alismas blogg
29 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Idag 15:02
Senaste inläggen
räven åt upp migIgår 07:12
mitt fucking hjärta
23 oktober kl. 01:46
sighhh…
19 oktober kl. 12:13
mitt hjärta
17 oktober kl. 15:03
"en bild säger mer än tusen ord"
17 oktober kl. 14:53
ugh
16 oktober kl. 05:53
:-D
2 oktober kl. 15:34
hoppsan hejsan kerstin
20 september kl. 20:25
liar, liar pants on fire
18 september kl. 21:51
meow owww
16 september kl. 21:58
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: EnsamLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Inte valt
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-01-27
Känslor och annat skit
Jag har på sin höjd gråtit ungefär 2 gånger under tiden jag bott här och då menar jag ordentligt, utan några spärrar.
Första gången var min första dag på Kvarntorp, når jag pratade i telefon med mamma och hon sa att hon inte kan ta hand om mig och hon hade på morgonen dissat mig och min flytt. Då skrek jag, jag grät och Gud vet vad. Men jag skrek på henne att om man inte kan ta hand om sina barns ska man inte skaffa barn överhuvudtaget innan jag la på och slängde luren så hårt jag kunde i väggen.
Sen dess har jag inte kunnat gråta även fast jag velat. Jag har försökt utan någon framgång.
Andra gången var varande några dagar sedan. Låg och tänkte på O. Jag saknade honom. Tänkte på alla minnen vi skapade tillsammans.
Efter 3 h av tvekan så gick jag in på hans profil. Haha jag kommer låta så löjlig nu.
Men såg att han gått vidare, han har skaffat en ny.
Efter ytterligare 30 minuter så pratade jag med Jossan. Då började jag gråta och jag kunde inte sluta.
Men vet ni?
Hur mycket jag än grät och hur ont det fortfarande gör, så är jag så jävla glad för hans skull. Hen är förmodligen en mycket bättre partner än bad jag någonsin kunnat vara. Hoppas han blir lycklig.
Logga in för att kommentera