:----------))))
Hursomhelst så skulle jag ha mitt Uppgöljningsmöte idag.
Passade på att fråga min handläggare om vad som kommer hända efter att jag fyllt 18, hur länge jag ska behöva bo här osv.
Tror ni att jag fick något tydligt svar?
HAHAHAHHA
Nej.
Vi pratade om alla mina relationer och vårdplanen med mamma.
Tror ni att jag lyssnade på allt som redan blivit sagt igår?
Nä
Ville inte fucka upp mitt smink som jag gjorde igår.
Så vad fick jag veta på mötet då?
Jo jag ska byta handläggare på soc.
Igen.
För femte gången.
Och att mamma ska åka utomlands i en vecka för att ta en paus från allt.
AHAHAH tfw man har skitfint smink,eyelinern on point osvosv. har ett möte om sin vårdnadsplan och kommer in på familjerelationer, släktingar, mama och papa.
Helvete.
Jag stog i säkert över en timme för att sminka mig.
Trodde att jag skulle kunna ta mig igenom mötet utan svårigheter eftersom jag inte har kunnat gråta.
Tappade föresten min piercing-kula
Är arg.
Så var tvungen att ta ut den, så jag inte råkar svälja den av misstag eller nått.
Men skulle ju ändå ta ut den för att skaffa en vertical senare.
When life gives you lemons osv.
Modern min fyller år idag också. Det första jag tänkte när jag vaknade imorse var att jag skulle komma ihåg att be morsan köpa cigg och ta med imorgon när hon kommer på uppföljningsmötet.
Sen när jag kom på att hon fyller år kändes det inte längre som någon bra idé.
När man saknar människor så otroligt mycket, men inte är säker på att de saknar en tillbaka.
Försöker skriva med de jag saknar mest nu.
Men det står stilla i huvudet.
Jag vet inte vad jag ska säga för att föra konversationen vidare.
Vad har hänt med mig? Varför har jag så svårt att prata med människor nu?
Är trött på att vara osäker på mig själv, för någonstans fattar jag ju själv att jag kan vara omtyckt.
Vet bara inte hur jag ska göra för att ta mig vidare. Är säker i min osäkerhet.
Alltså något som jag verkligen hatar, det är mygg.
Inte för att jag har något emot myggbett eller så.
Eftersom att jag för det första inte har något emot blod ;);)))))))))));;---)))
jkjk
Nejmen seriöst får nästan aldrig myggbett och när jag väl får några så kliar de aldrig.
Förut så blev jag biten hela tiden och de kliad som utihelvete.
Har fortfarande kvar massa små ärr från gamla myggbett
Har väl varit för mycket i Lappland och Vemdalen som liten.
Eller något. Idk
Men hursomhelst det jag hatar med mygg är att dem låter som fan, när jag ska försöka sova.
Hatar ljudet.
Liksom
Jag vet att du är här, kan jag få döda dig nu.
Jag vill sova
